[Reserverad för Chi.]

Det var med en dyster min som Shiva såg ut över slätten som verkade så gles och kal. Han visste att hans ögon bedrog honom, för han kunde känna energierna från tusentals livsformer som susade omkring vilt i luften omkring honom. Men det gjorde honom inte gladare, han började undra vad han gjorde här.
Men han hade varit tvungen att lämna Kaiwood, hade inte klarat av att vara där mycket längre till. Det dunkla ljuset, de uråldriga träden, energierna som skogen bar på - allting påminde honom om det som fattades.
Huvudet ruskades i en uppgiven rörelse. Han ville inte tänka på det.
Hela livet hade han trott att ingenting kunde rubba honom. Han var uppfostrad att bli en känslolös härskare, född till att följa TBB och dess ledare in i döden. Men ledaren, Blossom, hade dött före honom och i samma veva hade även modern ryckts bort. Och nu var han ensam kvar med sina systrar och flocken hade tagit över av en eldhona som inte dög någonting till. Och Shiva, överväldigad av den saknad han bar i bröstet, kunde inte få grepp om sin omgivning och lista ut vad han kunde göra åt saken.
Nej, det var verkligen ett dilemma. Och det var därför han hade sökt sig från Kaiwood, för han klarade inte av det tryckande mörkret som skogen omslöt honom med.
Men inte heller skulle Eriinari skänka någon tröts, det var han medveten om. Inte skulle den dystra slätten kunna ge honom något annat att tänka på. Men den var ljusare, inte lika dunkel, därför kände han mer för att stanna en stund än att återvända mot de höga träden.
Så han sjönk ihop på marken, sträckte ut sig på sida och slöt ögonen. Han ville inte tänka på det.

Den svartröda hanen vandrade lugnt fram på den karga slätten, de gulnande gräset prasslade under
hans tassar och han kunde känna doften av de varma källorna som fanns lite här och var, även mysk doften som myskoxarna lämnat efter sig. De röda ögonen betraktade omgivningen innan han stannade upp och såg bakåt, letade efter den bruna valpen. Ett grovt skall lämnade honom och snart fick han svar från den lille som kom tultande igenom gräset. Hon var ännu ung och kunde inte hänga med den stora hanen då hans långa ben drev honom framåt. "Kom nu valp. Vi måste finna ett gömställe åt dig så jag kan jaga åt oss innan mörkret faller."

Den lilla valpen kom i kapp honom. Svansen hängde och öronen var vikna lätt bakåt. Hela valpen visade tydligt att hon var trött och borde få vila. Den stora hanen drog en djup suck innan han sänkte huvudet och lyfte upp valpen. Han kände sig lite stressad så då han fortsatte gå så var hans uppmärksamhet inte på vad som låg framför dem. Han fångade inte upp doften av varg framför sig utan han gick med långa kliv fram över slätten och letade efter ett bra skydd för den lilla då han jagade.

De två energierna som trädde in i hans synfält väckte Shiva ur den lätta sömnen han slumrat in i. Han lyfte stillsamt på huvudet, utan att öppna ögonen, och vädrade. Deras dofter var svaga, men nog var det varg. Energierna kunde han dock se tydligt, en större flammande låg och en mindre som var svårare att sätta ett tema på. Och de verkade vara på väg något så när mot honom.
Kanske detta var den distraktion han hade letat efter?
Då de mörka ögonen slogs upp var det i samma veva som den tvefärgade hanen reste sig upp och såg ut över slätten. Han var muskulös, hade en hög mankhöjd och en ställning som kunde ha tillhört en konung. Och på läpparna låg ett slugt leende som var svårt att läsa av, det kunde betyda nästan vad som helst. Men i hans ögon gnistrade ett mörker som talade om att han inte tillhörde det goda ljusets sida.
Shiva tog ett språng, och satte sedan av mot de två främlingarna. Färdades fort framåt, tack var den förmåga han hade fått vid sin födsel. Snabbhet, något han hade haft stor nytta av i sitt liv. På många sätt. Visst skulle han känna tacksamhet över den förmåga som givits honom, ifall han visste vem han skulle tacka. Moriko kanske, men han var inte längre säker på om han trodde på skogsgudinnan.
Han saktade ned på farten då han närmade sig dem, övergick i en lätt trav. Och sedan kunde han skymta en gestalt endast en kort bit bort. Då lät han tassarna röra sig ännu saktare, gick endast fram genom det höga, halvvissna gräset.
Blicken hölls fäst på främlingarna, och det var något med den flammande energin, som han nu kunde avgöra kom från hanen, som verkade så underligt bekant. Men vad det var kunde han inte avgöra, för han kunde med all säkerhet säga att detta inte var en varg som han träffat tidigare.
"Så, jag är inte den enda som vandrar över Eriinaris slätt?" Han stannade upp, gav de två främlingarna ett retsamt leende, samtidigt som han lät sitt sinne försöka finna något i deras energier som kunde vara intressant eller bra att veta. Det var lustigt hur mycket man egentligen kunde få reda på om en varg enbart genom att kunna se deras aura.

