::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

[Reserverad för Medusa.]

Han hade lyckats ta sig tillbaka till reviret, endast för att skuggorna hade kunnat hjälpa honom. Utan dem hade han fortfarande legat någonstans i Silverpile, kanske utan att någon visste om var han befann sig.
Det hade nog bara varit en ren lyckträff att Murder hade funnit honom, men han var tacksam för det.
Han hade kunnat lätta lite av den börda som hans sinne bar på. Något som han hade behövt göra, då den bördan började bli alldeles för tung. Enda sedan han gått med i Treontha hade det känts som om han liv hade blivit mer komplicerat. Men fortfarande... Han trivdes. Inte skulle han lämna flocken.
Och nu satt han åter i rosenskogen efter sin resa till Numoorislätten. Skuggorna svepte som vanligt runt honom, vakade över honom.
Skadorna hade läkt en aning, men fortfarande var han stel i kroppen. Och han gissade att det skulle ta ett bra tag innan han var helt återhämtad. Han hade åtminstone inte riktigt lika ont som tidigare, vilket gjorde att han kunde röra sig en aning bättre. Och det var han tacksam för.
Dessutom hade han lärt sig något efter slagsmålet med den bevingade, trots de konstiga omständighterna.

Men det spelade ingen roll, för äntligen var han hemma.
Dessutom sköts tankarna på de förflutna bort, och det verkade även som om smärtan inte tog upp lika mycket av hans uppmärksamhet, då en doft sökte sig in i hans nos.
En doft han aldrig skulle ta fel på.
En svag värme spred sig genom hans kropp, trots den någon kyliga kvällen. Solen var på väg ned och värmde inte längre, och luften hade blivit en aning kyligare då sommaren gick emot höst.
Ett leende drog över hans läppar för några ögonblick.
Men fortfarande rörde han sig inte, satt och vänta. Han visste att hon nog skulle märka hans närvaro, söka upp honom ifall hon ville.
Han önskade att hon ville det.
Angelus hade något viktigt att säga.

**Medusa** Död Spelas av : Mikkis | Död

Benen tog henne smidigt fram genom skogen, likt alltid. Blicken var höjd mot himlen, mellan trädens grenar. Trots att hon såg rakt upp visste hon precis vart hon satte ner tassarna. Hon hade gått genom den här skogen allt för många gånger.
Modet och stoltheten svalde hon för en sekund. Den känsliga nosen hade slagits ihop med en doft som va allt för bekant, men samtidigt medförde den så mycket annat. Något hon inte alls gillade att tänka på.
Likt deras möten så satt han bara där, röde sig inte ur fläcken. Likaså hon, stel som en pinne fast stående. Det långa öronen stod rakt upp på huvudet och det bruna ögonen såg rakt mot honom. Alltid under det första sekunderna som hon fick syn på honom stannade hjärtat, för att sen börja slå igen. Men det gjorde ont, på något konstigt sätt.
Ett steg tog hon framåt, stannade upp igen och öronen ströks bak mot nacken. Hon hann inte tänka mer först hon snabbt tog sig fram till honom. Blicken föll ner mot hans tassar för att sen återigen höjas mot hans ljusa ansikte.
- Du är skadad. Varför?
Rösten var förändrad, det var inte längre hennes egna röst. Utan Malags. En ung varg som Medusa satte stopp för, enbart för att få ta hennes röst. Men den var ju så vacker, så ren. Nästan som ny.
Den mörkare svansen hängde likt livlöst ner längst hennes smala bakben och blicken vilade fortfarande över Angelus.
Hon höll sig lugn, visade inte mycket frustration på utsidan. Hon höll allt tillbaka för minuten, i alla fall tills hon hade fått ett svar.
Det va inte ofta någon i flocken råkade ut för skador, ännu mindre att det blev anfallna inom området.. Men hon fick vänta och se vad för svar hon skulle få.

