Texas hade vandrat i många dagar. Sedan han lämnat den lilla valpen i Höstskogen hade han vandrat planlöst framåt, ätit när han behövde, sovit när han var trött. Han letade efter något, eller någon, men han visste inte vad eller vem. När han kom in i den uråldriga skogen för två dygn sedan hade han slutat springa. Istället gick han, beundrade omgivningarna och jagade vilt. Han hade inte velat lämna skogen, det var något som höll kvar honom. Som om han skulle hitta vad han sökte här, i skogen mellan stammarna.
Texas började bli hungrig, men ignorerade känslan. Han var inte på humör för att jaga. I två timmar till vandrade han runt, ensam och letandes. Tillsist gav han upp kampen mot hungern. Han fick upp spåret på en hare och följde det. Två harar senare var han tillfredsställd och lade sig ner. Han kunde lika gärna vila. Han hade just slutit ögon när doften slog emot honom likt havet slår emot klipporna. Doften av en annan varg, en hona, som närmade sig. Han reste sig snabbt upp. Bäst att vara på sin vakt, om hon skulle vara fientlig.

Texas blinkade lite förvånad.
"Hej" sa han snabbt och klistrade på ett charmigt leende. Om honom inte var fientlig så kunde man ju lika gärna vara trevlig.
Det var en vren, det så han. Hon var faktiskt vacker för att vara vren, och han log snett åt sin egna tanke.
Men, däremot var han inte säker på om hon tillhörde TBB, och om hon gjorde det var hon, oavsett om hon var trevlig, ett litet hot.
"Tillhör du någon flock, min sköna?" frågade han med sin mörka och lena röst.

Han log. Antagligen tyckte honan att det var en konstig första fråga, men han hade inte lust att bli utjagad ur Kaiwood.
"Ursäkta, jag kanske var lite för direkt. Mitt namn är Texas och jag undrade bara om du tillhörde TBB. Vi är ju inne på deras revir nu, och jag vill inte behöva bli utjagad ur Kaiwood." Han tog ett långt kliv, mot en liten fläck med soljus. Ögonen blänkte mot henne och han log snett.
Egentligen ville han inte stanna så länge i Kaiwood, eftersom reviret låg här. Han granskade henne noga.

Han slappnade av lite. Hon tillhörde inte TBB, utan var ny i landet.
"Ja, vi borde röra på oss. Detta är deras revir, och jag vill inte behöva slåss." Han klev ut ur solen och gick fram till henne. Ögonen glittrade dunkelt och han drog på ett okynnigt leende.
"Ska vi gå, Rhavanielle?" Han uttalade hennes namn, härmade hennes dialekt när han så det så att det antagligen lät som det borde.
Hon var vacker, men under den gröna pälsen tycktes han se en rodnad som lyste upp henne och gjorde henne ännu vackrare.
Flinet på hans läppar blev bredare men det var inget hånfullt flin. Det vad ett flin som sa "vad gullig du är".

Hon hade kommit från öster, från öarna, och han hade hört att det var vackert. Så han vände sig mot öster och började långsamt gå, väntandes på att hon skulle börja gå.

Jag såg hur han slappnade av, det gjorde även mig lite lugnare "Ja, vi borde röra på oss. Detta är deras revir, och jag vill inte behöva slåss" åh, hans röst, den är så vacker. Han närmade mig lite och jag stod stilla för att iaktta honom då han sa mitt namn, "Talar du Franska?" sa jag häpet och log, jag kom på mig själv, såklart inte. Jag tydde hans leende, meningen var vacker, sådana leenden fick jag alltid av far och mor. Mitt leende dog för den tanken, jag saknar dem så.

Mina gula ögon letade sig in i hans tills han började gå, som avtalat. Jag följde snabbt hans fotspår och kom snart ikapp vid hans sida "Texas" lågt smakade jag på hans namn, det lät bra trots min Franska brytning. Han är perfekt. Vi snabbade oss mot Kaiwoods gräns, bort från alla TBB:are och vi lärde känna varandra väldigt bra. Jag stannade upp för att se på de bekanta lövträden som mer och mer började att sprida sig, nu är vi vid Kaiwoods och Lövskogens gräns. Jag log upp mot Texas och tittade djupt in i hans ögon "Är du beredd?" frågade jag.

Off: Hoppas det var okej att jag PP:ade, annars ändrar jag, jag ville bara snabba på allt så vi kommer till Öarna, fast nu ska de ju gå genom Lövskogen först. :3 Fortsättningen: Ett möte i skogen II! [AVSLUTAT ROLL HÄR!]

(Det är okej, jag råkade skriva på Diversea, jag glömde logga in är xD)

Han log.
"Beredd på vad? Att lämna Kaiwood? Absolut." han log charmig och solen som nu lyste genom lövverket träffade hennes päls. Den glänste och han blinkade, förvånad av skönheten.
Skogen, som nu inte var lika mörk längre bredde ut sig framför dem och de vandrade vidare. Trots att det började bli mörkt visade de inga tecken på att vilja stanna. Detta var livet. Tillslut stannade Texas. Det var nu så mörkt att de skulle kunna komma till skada om de fortsatte. För två timmar sedan hade de lämnat Kaiwood.

Han tittade på henne.
"Vi borde vila. Man orkar inte gå hur långt som helst om man ska gå vidare i morgon." Han log snabbt.
"Jag räknar med att vi ska fortsätta färdas imorgon också, att stanna här känns inte lockande. Öarna känns som en bättre plats att stanna ett längre tag vid."

(Sorry för PP (om jag gjorde någon), det var inte meningen ;P)

(Elller?)