Chi upptäckte snart den tvefärgade vargen som kom mot honom och Valp, Han stannade upp och ställde sig mellan främlöigen och valpen. Allt närmare kom vargen och något med hans kroppsspråk störde Chi. Då hanen kom närmare kunde han tydligt känna en bekant doft och öronen veks bakåt. Han svepte emd blicken över sklätten i jakt på andra vargar men han verkade ensam.

Då hanen var nära nog och talade vek chi fram öronen men hans kroppspsråk talade tydligt om att han inte tänkte backa för denna. "Eriiari är en stor slätt så jag tvivlar på att det skulle vara bara vi på denna slätt." Han svepte till smått med svansne och sneglade bakpå Valp som höll sig bakom men kikade fram på den tvefärgade hanen. Åter föll Chis blick på den tvefärgade.

"Så vad har du för ärenden utan för Kaiwood?" Doften gick itne att ta miste på. "Är du ute på order av Blossom?" Chi satte sig enr. Han var itne rädd för denna unga hanen även om han visste hur vargar från TBB kunde vara. Även om han blivit tagen från flcoken som väldigt ung så hade han ändå klara minnen av de hela. Framför allt minnena av då Qu anföll och dödade hans bror.

Ett smått häpet uttryck gled över Shivas ansikte då han hörde orden som den store hanen sade. Visst var det frågor som ställdes, men båda två var klara antydningar om att främlingen visste varifrån han kom. Så underligt...
Blicken gled över den mörka hanen, och på något sätt verkade denne bekant. Valpen som denne hade med sig väckte däremot inget större intresse då denne varken talade eller gjorde särskilt mycket rörelser heller. Det verkade mest som att den försökte gömma sig bakom den större, kanske ett smart drag. Det var väl så man överlevde till vuxen ålder, antog Shiva.
"Du talar som en varg som vet mer än han avslöjar." Svansen svepte bakom den svartvita kroppen och de mörka ögonen hölls fästa på den främmande hanen samtidigt som han letade bland dennes energier efter något som kunde avslöja sanningen bakom dennes vetande. Men han fann ingenting som kunde lätta på dimman. Det enda han egentligen fann var att det låg något bekant över både utseendet och utstrålningen hos denne hane. Nästan som om han borde känna honom.
"Eftersom att du redan vet så mycket, så finns det väl ingen anledning att spela spel. Blossom var inte den som skickande mig hit, jag sökte endast lite..." Huvudet böjdes åt sidan och Shiva blickade ut över den vidsträcka slätten med en fundersam blick. Huvudet vändes sedan tillbaka och han avslutade meningen med ett kort ord. "... ro. Livet i Kaiwood kan vara hektiskt." Det sluga leendet låg alltjämt på den smala läpparna medan han talade.
Stillsamt satte sig även han ned, precis som den mörka hanen hade gjort, nyfiken över om detta kunde leda till något intressant. Hittills verkade det väldigt lovande ifall han fick säga sin mening i det hela.
"Men säg mig vem du är, främling. För aldrig har jag sett dig runt våra marken tidigare, ändå verkar det som att du vet en hel del om min flock."

