Slätten kändes smått öde nu på natten. Det var som om hon var en av de enda.

De fyra tassarna hammrade emot marken, de ljusgröna ögonen var slutna och tungan hände utanför munnen på den mörka varghonan då hon stormade fram i det höga gräset. Det var så nära nu. Ötamon. Platsen där Wamis flock höll till. Hennes blivande hem, boplats och, möjligen, familj.
Hon kisade, bromsade in och drog med sig jord då hon tillslut stannade. I horisonten tornade träden upp sig, skuggor, och hennes glädje steg.
Flåsande tog den svarte ett par steg framåt. Nog var det uttröttande att jämt och ständigt hålla den snabba takten, men hon kunde åtminstånde ha den ett litet tag till. Kanske tillräckligt för att bli märkt av någon av de andra nya medlemmarna.
Hewa for iväg igen, vände strömmarna som tidigare hade varit svag motvind till stark medvind. Blicken riktades uppåt, fäste sig på den ljusa månen. Den var vacker.
"Tack du vita ljus, för att ha visat mig vägen" mumlade hon tyst, lät ett leende pryda sina läppar.

[Asdfghjk jag är inte bra på att starta, så här har du ett kort inlägg att skriva svar till X3 Och hon är förvirrad, vet inte att träden är Kaiwood/lövskogen/någon av dem c':]

Become Anything såg mot månen. Hon slöt ögonen och suckade. Hon kände sig full av energi, energi från den vackra månen. Hon öppnade ögonen och log, "Ack, du sviker mig inte" sa hon och började gå igen.

Become smälte in i nattens skuggor, vilket gjorde att hon kunde vara svår att upptäcka. Vilket gjorde att hon kände sig mest bekväm med nattenstid.
Hon drog in nattens dofter, och kände en doft av en varg. Men hon skakade bara på huvudet och fortsatte bara att gå. Efter några steg så slog hon i något. Hon tog ett steg bakåt, såg på tinget som hon slog i. Och såg hur det var en varg, "Ursäkta! Det var inte meningen, jag hade inte ögonen öppna. Eller jo.." sa Become och suckade, "I vilket fall så var det inte meningen" sa hon och såg ner i marken. "Jag är Become Anythng, men du kan kalla mig Become" sa hon och drog in den andra vargens doft. "Och vad bär du för namn då?" sa hon med ett lätt leende.
Become kände en viss lycka, hon hade stött på en annan varg, men det bästa var förstås natten.

[..Hewa springer, dock ^^']

Något hejdade hennes framfart, kom i vägen för språnget. Den svarta honan trillade, föll i gräset. Turligt nog för henne så dämpade det även stöten, och hon reste sig upp igen, skakandes på huvudet. Vad var det? Ett sovande eller förlamat djur, som inte visste bättre? Hon vände sig om, och det bara strömmade ut ord ur varelsen, vargen längre fram. "T-ta det lugnt" skrattade hon tyst. Man behövde inte säga allt på direkten. "Ursäkten godtagen."
Hewa tog ett steg mot den andra. Hon fann denne intressant, med sina lysande mönster och pratgladhet. Hon själv föredrog att vara tyst. "Hewa." Jämfört med månvargens långa hade hon ett kort, simpelt.
Vad förde denne tik till slätten? Var hon också på väg till Ötamon?

[Sorry, blandade i hop detta med ett annat roll..]

Become Anything lyssnade på honan, och nickade. "Gick det bra?" frågade hon sedan, trots att det såg ut som ifall den andra vargen hade klarat sig bra. Men hon frågade för säkerhetens skull.
Sedan såg hon sig om, hon skulle vandra vidare senare.
"Ursäkta frågan, men har du bara vägarna förbi?" frågade hon och log lätt. För att visa att hon inte menade något illa.
Själv var hon på väg mot öster, mot lövskogen.

Hon kände hur något kröp upp på hennes tass, hon tittade ner och upptäckte en larv, som hon skakade av tassen.

[Idé torka. :c]

[Ingen fara c;]

"Ja. Och du själv?" Hon riktade de kattliknande öronen framåt, väntandes på vad hon skulle säga, men Become fortsatte istället och denna gång svarade hon med en simpel nick.
Varghonans tankar gled åter till skogen, Ötamon, och omedvetet hade den gröna blicken styrts emot trädskepnaderna. "Är du på väg till Ötamon?" Frågan bara slank ur henne, och den lät tystare än hon hade tänkt. De kanske skulle kunna slå följe? Visst ville hon skynda, men det var kul med lite sällskap på vägen.

[Samma här x'D]

Become såg på tiken, "Det gick bra" sa hon kort och såg lite undrande på den andra figuren. "Ötamon?"sa hon undrande. "Jag vet faktiskt inte exakt vart jag är på väg.." sa hon med en suck. Hon var trots allt vandrare, och skulle nog förbli.

Become rörde på svansen dåd och då, knappt synligt vissa gånger. Men hon kände sig glad, energi rik och hopp full. Hon lät huvudet stiga mot skyn, hon såg på månen och sedan på den andra tiken igen. "Vad är du för sorts varg?" frågade hon sedan, det kune vara intressabgt ibland att få höra om andra vargar, deras egenskaper och härstamning. Hennes var lång, efter som att hennes släkt var noga med att hålla reda på den, det var så hon hade blivit lärd.

Släkten, syskon och familjen. Drömmarna och tankarna brukade Det var inte alls ovanligt för henne. Hon skakade på huvudet pälsen reste sig i några sekunder och stod rakt ut, innan den sjönk tillbaka till sin gamla plats.

Ingen skada skedd. Hon log. "Trinity har sitt tillhåll där. I Ötamon, alltså." 

Becomes fråga förvånade henne. "Sorts?" Hon funderade på det, vad hon skulle svara. Var det hennes ras hon var ute efter, eller något annat? "Karg. Min släkt var alla vandrarkarger, och jag tror att jag är den första på generationer som har valt att gå med i en flock. Trots att jag är en medlem försöker jag dock ändå fortsätta med traditionerna." Kanske en lite lång förklaring, men det var vad hon var. "Du då? En månvarg, om jag inte missminner mig?" 

[FÖRLÅT FÖR KORT OCH SEGT SVAR! ;w; Missade att du hade svarat..]

[Då det har gått någon månad nu utan svar och att jag inte har sett till dig på sidan under en viss tid kommer jag betrakta rollspelet som, åtminstånde, pausat c:]

[Avslutar detta nu :c Ligger långt bak i Hewas tidslinje >: ]