Han ylade lite missbelåtet.
"Du tjuvstartade!" Han lät sig inte hejdas mer utan kastade sig ut i vattnet. Hm. Det var bara det att han inte visste hur man tog sig fram snabbast genom vatten. Han försökte springa, och saltet i vattnet hjälpte honom att flyta. Det gick in särskilt snabbt. Det var tur att hon startade före, för då blev det inte en riktig tävling. Texas var barnsligt tävlingsinriktad och misstänkte att han skulle förlorat med hästlängder.

Närmare en halvtimme senare kravlade han sig upp på den

{Off: Förlåt, jag har inte svarat men jag har sovit över hos en kompis (:}

Texas flåsade lite.
"Ärligt talat så är jag inte förvånad, du kändes lite som en fuskare" sa han med glimten i ögat. Han skojade bara, men beslöt att det borde märkas på hans lekfulla kroppshållning.
Det droppade från hans päls och dropparna glittrade i solens sakta nergående sken. Han gick en bit bort och ruskade på sig det skvätte.
Han gick tillbaka till henne och la sig ner brevid. Han slöt ögonen och njöt av närheten och av solens strålar. Även om den hade börjat gå ner så lyste den fortfarande och den värmde behagligt efter havets kyliga omfamning.
Det var tyst, helt tyst. Sedan så hörde han tikens röst. Han öppnade ena ögat och kikade på henne. Ögonen glittrade okynnigt och han drog på munnen i ett snett flin.
"Det är klart du gör. Jag gillar dig också, Rhavan". Han log.
"Men allvarligt talat så är jag inte förvånad över att du gillar mig." sa han utan så mycket som ett spår av allvar i sin röst.
Texas var Texas, kaxig och romantisk. Två kombinationer som inte passade men ändå lyckades samarbeta.

Självsäkert såg han in i hennes ögon. Han hör hennes "Jaså?" och flinade mot henne.
"Jag menar, men skulle inte bli attraherad av mig? Så snygg som jag är." hans flin klöv nästan hela ansiktet och humorn lyste ur ögonen. Nu låg hon brevid honom. Så fort han hörde hennes röst så spetsade han öronen. Henne ord fick honom att blinka, men han sa inget, bara såg henne djupt i ögonen. När de små glittrande pärlorna började rinna nerför hennes kinder och hon borrade in ansiktet i hans päls satt han stilla ett ögonblick.
"Jag kommer inte lämna dig, bara du kan stå ut med att vi vandrar runt, och stå ut med mig." Sedan flyttade han på sig så han såg hennes ansikte ordentligt. Han böjde sig ner så ansiktet kom i samma position som hennes, och tryckte nosen mot hennes, i form av en puss/kyss.

/Skolan har börjat :sleep: :( /

Tillslut talar han "Jag kommer inte lämna dig, bara du kan stå ut med att vi vandrar runt, och stå ut med mig" jag ler åt hans ord och slutar gråta, "Såklart jag står ut med dig, du är den enda jag bryr mig om" säger jag och vänder dem gula ögonen mot hans. Texas förflyttade sig så att vi båda låg framför varandra, inte förrns då gav han mig en nos puss, jag kravlade mig fram till honom och la huvudet i hans nacke likt en kram, jag började att tvätta honom för att visa kärlek.

Off: Ska de sova en natt nu så allt blöbb är gjort? :3

Off: Blöbb xDD Men ja xD

Han var den enda hon brydde sig om. Det räckte för honom.
Texas makade sig lite närmare henne. Solens sakta nergående sken speglades i hans redan gudfärgade ögon. Rhavanielle var perfekt.
Tillsammans såg de solen gå ner. Natten kom närmare, men det gjorde inget. Nu var det bara de två och stjärnorna.

ZNARK*och annat*

Blink blink. Texas vaknade av vågorna som friskt skvalpade mot stranden. Han blinkade ytterligare en gång och klippte lite med öronen. Försiktigt sträckte han lite på de långa benen och det knäppte lågt.
Rhavanielle låg och sov en decimeter ifrån honom. Fint, om han steg upp nu skulle han inte väcka henne. Texas skulle fixa frukost.
Han steg försiktigt ut i vattnet. En fisk, det var vad han skulle fånga. En fisk simmade 20 meter ifrån, som om den var säker på att Texas inte kunde fånga den.
Den hade rätt. Hur han än högg pilade dem iväg. Tillslut fick han tag i en liten sprattlade fisk. Han tog den i munnen och gick nöjd in till stranden.
"Frukost, min sköna." sa han och släppte bytet framför varghonan.

Snart öppnades ögonen för att sedan riktas mot en bekant gestalt, solen finns bakom individen och skymmer min sikt, men jag vet att det är Texas, min kärlek. Snart hör jag en bekant röst, även det är Texas, jag ser mig omkring, vi är båda kvar på stranden, vinden susar genom min lurviga päls som är full av sand, jag sätter mig upp och ruskar på huvudet. "Godmorgon" hälsar jag, "Det är så charmigt att du kommer med frukost, kärlek" säger jag och granskar fisken i sanden, jag ler upp mot honom och vänder sedan blicken mot fisken. Mitt leende försvinner, "Men jag har ju inget till dig, vänta här!" säger jag och försvinner ut i det grunda vattnet som räcker till armbågarna. Jag står stilla en stund i det svala vattnet, snart kommer fiskar simmandes, men inte långsamt nog, jag väntar lite längre efter andra fiskar och snart finns det en bamse i min mun. Stolt trippar jag in mot stranden och släpper fisken i sanden framför Texas. "Hoppas att det ska smaka" säger jag för att lägga mig ner i sanden och börja äta på min fisk, som en dam ska göra. Vattnet från min päls droppar ner i sanden och försvinner, men pälsen torkar snabbare än vattnet droppar, tack vare solen som steker på oss båda.