Chi betraktade de tvefärgade ahnen och det troade honom ltie att han kudne förvirra bara igenom att ge små vinkar om att han visste så mycket mer än vad ahn sade. Antydde saker. Han lyssnade på vad hanen sade och även han tippade huvudeet lite på sned. "Jag vet mer än jag vill avslöja. Och du från TBB borde veta varför man itne vill avslöja för mycket."

Då hanen sedan fortsatte tala så lyssnade Chi på honom. Lade huvudet lite på sned och sedan nickade han. Han visste hur det varit då han var liten och han trodde inte livet blivit lättare. Han sneglade bak på Valp som hade lagt sig enr och vilade nu då Chi satte lungt ch stilla. Hon ahde lagt sig över hans svans. Åter föll den röda blicken på den främmande hanen. "Säg mig hur är det med Blossom?" Även om han inte saknade henne så undrade han ändå, de avr ju trotts allt släkt via blodet. "Och för att sprida lite ljus över situationen tillhörde ag floken för många många år sedan. Flera år innan du föddes troligtvis." Han flinade lite snett.

Det högg till i det kalla hjärtat Shiva bar inom sig då han hörde den mörke hanens nämna mormoderns namn. Han hade fortfarande inte lärt sig hantera förlusten helt och hållet, och han fann det svårt bara att tänka på Blossom, även Ijin. De två hade lämnat ett djupt sår inom honom och deras frånvaro var lika hemsk var dag. Han hade inte ens befunnit sig i Kaiwood när de försvann, vilket han blev påmind om av sitt eget undermedvetna varje dag.
Huvudet ruskades lätt, den smått drömmande tonen i hans ögon försvann och han fokuserade åter på nuet. Det fanns inte tid att stå och drömma.
"Så du har tillhört oss en gång i tiden? Jag kan inte hjälpa att undra, var du en desertör eller en besvikelse..." Ja, antingen så måste den andre ha övergivit TBB, precis som Wami och Hielo hade gjort. Eller så hade han inte varit värd sin plats i flocken och blivit bortjagad. Det var svårt att säga vilket som stämde.
"Vad gäller Blossom... Något säger mig att hon har det som hon förtjänar att ha det. Tyvärr vandrar hon inte längre bland oss levande," han svalde, gillade inte samtalsämnet, men vägrade visa några känslor åt den mörka hanen, "vilket för mig är en sorg, men kanske det är en glädje för dig, du namnlöse."

Då hanen verkade reagera då ahn frågade om Blossom så kliptpe han lite med öronen och började anan avd som hänt. Han vek bak dem lite men det hanen sade sedan fick honom att rikta frma öronen och han drog lite på ena mungipan. "Jag är varken det ena eller det andra. Jag blev avrken utsparkad ur flocken eller lämnade den frivilligt. De trodde troligen att jag itne levde längre så därför letade ingen efter mig." Han såg ut över den karga slätten och suckade lite kort. I många år hade han grubblat över avrför de inte kommit efte honom. Räddade honom från den där hemska vargen som tog honom.

Han rycktes illbaka då han började tala igen om Bloss. Och för en kort stund då hans farhågor bekräftades så slöt han ögonen. "Så hon är fångad i Chaibos djupa hålor." Han såg på den tvefärgade vargen. Lade huvudet lite på sned. "Nej det för inte emd någon glädje i mitt hjärta att Blossom inte längre varndar bland oss levande längre. Blossom var än dock en speciall varg för mig." Han lät åter blicken vandra över den karga slätten. "Jag hoppas Chaibos inte är för hård mot henne så hon finner ro i efterlivet." Han skakade lite på huvudet och såg sedna tillbaka på vargen. "Och Blossoms valpar, Inji, Karasu och Oriu? Lever de eller är ävwen de fast i Chaibos hålor?"