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

För några ögonblick sade han inget, endast studerade hennes reaktion. Den var väl kanske inte den mest önskvärda, men samtidigt kunde han inte förvänta sig mycket mer från en vren. De hade en tendens att inte visa sina känslor särskilt mycket, vilket även gällde honom själv.
Men han blev inte besviken över det stela konstaterandet och den korta frågan han fick, tvärtom. Hon verkade åtminstone bry sig en aning, vilket räckte bra för hans del.
Man skulle inte kräva för mycket.
- Jag gav mig av till Numoorislätten och stötte på lite problem på vägen tillbaka. Men det är inget allvarligt.
Det hade kanske varit allvarligt när han varit ute i Numoori på alldeles egen hand, men nu spelade det ingen roll. Han kände sig trygg på denna mark.
Öronen hade vinklats en aning åt sidan, och så fort han hade svarat henne ägnade han sina tankar åt något som fångat hans uppmärksamhet på ett ganska övertygande sätt. Det var nämligen så att rösten som talade till honom inte var den han var van vid att höra.
- Din röst... Den är förändrad.
Konstaterade han, som för att se ifall hon ville spinna vidare på ämnet. Det kanske var otrevligt att fråga.
Ändå drogs hans tankar till det första mötet de hade haft, där Medusa hade nämnt att hon kunde ta andras röster ifall hon tog deras liv. Var det detta som hade hänt?
Men han hade nu insett, att han inte hade någon rätt att döma henne.
Hur mycket bättre var Angelus själv egentligen? Försökte ta livet av en varg på grund av dennes blod. Och nu befann hans sig på denna plats med sina skador.
Det var väl lite ironi i det hela.

**Medusa** Död Spelas av : Mikkis | Död

Hennes kroppsrörelser visade fortfarande inget, inte heller blicken.
Men djupt inom henne skar det till i hjärtat, riktigt ordentligt. Kanske var det vreden som långsamt började slå ut i lågor, eller så var det just synen av att se honom så här.
Nej, hon föredrog det förstnämnda.
- Då ger vi igen!
Sade hon sen med en högre stämma och flinet vart allt bredare.
Det långa bena sattes av i rörelse igen, fram mot hanen där hon slutligen satte sig ner.
Hur roligt skulle det inte vara att tillsammans med Angelus ge igen på denne som gjort det här? Helt ärligt, hon hade inte vart i strid på länge. Inte sen sist hon slogs ihop med Malag och det var ju ett ganska bra tag sen.
Och nu när hon ändå hade Malag i tankarna så nämnde han det där om hennes röst. Malags röst.
- Ja, heh.. Jag sa ju att jag skulle få som jag ville.
Det smala ansiktet vreds smått ner mot marken men den bruna blicken kikade fortfarande fram genom luggen då hon såg mot honom.
Trots att hon hade fått sin efterlängtade röst kunde hon inte hjälpa att hon fortfarande läspa. Men inte som förr, det var mycket bättre nu faktiskt. Men inte helt perfekt, men det skulle bli.
Den grågröna kluvna tungan svepte ut i all hast innan den återigen försvann mellan det vassa tänderna. Det hade vart roligt att ta någon annans röst, det hade liksom fått henne att känna sig levande. Bättre skulle det bli.
Medusa såg undan, granskade av området innan hon återigen såg tillbaka emot den ljusa vrenen och kisade smått med blicken.
- Jag får alltid det jag vill ha.

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

Ett svagt leende lade sig på hans läppar då han hörde hennes ord. Så sällsynt. Det var få som egentligen hade sett honom le. Men i hennes närhet hade han svårt att hålla det borta.
Hon var en viljestark varelse, en individ som verkligen inte vek sig för något. Åtminstone i hans ögon. Det verkade nästan som om hela hennes kropp och själ lös av viljekraft och styrka, hon var en sådan som man inte bara kunde gå förbi utan att lägga märke till.
Visserligen anade han att hon inte visade det åt alla. Men Angelus hade alltid sett henne som en sådan varelse, stark och stadig.
- Jag skulle gärna göra det, men jag måste erkänna mig slagen. Problemet i fråga besitter eldkrafter, och jag kan inte slåss utan min syn.
Han kastade en smått uppgiven blick emot ett av träden som fanns runt omkring dem, men de blåa ögonen svepte mycket snart tillbaka till den mörka vrenen framför honom.
- Dessutom lovade Murder att ta hand om det.
Lade han snabbt till. Så att hon inte skulle tro att han ignorerade det hela. För inte var han sådan.
Det var bara det att Angelus hade snubblat över en strid som han inte kunde ta själv och då hade hans ledarinna erbjudit sig, eller snarare sett det som sin plikt att ta itu med vargen som skadat honom. Och nog var han tacksam, men han hade fått svälja en stor del av sin stolthet.
Det hade varit svårt, men lärorikt.
Återigen drogs tankarna till Medusas färgstarka karaktär, och orden som kom ur hennes mun passade så bra till det han tidigare hade haft i tankarna.
- Ja, det verkar sannerligen som det.
Hennes nya röst... Det var fascinerande.
Inte var det då varje dag som han mötte en varelse som hade förmågan att ta andras röster.

» The Power of Words
» Follow my words to the end of our love
» Heart To Heart
» I let my heart go [P]
» Heart of Courage

::: IC: NUMOORI :::

Itrozo

Time to let the heart tell its words

::: IC: NUMOORI :::

Itrozo