Då jag ätit färdigt ser jag upp mot Texas, "Vad ska vi hitta på?" frågar jag och ler stort.

Off: Kanske lite fail smeknamn, "Kärlek", men jag tycker det är ganska gulligt även om det uttalas så hårt. x3 Kanske man ska byta smeknamn? :3

Jag gillar det xD



Texas log stort. Han var väldigt nöjd över sin fångst. 'Jag har inget till dig'. Nej. Klart hon inte hade. Hon hade precis vaknat, och han hade fixat frukost åt henne. Hon var hans partner, och hon borde inte behöva.
Texas log stort.
"Det behövs inte" Rhavan var redan långt ute. Han ryckte på axlarna och lade sig mer. Efter ett tag kom hon in. Hennes fisk var tredubbel.
Innan han hann stoppa henne så började hon äta på minifisken. Han betraktade henne lite innan han snabbt åt upp den andra fisken.

"Jag tycker vi kan göra vad som faller oss in." Han log brett mot den vackra tiken.

"Jag tycker vi kan göra vad som faller oss in" jag börjar fnissa, "Ska vi resa vidare i så fall? Eller ska vi stanna här och fixa ett hem?" sa jag och kravlade mig fram till Texas ansikte, jag såg in i hans vackra glittrande ögon. "Min kärlek, jag tycker att vi stannar här" säger jag och ger honom ett slick på nosen innan jag ställer mig upp, "Vart ska vi börja leta efter det perfekta stället? Det får inte vara för nära vattnet och inte för långt in på ön eller en annan ö, för då kan vi tappa bort valparna" jag har så många tankar som flyger omkring att allt jag säger blir förvirrande och ingen har en chans att avbryta mig, "Jo, nu vet jag!" jag lyser upp men det försvinner snabbt "Nej, det är inte bra .." grubblar jag.

Off: Förvirrande Rhavan! xD <3

Resa vidare? Det lät bra, men ön var så vacker. Texas kunde inte bestämma sig. Han behövde inte det heller. Rhavan bestämde åt honom. Bo högt upp? Nära vattnet? Han visste inte.
"Rhav? Om vi går längre in så kanske vi hittar det perfekta stället." Bäst att införa lite stabilitet i hennes virriga tankegång.
"Vi måste ha ett ställe med mycket bytesdjur." bestämde han.
"Ha gärna med det i dina beräkningar, Rhav" Han log mot henne. De skulle kanske behöva vandra för att hitta det bästa stället.
"Rhav, var beredd på att det perfekta stället för valpar kanske inte är här. Det kan finnas var som helst, och om du är med mig är jag beredd på att vandra långt för att hitta det"

❤

Off: Allt är så gulligt ❤

Texas talar lugnt och tydligt för att få mig att sluta grubbla, det hjälper faktiskt. "Rhav? Om vi går längre in så kanske vi hittar det perfekta stället," "Vi måste ha ett ställe med mycket bytesdjur," "Ha gärna med det i dina beräkningar, Rhav," "Rhav, var beredd på att det perfekta stället för valpar kanske inte är här. Det kan finnas var som helst, och om du är med mig är jag beredd på att vandra långt för att hitta det" säger han och jag suckar, "Du har rätt, det måste finnas tillräckligt med mat, vara tryggt, platsen behöver inte vara just här men en sak ska du ha klar för dig, detta är våra valpar .. ingen annans, mitt liv vill jag spendera med dig" säger jag trevligt och ler brett, "Ska vi gå?" föreslår jag och tar ett utmanande steg mot nästa äventyrliga plats. Jag sveper med svansen och hukar mig för att få springa kapplöpning tillsammans med Texas, jag väntar in honom och blinkar hårt.

Han flinade retfullt.
"Du tävlar med någon som inte kan förlora." svarade han och började springa, först sakta men sedan snabbare och snabbare. Han stannade inte ens när vattnet kom, utan plaskade bara vidare, in mot stranden. Det var dit de skulle, ön var vacker, men inte helt perfekt. Tillsammans skulle de vandra, för att hitta perfekta stället.
Med Rhav vid sin sida vandrade han hur långt som helst.
Efter att ha simmat en stund kom han upp på stranden. Rhavanielle är inte långt efter, så det gäller att skynda sig. Med långa kliv rusra han vidare in i skogen.

❤/Tänkte att vi kan avsluta, och påbörja ett annat rollspel någon annan gång på någon annan plats? Alltså som om de har vandrat C:/❤

Avslutar här lite snabbt ~

Tillsammans sprang de in i skogen. Framåt, mot deras framtid, tillsammans.

[Avslutat]