Denne vargen verkade på något sätt inte riktigt vilja berätta sanningen, och det var något med de ord som uttalades ur dennes mun som fick Shiva att börja tro att historien som denne hade med TBB gick djupare än vad denne ville ge sken av.
Vad han hade förstått var det inte många utanför TBB som faktiskt gillade Blossom. Shiva hade fått bilden av att flocken var den mörka honans hem, och att ingenting utanför direkt lockade på henne. Men saker och ting kunde ju vara annorlunda, men som omvärlden såg på henne så hade hon inte varit den mäktiga ledaren Shiva såg i sin mormor. Det var han helt övertygad om. Men denne varg tog hennes bortgång som en sorg, och såklart dök frågan upp; varför?
Och sedan nämndes fler namn, bland annat moderns, och Shivas leende suddades ut en aning. Det här var på något sätt olustigt, även om han inte kunde förklara varför det kändes så.
"Karasu och Oriu kan jag inte uttala mig om, då de aldrig har varit en del av mitt liv. Men jag måste ge dig det sorgliga beskedet att även min mor, Ijin, vandrat vidare från jordelivet. Jag hoppas innerligt att både hon och Blossom har funnit frid."
Han tystnade några ögonblick, men släppte inte den andre hanen med blicken. Det syntes tydligt att han funderade, och en svagt misstänksam ton syntes i hans ögon. "Tillåt mig att presentera mig, förresten. Shiva var namnet, son till Ijin och dotterson till Blossom." Han funderade på att tillägga "rättmätig arvinge till riket i Kaiwood", men uteslöt det eftersom att det kunde vara en dum sak att säga innan han visste hur mycket denne främling visste.

Han lyssnade på hanen ord om att han itne visste nått om två av ahns syskon så han befarade att även de mött Chaibos allt för tidigt. Även att han bekräftade att hans syster inte längre var i livet kändes på nått sätt väldigt tungt. Men det förvånade honom lite att höra att denna hane var hans systerson. Han vek fram öronen. "Det var tunga besked du gav mig denna dag att höra att Ijin inte heller är i livet." Han reste sig upp, drog försiktigt undan svansne frn valpen. På sätt och vis ville han återgå till den flock han föddes in i men med en blick på den lilla valpen så visste han hur det skulle gå. De skulle inte acceptera en sådan lioten svag varelse i flocken och dessutom skulle de inte accepetra hans val av vän. Han stod och såg fundersamt på valpen innan blicken åter föll på Shiva.

En kort stund stod han bara tyst och betraktade den yngre. "Så varken Ijin eller Blossom lever, vem är det då som leder flcoken? Är det nått syskon eller kusin till dig för jag kan inte tänka mig att Blossom gav ledar rollen till någon som ej delar henens blod." Han lade huvudet på sned och betraktade hanen.

Shiva lyssnade till orden som den andre sade, nickade då han hörde den andres ord om att beskedet var tungt. Ja, visst var det. Visst hade det tagit hårt på flocken, men allra hårdast hade det nog tagit på Shiva och hans syster Kali. Då resten av flocken verkade återhämta sig efter den sorgsna tiden så levde fortfarande de två syskonen med en tung sorg inom sig som drev den en bit avsides från resten av TBB:arna. Kanske på både gott och ont, men Shiva hade ingenting emot det. Han var ändå inte nöjd med flocken som den var.
Och frågan som sedan ställdes fick den svartvita hanen att fnysa, missnöjet var klart synbart i hans ansikte.
"Jag bör inte avslöja allt för mycket, då jag inte vet vem du är. Kanske du har tillhört TBB en gång i tiden och du verkar även besitta en hel del kunskap om flocken och dess medlemmar, men jag vet fortfarande inte ifall du är en varg att lita på." Han tystnade, såg på den andre med en misstänksam blick. Fortfarande visste han väldigt lite om denne hane, och det gjorde honom obekväm att denne verkade veta mer om honom än vad Shiva själv hade avslöjat. "Men samtidigt är det ingen hemlighet vem våran ledare är. En hona vid namn Thzuki, en hal liten varelse som tror hon är kraftigare än vad hon egentligen är. En eldvarg som inte förtjänar att styra det rike som Blossom byggt upp."
Shiva brydde sig inte om att det kanske inte var så smart att avslöja att det fanns missnöjen och konflikter inom flocken, han hade faktiskt som avsikt för hela världen att låta den veta exakt vad han tyckte om Thzu som ledarinna. Det var hans tron hon satt på, det var han som skulle styra över TBB, och en vacker dag skulle hon få ångra att hon någonsin tog på sig ledarrollen.
Käkarna pressades samman då hans ansikte fick ett bistert uttryck. Bara tankarna på henne gjorde honom väldigt irriterad.

