Den stora grå hanen vandrar på denna ödsliga plats. Träden ser ut som mörka mardrömsmonster med sina taniga grenar och murkna bart. Dimman ligger tät här. Man ser inte långt. Men den grå hanen har ändå rätt bra koll vart han ska gå. Vart han ska placera tassarna. Svansen guppar med i hans rörelser när han går framåt. Han försöker ta sig genom Döda skogen. En plats han befunnit sig på många gånger i sitt liv. Många gånger på sin vandring genom Numoori. Hur många gånger han besökt varje plats i Numoori minns han inte. Men varje gång känns ändå inte likadan.

Det är en tunn ihålig vind som får träden att stöna. Öronen står spetsade på vargens gråa huvud och den hasselnötsbruna blicken söker lugnt av området. Hanen rör sig med en ovanlig smidighet och spänst i steget. Han vandrar fjäderlätt och ljudlöst. Han ser lugn och menlös ut där han vandrar. Men han har full uppmärksamhet på omgivningen. Han stannar upp när en lite mus eller något korsar hans väg precis under tassen han tänkt sätta ner mot marken. Han stannar upp mitt i steget och ser efter det lilla djuret innan han fortsätter framåt igen.

Hanen har en ungefärlig plan på vart hans vandring ska ta honom. Men någon särskilt mål i sikte har han inte. Han vandrar för att det ligger i blodet stannar inte länge på samma plats. Vet inte hur han skulle klara av att slå sig ner på en och samma plats för evigt. Det är många som diskuterat det med honom genom åren. Men han kan bara inte förmå sig att göra det. Kroppen vill vandra. Hans sinne vill vandra. Han vill vandra. Det är allt han känner till. Sen uppskattar han alla främlingar han möter på längs vägen. Men sällan möter han på dem fler gånger än en. Men det gör honom inte så mycket. Det är så han valt att leva sitt liv.

[PAX TILL LOCURA'S NINJAVALP(glömt namnet. -.-)]

Det var underligt att hon hade sökt sig till denna plats, fylld av död växtlighet och kusliga vindar. Allting var så dött, det påminde henne om Azhekaslätten och den onda vargen hon hade mött på den platsen. Skillnaden var att här fanns mer träd. Och kanske ondskan inte fyllde denna skog fullt lika mycket som den hade fyllt slätten, men fortfarande skickades en känsla av obehag längs den unga vargens ryggrad. Hon gillade inte denna plats, mrn hon var på jakt efter sin far. Eller någon som kunde säga var han befann sig. Så hon hade egentligen ingenting att förlora på att vandra genom detta område, åtminstone inte som det såg ut just nu. Men vem visste vad som lurade bland dimman och de sedan länge uttrokade träden.

Det var med vaksamma blickar runt omkring sig som Xhie vandrade framåt. De mintgröna ögonen höll koll på omgivningen, och det gjorde även den svarta nosen och de vita öronen. Ingenting fick undgå henne, hon hade inte råd att vara naiv längre. Teleporteringen och föräfdernas viskande röster hade räddat henne undan den onda svarta vargen, och en annan ninja hade räddat henne undan eldvargen som ville bränna henne. Men nu ville hon helst undvika en till sådan varg, hon ville inte behöva bli räddad igen. Hon ville ha det bevisat att hon kunde klara sig själv, inte för någon annan utan för sin egen skull. Hon ville inte vandra omkring och oroa sig över saker, hon ville växa upp. Och ett viktigt steg på vägen var att släppa den naiva valpsidan och lära sig av sina misstag och erfarenheter.

Ett ljud avbröt hennes vandring och huvudet svängdes åt det hållet. Luften var fuktig, dolde många dofter. Men hon väntade tålmodigt och snart kunde hon känna den främmande vargdoften. Hon stod stilla, osäker på vad hon skulle göra. Någon som det var värt att söka upp eller inte?

