[Reserverad för Sleazoid.]
Numoorislätten. Än en gång befann han sig här. Och äntligen visste han anledning till varför. Under natten hade ängeln kommit till honom i en dröm och sagt honom ett enda namn. Och nu visste han varför han blivit ombedd att vandra hit från första början, nu visste han vem det var menat att han skulle träffa.
Sleazoid.
Skuggvargen som han mött för ett tag sedan, faktiskt rätt länge sedan. Den som hade upplyst honom om skuggornas fulla kraft, den som fått Angelus att utvecklas och tag sig framåt. En lärdom som han uppskattade väldigt mycket och ett möte som spelats upp många gånger i hans tankar. Det var många intressanta tankar och åsikter som hade utbytts då de två möttes, men nu verkade det som att det fanns mer tankar som behövde delas mellan dem två. Vad var fortfarade oklart, men i sinom tid skulle han väl få reda på det.
Den resliga vrenen vandrade så med stadiga steg över slätten. Små regndroppar började falla från skyn, stötte emot den gråvita kroppen. Han ruskade lätt på sig, brydde sig inte mer än så. Ifall det ville regna tänkte han inte klaga. Världen var i uppror, och lite regn var ingenting i jämförelse med de hemska åskovädret och kraftiga stormvindarna han vandrat igenom på vägen hit.
Så oberört fortsatte han sin stilla vandring, medan droppe efter droppe träffade honom. På avstånd mullrade åskan, men himlen ovanför honom var ljus. Det verkade inte som att ovädret var påväg mot honom.
De blåa ögonen spanade ut över slätten, letade efter något. Han visste att han var nära Qu:s revir, visste att han kanske inte borde gå in där då han tillhörde en annan flock. Men han kunde föra sig, han kunde ta vara på sig. Och han ville dem inget ont. Han sökte endast Sleazoid, ett möte som uppenbarligen var viktigt. Så han tvekade inte då han klev över gränsen till reviret och fortsatte. Han tänkte genomföra ängelns önskan.
[Ah, shit vad skumt xD]