Han förstod hanens vaksamhet och det var mycket Chi inte visste om flocken. Att han syskon och mor var döda tyngde hans hjärta. Där kaske ar skillnaden hos honom ch hans mor. Han lät känslorna synas och han skämdes itne över att visa dem. Då han talade om att han inte visste om Chi avr någon att lita på så kundehan inte låta bli att flina snett. "Nej man vet aldrig vem som är att lita på förrän den dagen man blir sviken. Även de man tror är pålitliga kan visa sig vara svikare och bedragare." Han svepte till med svasnne. Valp låg där hon alagt sig men låg vaken och betraktade de två hanarna emd de blå ögonen.

Då Shiva fortsatte och berättade om att de itne var en av hans ätt som ledde flcoken så höjde han förvånat ena ögonbrynet. "Så Blossom fann ingen av sina avkommor elelr deras avkommor värdiga nog att låta dem ta över flocken utan ger platsen till en annan." Det förvånade honom lite att Blossom gjorde så. Kanske hade en svarta tiken förändrats under de åren han själv varit borta. "Men då valde jag ändå rätt at itne återvända dit ännu. Att gå från att avra slav under en främling till att bl slav under en annan." Han skakade på huvudet. "Nej då är jag hellre fri att göra mina egna val. Kanske hade det varit annorlunda om en av min släkt fortfarande ledde TBB." Han såg på den andre. "Eller vad säger du om det Shiva. Bli ledd av en var från en okänd släkt eller lyda under en nman delar blod med." Chi tog nogra steg mot de hållet TBB gränsade. På sätt och vis saknade han att inte ha sin blods släkt i närheten, att han ine kände sin släkt. "Säg mig, talade Blossom eller Inji någonsin om Chi?"

Shiva släppte inte den mörka hanen med blicken, även om han även höll koll på den lilla valpen som låg bakom denne. Men Shiva behövde inte sina ögon, inte heller sin hörsel eller sin nos. Han hade sina energier, och de var pålitligare än hans egna sinnen. De visade honom allt, de dolde ingenting. Så han kunde tydligt se vars valpen befann sig i den kartan som var uppritad i hans huvud, kunde tydligt känna av de båda vargarnas energier. Den ena brinnande och stark och den andra mildare och mer diskret. Men båda två lika fulla av liv.
Det retsamma leendet som tidigare hade försvunnit hade fortfarande inte letat sig tillbaka i hans ansikte. Men han hade ingen anledning att le, för detta möte som han först hade trott kunde bli en bra distraktion verkade kunna bli mycket mer än så. Det låg något djupare i hanens ord, och han missade inte ett ord.
Det nästa denne hane sade var något som nästan fick honom att tappa hakan.
En av hans släkt som ledde TBB?
"Jag... Jag vet inte hur det gick till när ledarskiftet skedde. Jag... var inte närvarande." Han kände sig förvirrad över denne främmande hane och den lilla valpen som denne hade med sig. Vilka var de? Främst, vem var denne rödsvarta som talade på ett så underligt vis? Hade hans släkt lett TBB? Betydde det att...?
"Chi." Han följde hanen med blicken då denne tog några steg i riktigt åt det hållet som Shiva hade kommit från medan han funderade. Namnet var bekant, Shiva mindes att modern talat om sina syskon. Oriu, Karasu, Chi. Men han hade aldrig mött någon av dem, de antogs alla vara döda då de längre inte var närvarande i flocken och inte heller modern hade sett dem på länge. "Visst har hans namn nämnts. Men det finns ingen anledning att tala om de döda, så jag vet inget om honom. Hurså?"

Chi betraktade den ynger hanen då denne talade och han lyssnade till hans ord om ledarbytet. Denna eldtik måste ha avrit nån Blossom litade på. Kan inte riktigt minnas henne." Chi letade i sina dunkla minenn. Han mindes mest sin mor och sina syskon från tiden i TBB. De andra i flocken var mer suddiga. Hielo, isvargen minns han och Kangee, den döde men de var vaga minnen. Han skakde lite på huvudet. "Det känns fel att någon annan än någon av Blossoms ätt ska leda TBB." Han skakade på kroppen och skakade sdena på huvudet. "Inte för att jag har så mycket emd det att göra men det känns fel.."

