Solen stod högt på himlen men de få strålar som lyckades leta sig igenom det täta lövverket var få och skänkte inte mycket ljus till de halvt förmultnade löv och svampar som trängdes på marken. Den ljusa honan traskade tyst genom den vackra silverskogen. Hon hade en avslappnad hållning för i dessa skogar kände hon sig trygg att vandra. Hon befann sig på Pravada Vox's revir. Här fanns det ingenting att frukta.

Men hon var orolig. Orolig för hennes mor fanns ingenstans att finna. Hon hade varit borta längre än hon lovat. Hon borde ha varit tillbaka för längesedan. Theia kände på sig att någonting hade hänt, någonting dåligt. Det fanns ingenting hon hellre ville än att leta reda på sin mor, men hon kunde inte bara lämna flocken. Hon behövde tala med Stripe om det, hon visste trots allt inte hur länge hon behövde vara borta, det kunde vara allt ifrån två dagar till flera månader. Hon ville att han var förberedd på det och hon behövde i sin tur förbereda sig själv på det värsta. Då, om det värsta hänt, så behövde det inte komma som en chock för henne. Men hon ville inte tro det, hon hade fortfarande hopp.

Så hon styrde kosan mot lyan. Stötte hon inte på sin vän under vandringen dit så var hon säker på att hon skulle finna honom i närheten av lyan.


(Stripe)

(Avslutar detta då det har stått still i ett år!)