Hon nickar. Ja, att vara tacksam är viktigt. Hon är glad över sin familj och över flocken. Hon ser upp till sin far och älskar sin mor. Hon vill lära sig av bror och hon vill leka med sin syster. Och flockmedlemmarna gör det hela till ett väldigt bra hem för valpar att växa upp i.

Hon skakar lätt på huvudet.
"Nej, Gavin var ensam i sin kull". Svarar hon. För det är vad hon vet i alla fall. Hon har inte hört om annat. Och det spelar ingen roll. Familjen är komplett som den är.

Om han avr ensam kunde det förklara varför han vr så beskyddande mot sina systrar. Han nickade bara kort som svar. Undrade vilken väg livet skulle ta för denna lilla valp. Han hoppades hon skulle slippa olycka. Det behövdes glada själar i en mörk tid som denna.

De röda ögonen vilade på molnen en stund. "Det kommer kunna börja regna om ett tag... Kanske ett oväder på väg in över landet igen..."

Hon ligger kvar där hon ligger och svansen dansar bakom henne. Hon sträcker på halsen och ser upp på himlen när Chi talar om regn. Ovanför trädens gröna blad ser himlen lite mörk ut. Kanske är det så att regn är på väg. Hon har hört talas om att det luktar regn innan det är på väg. Hon vet inte hur det luktar. Rätt som det är blir hon bara blöt. Regn är blött.
"Kommer det alltid att vara... chaos som folk kallar det." Sombra känner inte till något annat. Hon och Kyeema föddes in i det och det är så världen alltid har sett ut för henne. Hon känner inte till något annat.

Hna såg på henne då hon frågad eom det alltid skulle vara chaos. Han klippte med öronen och såg på henne med de röda ögonen. "Jag kan ärligt inte svara på det Sombra.. Vem vet avd som förargat gudarna och gjort så de skapat detta chaos... Vem vet hur länge de tänker hålla på. Vem vet om de kommer sluta." Han såg på henne en stund. "Det ahr varit chaos från det att jag kom tillbak till Numoori så för mig är det som de ska vara men de som levt här innan chaoset så är detta inte normalt." Han hade visser ligen minnen av Numoori innan chaoset men som det var nu avr detta det han var van vid.

"Vi får hoppas att gudarna lugnar ner sig och låter detta chaos bl endast ett minne för om det fortsäter allt för länge till så kommer välrden för alltid att förändras.!

Hon nickar åt hans ord.
"För mig har det alltid varit chaos. Men jag har hört berättelser från innan det var chaos. Världen var vackrare då. Nu förstör chaoset världen". Skogen ser bara mer och mer tragisk ut. Fallna träd och buskar, översvämmning och jordgropar som är fyllda av lera. De är väldigt roliga att hoppa i såklart. Men hon har fantiserat om hur skogen såg ut innan chaoset. Men det är svårt att föreställa sig.
"Finns det en värld utanför Numoori med?" Frågar hon nyfiket och undrande. Sombras värld är denna skogen. Och den är väldigt stor. Och hon vet att det finns massa andra områden som huserar massa andra djur än vad som lever i skogen. Hon vill se sig omkring i landet när hon är tillräckligt stor.

Han såg på valpen och log lite. "Denna skog är bara en liten del av Numoori... Det finns många fler områden, allt ifrån en öken till havet." HAn såg upp på himlen där molnen sakta drog in över skogen. Dte skulle dröja ett tag innan regnet satte igång men innan dess ville han nog hitta något skydd.

"Numoori är ett stort land och det finns många fler ställen. Men många av dessa ställen är farliga också" Han såg på valpen och lade huuvdet på sned. "Det är nog därför din bror är så beskyddande."

Hon gillar att höra på när Chi berättar. Att Lövskogen är så litet jämfört med hela landet. Och hela världen. Det låter roligt. Sombra vill utforska allt. Hela Numoori i alla fall. Hon vet inte om hon skulle vilja lämna landet. Men kanske. Om hon är tillräckligt nyfiken någon gång.
"Jag vill utforska hela Numoori". Säger hon och svansen fortsätter vifta bakom henne. Hon håller blicken fäst på Chi.
"Jag håller mig i alla fall fortfarande i skogen. Även om det ibland blir utanför reviret. Skogens gränser kan jag i alla fall hålla reda på". Öronen klipper till på hennes huvud.

Han kunde inte låta bli att led åt valpen. Så nyfiken på världen. Så ung, så oerfaren och så oskyldig. Han reste sig upp och ruskade på sig. "Nej nu är det nog dax för dig att bege dig hem innan regnet bryter ut och jag måste finna skydd för regnet för natten" Han ruskade på sig. Kände sig lite stel i kroppen av att lekat rätt stilla ett br tag.

Hon reser sig till sittande när Chi reser på sig. Svansen blir stilla.
"Okej". Säger hon med lite moloken uppsyn. Öronen tippar ut åt sidorna.
Sedan spetsas öronen igen och hon ser på Chi.
"Jag hoppas vi möts igen". Säger hon glatt. Svansen börjar vifta igen.
"Och söker du någon flock att gå med i så är Cierzo en bra flock". Säger hon glatt. Hon hoppas på att få möta Chi igen. Chi är snäll. Sombra gillar Chi.

Han såg på henne och nickade. "Jag tror att vi möts igen någon dag Sombra. Och avr snäll emd din bror... " Han log menande mot henne. Dock då hon nämnde att gå med i flcoken skakade han på huvudet. "Nej Sombra, jag skulle inte vilja utstätta er för den faran. TBB skulle inte gilla att jag går emd i en flock så nära deras revir." Han svepte till med svansne och såg ut över gläntan igen.

Hon nickar. Hon ska vara snäll mot bror. Hon är faktiskt alltid snäll mot bror. Detta var väl enda gången hon blev riktigt sur på honom. Men hon ska komma på något som muntrar upp honom. Något roligt och glatt.
"Jag lovar". Säger hon och ler oskyldigt.
Hon ser på Chi igen. Han vill inte gå med i Cierzo. På grund av TBB. Hon förstår det. Men det hade ändå varit roligt att ha honom med.
"Hejdå". Säger hon sedan och reser sig upp.
"Vi ses". Hon flinar. Ett valpigt flin. Sedan skuttar hon iväg mot buskarna och försvinner. Hon skuttar åt det håll bror försvunnit åt.

Chio nickade då honlovade att vara snäll mot sin bror sedan säger hon hej då och vänder sig om för att följa efter sin bror. Han ler vagt.

"Hej då sombra, ta hand om din fmailj nu så ses vi någon gång i framtiden" Han såg henne försvinna in bland buskarna och sedan vände han om och gick iväg inåt skogen.

AVSLUTAT