Chi såg på den yngre hanen och lade huvudet på sned. "Ja som jag trodde. Alla antog att jag var död och det var därför ingen letade..." Han betraktade dne unga hanen. "Jag kanske ska återvända och ta ner denna eld tik från den plats hon inte har rätt till, hon har inget blodsband till Blossom och så länge det finns dem av hennes ätt borde en av dessa leda flocken." Men sedna skakade han på huvudet. "Nej jag har inget med flocken att göra. Jag må ha tillhört den nån gång men inte nu." Han såg på Valp och skakde lite på huvudet. Han ville inte återvända och bli en följeslagare till nån främmande eldtik.

Vid dessa ord så tappade Shiva bokstavligen hakan där han satt och såg på hanen som hittills inte hade sagt sitt namn. Men nu verkade alla bitar falla på plats och det var med en häpen min som han såg på den mörka hanen. Och plötsligt fanns alla förklaringar framför honom. Vem var det andre lik? Jo, Blossom och Ijin. Varför hade energierna från denne varit så bekanta? Jo, för att Shiva och hans syskon bar på liknande energier.
"Så..." Han tystnade, visste inte alls vad han skulle säga eller göra. Han var förundrad över detta möte, förundrad över att detta faktiskt var hans... morbror?
"Du är Chi." Han konstaterade det, sade orden mest för att han själv skulle förstå det hela. Och ändå kändes det underligt. Han kunde fortfarande inte riktigt förstå det. Det var bara så... "Du är min morbror. Vi är släkt."
De mörka ögonen som Shiva bar riktades mot den hanen som nu verkade vara den enda han hade kvar i sin familj förutom systrarna.  Och det tanken kändes väldigt främmande, för Shiva hade aldrig trott att det fanns någon annan som... Som kunde kallas för familj.
"Vad gör du här?" Han hade mycket han ville fråga, men den fråga som kom fram lät helt fel. Han ruskade lätt på huvudet, omformulerade sig. "Jag menar, vad gör du här nu? Vars har du varit? Och varför söker du dig inte tillbaka till TBB?"

Chi såg på sin systerson och nickade lite. "Ja jag är Chi och vi är släkt. Din mor var min syster och Blossom var min mor." Han såg ut över slätten igen då den unga hanen frågade vart han varit, varför han inte sökt tilbaka till TBB. Chi stod tyst en stund och funderade lite smått på hur han skulle förklara de hela.

Han vände sig mot Shiva igen ch de röda ögonen betraktade den yngre hanen. "Det är en lång historia om vart jag var, varför jag inte kommit tillbaka förrän nu." Han undrade om han skulle berätta hela historien elelr om han bara skulle dra den i korta drag. "Kort och gott, jag blev bortrövad som ung valp, blev hållen av en hane som utnytjade mig till att utföra hans ärenden. För en tid sedan fick jag nog av honom och dödade honom för att slippa vara hans slav. Varför jag inte sökt till TBB. Jag vill vara min egen herre ett tag. leva efter mina egna önskemål och inte lyda under någon annan. Och mitt beslut var uppenbarligen rätt då det är en för mig främmande varg som nu leder TBB." Han såg seda på valpen och skakade lite på huvudet. "Sedan hur skulle denna eldtik reagera om jag kom och hävdade att jag är Blossoms förlorade son och antagligen den som borde vara den som ahr rätten att leda TBB, med tanke på att ja är Blossoms enda valp i livet." Han skakade på hvuudet. "Nej jag ahr ingen rätt till TBB, det borde vara du elelr någon av dina syskon som leder TBB ingen okänd ti,k. Fast jag ahr avrit borta så länge så jag vet inte hur de andra litar på denna eld tik." Cho satte sig enr igen. "Du kanske frstår nu hur jag tänker. Jag ville ta reda på emr om flocken, om vilka som fanns kvar innan jag sökte mig dit så ingen får för sig att betrakta mig som en svikare eller ovärdig, du vet väl hur TBB gör emd svikare eller ovärdiga för det har väl itne förändrats?"

