Regnet vräkte ner som om det inte fanns någon morgondag, och såhär hade det hållit på hela förmiddagen. Umes långa, tjocka päls hade blivit alldeles genomblöt, och därmed väldigt tung. Han skyndade nu omkring, noga med att inte halka på de blöta stenarna, medans han letade efter något möjligt skydd från stormen. Någonstans i fjärran slog en blixt ner, följt av ett hotfullt muller. Åskan. Ume hade alltid faschinerats av åskan, men vid det här tillfället hade regnet varit plåga nog. Hans små svarta ögon letade febrilt efter en plats att gömma sig på, någonstans där han kunde ligga bekvämt och kanske ta en lur tills stormen hade lugnat sig. Det dröjde inte länge innan han fått syn på en idealisk plats - ett stort klippblock som låg lutat över två högar med bråte utgjorde en torr, lagom stor och gästvänlig plats för vår enorma varg. Ume var inte sen med att snabbt kura ihop sig under utrymmet och sedan lugnt betrakta stormen som nu rasade hejvilt ovanför honom. Den genomblöta pälsen låg i tjocka, långa tovor och skulle sedan bli jobbig att få ordning på igen. Han längtade tills hans gamla vinderpäls skulle bytas ut mot den något kortare sommarpälsen, som passade betydligt bättre för det här vädret. Han suckade, och rullade sedan ihop sig till en stor boll och stoppade in nosen under sin långa svans. Han ville ut och vandra igen, dock gjorde det plötsliga vädret det svårt för honom.

[OPEN SEASONS. ÖPPEEEET! JOINA NU, HÅLL PLOMMONET SÄLLSKAP! 8D]

Våt staplade den gråa vargen vidare. De blodröda ögonen trevade fram och tillbaka i hopp om att kunna se någonting i detta hemska regn. Regnet sköljde bort dofterna och slog även ned precis framför hans ögon och fördärvade därmed hela hans sikt, och att det dundrade i fjärran gjorde inte att han blev mer uppmärksam på ljuden omkring honom.
Han kastade upp blicken i himlen i samma stund som ett klart ljus blinkade ovan honom följt utav ett dovt muller. Han lät blicken dröja kvar några sekunder, och regnet slå ned kring honom. Men snart sänkte han huvudet och fortsatte att röra sig framåt.
Regnet gjorde honom våt och kall, och skulle antagligen tvinga på honom någon sjukdom, kanske bara en förkylning, men sjukdom som sjukdom, det skulle ge honom förhinder i att röra sig över hela landet och finna alla dess platser inom den tid han hade tänkt. Skulle han dra på sig en förkylning skulle han alltså vara tvungen att vila i säkert minst två - tre dagar och alltså förlora så mycket tid.

Tankarna på vandringen stördes då han tycktes skymta något stort och blött emellan de kraftiga regndropparna. Lite smått nyfiken smög han närmare, några hastiga steg, innan han stannade upp och försökte granska denna varelser på några meters avstånd. Men det tjänade inget till, han kunde inte urskilja något alls på den håriga varelsen. Så han tog åter några steg framåt och spände blicken i det främmande medan han kom närmare, försökte luska ut vad som var fram och bak på den.
Han klippte till med öronen, inte för ljudets skull, utan snarare för nyfikenheten blandad med osäkerhet och kritiken till denna... Han sänkte huvudet och gav ifrån sig ett svagt morrande ljud, mest för att göra detta uppmärksam på att han var där - om den levde.

Off; Hoppar in härå! :3