Shiva ruskade på huvudet, fortfarande osäker på vad han egentligen skulle tro. Kunde inte riktigt förstå vad denne hane egentligen sade. Det lät bara så himla otroligt, men samtidigt förklarade det allt. Och han tvivlade inte att denne hane var Blossom ättling, allting stämde. Han kunde känna att det var samma blod som flöt i deras ådror, det fanns ingen tvekan om den saken.
"Du får ursäkta, det är bara lite underligt att få reda på allt detta." Det var ju inte direkt så att han hade varit beredd på det heller.
Men sedan fnös den svartvita innan han fortsatte.
"Sanningen är den att jag inte är ensam om att vara missnöjd med den nuvarande ledaren. Jag och min syster Kali hade dragit oss undan allt mer, besviken över den som sitter på tronen och hur de andra i flocken inte verkar ha något att säga om saken. Blinda dårar, de kan inte se att eldtiken kommer leda oss i fördärvet. Bränna ner skogen som är vårat hem." Han talade med bitterhet i rösten, missnöjd och ilsken över hur situationen såg ut. "Det är som du säger, någon med Blossoms blod ska styra."
Shiva hade först blivit orolig när Chi hade talat om att han borde ha rätt att leda flocken då han var Blossoms enda levande valp, men sedan hade denne sagt att han inte var intresserad av ledarplatsen. Shiva var ute efter den, han hade alltid siktat efter den, och han var fast besluten om att ta den också. I hans styre skulle TBB frodas och växa. Han var uppfostrad till det. Det var anledningen till att han var född.
"Jag vet deras principer. Men de är svaga, eldtiken vet inte vad hon har att göra med. Så många förrädare har fått löpa sedan hon tog över, det är sorgligt när man tänker på det."

Då han talade så kunde Chi inte låta bli att flina lite. "Just därför har jag hållit mig undan. Jag har svårt att ro att de i TBB skulle tro mig även om du gör det. Och det känns lite underligt att veta att jag ahr en systerson fast jag borde ha väntat mig att i alla fall nån av mina syskon skulle fått valpar."

Då hanen sedan talade om hur han inte gillade den nya ladaren och hur de andra i flocken inte hade nån talan så lade han huvudet på sned. Han klippte med öronen och sedna log han snett mot Shiva. Han hörde hur illa han tyckte om den nya leradren och Chi gillade itne det han hörde. Även om han numera inte var en del i TBB och inte skulle söka sig dit såogillade han ändå tanken på att Blossoms flock leddes på en väg som inte var menad för TBB. Dne en gång så stora magnefika flocken. "Den dagen du bestämmer dig för att störta denna eldtik från den plats hon inte förtjänar så aklla på mig. Jag kommer stå vid din sida och hjälpa dig i din strävan för du om någon är mer värdig den plats eldtiken nu innehar. Är det någon jag ska följa som ledare så ärdet en av Blossoms blod." Chi insåg snabbt då han sagt detta att han skulle bli tvunen att stanna i TBB då den dagen kom men samtidigt så kändes det rätt också. TBB var hans födelseflock men han skulle inte följa en ovärdig varg. Dessutom var dessa två släkt så det gav honom en nog så bra anledning att hjälpa honom. En av de få släktingar han hade kvar i livet. Shiva och hans syster.

Shiva lyssnade, lika noggrant som tidigare om inte än noggrannare. Och sanningen var den att han kände sig inte sådär ondskefullt nöjd över orden som sades, som han vanligtvis hade gjort. Han kände sig mer... säker på denne hane. En allierad, inget konstigt där, han hade några stycken. Men en som gick att lita på, det var annorlunda.
Kanske var det dumt av den unga hanen att så snabbt dra slutsatsen att denne Chi var att lita på, men Shiva visste att det var hans morbror. Och det fick honom kanske att bestämma sig lite väl fort, men för en varg som hade förlorat de två släktingar han höll närmast hjärtat så var det kanske inte direkt visheten som styrde honom när han sedan mötte en som var sedan länge förlorad.
"Jag ska minnas dina ord." Ja, det kändes på något vis hedrande att få höra dem. Någon som uppskattade Blossom lika mycket som Shiva gjorde, och någon som nu såg vilken potential han bar tack vare sina förfäder. Det kändes bra, och Shiva fick känna sig stolt över vem han var.
"Jag antar att de har rätt i det de säger. Blod är nog tjockare än vatten trots allt."
Minnet nådde Kali, systern, som han till en början hade hatat och önskat se död, men som nu efter Blossom och Ijins bortgång hade blivit hans enda trygghet i världen. Det var underligt hur saker och ting kunde förändras, och den historien var bara ännu ett tecken på att familjen borde komma först. För oavsett hur mycket Shiva än avskydde dem så hade han fortfarande ett band till dem. Och han visste om det.

Även om haninte kände denna unga varg så var varje ord han sade ärligt menat och han skulle ställa upp för denna unga hane om han bestämde sig för att försöka störta denna eld tik och ta den plats hon inte förtjänade. Chi skulle gladeligen stå vid Shivas sida den dagen det var dax. an skulle gladeligen se till att den rätta ätten klev upp på TBBs tron igen.

"Den dagen du bestiger TBBs tron och intar din rättmättiga plats så kommer jag stå vid din sida men tills dess kommer jag inte återvändatill TBB. Jag komemr hålla mig undan från Kaiwood och resten avflocken men jag skulle grna vija lära känna dig mer och även din syster. Ni är de enda av samma blod som lever och för mig är ändå blodsbanden viktiga." Chi såg på den bruna lilla vlapen och seda på Shiva igen. "Om denna eldtik får fortsätta styra komemr hon till slut utse en annan arvinge för att ta över efter hene och har hon egna valpar är väl risken stor att hon utser någon av dem till att bli nästa ledare över TBB." Han kunde inte riktigt förstå hur Blossom kunde låta denna eldtik bli ledare då hon hade barnbarn i livet, barnbarn som uppenbarligen ville styra och leda flocken på så vis som Blossom gjorde. Chi skakade smått på huvudet. "Det är hög tid att jag vandrar vidare. Gränsen till Kaiwood är inte långt borta och jag vill itne riskera att bli upptäckt av någon annan. Så jag hoppas att d kan bevara denna hemlighet om att jag ännu är i livet." De röda ögoenn mötte Shivas. Han visste inte hur de låg till i flocken om de hade någon tankeläsare för i så fall var hans hemlighet ute men han litade ändå på att Shiva inte sulle avslöja något.

Det stämde. Allting som den andre sade stämde. Shiva visste att detta var en varg att lita på, ingenting i dennes energier pekade på något annat. Och de delade ju trots allt samma blod, så varför skulle denne svika honom? Nej, han kunde inte tänka sig det. Båda härstammade från Blossom och båda hade samma mål. Lustigt att de hade mötts så här.
Den andres ord om att Thzukis valpar kunde ta över ledarplatsen fick Shiva att flina. En av dem var redan borta, och den andra hade han redan en plan för.
"Ja, vi låter det här stanna mellan oss." Shiva hade inga avsikter att berätta om detta möte för någon, förutom Kali. Hon förtjänade att veta, då hon precis som Shiva önskade att Thzuki skulle degraderas. Åh, bara de fick en chans så skulle de plåga henne riktigt ordentligt. Men inte ännu, inte riktigt ännu... "Jag kommer att söka upp dig när tiden är inne." Han svepte med svansen, vände sig mot Kaiwood och tog några steg. Ja, detta möte hade verkligen fått honom på andra tankar. "På återseende, morbror." Han flinade innan han vände bort huvudet och började vandra tillbaka mot sitt hem.

Chi betraktade den tvefärgade hanen och nickade. Han litade på att han skulle hålla tyst och den adgen han kallade skulle Chi komma. Chi log vagt mot hanen och svepte til emd svansen. De enda han hoppades var att Valp var stor nog att ta vara på sig själv då han inte tänkte ta med henne till TBB.

"På återseende Shiva och hälsa till din syster från mig." Chi betraktade honom då han började gå mot KAiwood och TBB. Chi vände sig om och lyfte upp valpen. Han var tvungen att återvända till Nordanskogen. Han gick med bestämda steg mot snöslätten och Nordanskogen för nu hade han nått han måste göra.

AVSLUTAT