Han uppskattar lugn. Men har lite svårt för att sitta stilla längre stunden. Förutom när han mediterar. Men det är en annan sak. Han sveper till med svansen och öronen klipper till på huvudet. I Döda skogens tystnad märker man snabbt av ljud.
Han stannar upp och öronen klipper till på huvudet. Han söker av området med blicken och sätter snart kroppen i rörelse igen. Han är rätt nyfiken på vad det kan vara som fångat hans uppmärksamhet. Och tid har han hur mycket som helst. Han har ingenstans han borde vara. Han är herre över sitt eget liv.
Snart faller hans hasselnötsbruna blick på något ljust i dimman. En varg. En valp. Han styr stegen närmare och stannar sedan på ett behörigt avstånd. Han nickar lätt till hälsning.
"Goddag". Han undrar vad som kan har fört valpen till dessa trakter. Och påminner hon inte lite om den vita hanen han mötte på i Träsket? Kan de vara släkt? Han tippar huvudet på sne och studerar tiken.

Xhie hade mycket av sin fars drag över sig så det var inte konstigt att de som hade mött Stripe förknippade henne med honom ganska snabbt. Hon hade samma lätta kroppsbyggnad som en ninja och hon talade också som en ninja till viss del. Den vishet som de flesta av hennes släkte brukade besitta hade inte riktigt ännu kommit till henne med tanke på hennes ringa ålder, men hon var på god väg.
När så en ljus gestalt kunde anas bortom dimman så valde hon sig för att stanna. Hon vägrade låta de tidigare skrämmande mötena göra henne rädd för andra vargar, hon ville endast ha kontroll över situationen från och med nu. Inga överraskningar, inga oväntade händelser. Hon skulle inte tro gott om andra förrän de bevisat att de var goda. Det var misstaget hon hade gjort förut, men hon hade lärt sig nu. Vem som helst var inte att lita på.

Den ljusgråa vargen blev allt tydligare och när denne öppnade munnen och talade åt henne var Xhie inte sen att svara. "Hej på dig med."
Hon rörde på sig, vände sig så att hon stod rakt emot den främmande vargen och granskade denne som hade stannat på ett behörigt avstånd. Det kändes bra, men fortfarande valde hon att se neutralt på den andre. Hon fick inte låta sig luras, inte igen.

Det är en ung tik som står framför honom. Han studerar henne lugnt.
"Vad för er till en plats som denna, främling?" Frågar han. För det är inte ofta han stöter på främlingar på denna plats. Allra minst unga tikar. Men han dömer ingen. Hon har säkert goda själ att vara här. Hon kanske som han bara är på genomresa.
"Mitt namn är Pilgrim. Vad är ert namn?" Han presenterar sig lätt och frågar sedan om tikens namn. Pilgrim är oftast inte den som frågar om andras namn utan att presenterar sig. Men det händer ibland. Beroende på stämningen och främlingen som han mött.

Med en smidig och elegant rörelse sätter han sig ner. Svansen placeras vid hans sida och det hasselnötsbruna blicken släpper inte tiken ur sikte. Ändå har han full koll på omgivningen. Pilgrim har inte bråttom. Och han uppskattar faktiskt lite sällskap till och från. Men om tiken ska dra vidare snabbt så tänker han inte stoppa henne. Då kommer han endast återuppta sin vandring.

Xhie kunde inte låta bli att se på den andre med en lite underlig blick. Det var många frågor på en gång, fast det var väl klart, varför spara på dem? Bättre att ställa dem alla på en och samma gång så att man inte behövde fundera över det.
"Var hälsad, Pilgrim. Mitt namn är Xhie," svara hon åt honom. Kort och enkelt, mer behövdes inte sägas.

Hon betrakade honom några ögonblick och satte sig sedan ner, även hon. Det kändes som en lämplig sak att göra med tanke på att han gjorde det. Artighet var alltid viktigt, och hon behövde inte känna sig det minsta dum nu. Vissa kunde nämligen uppfatta det som otrevligt ifall den andre satte sig före dem, speciellt äldre vargar. Så Xhie hade tagit det som vana att alltid vänta på den andre, åtminstone en stund. Det var ännu ett sätt att undvika onödiga konflikter.
"Och vad jag gör här... Jag letar efter far." De mintgröna ögonen såg sig omkring, landade sedan åter på den gråe hanen. "Vad gör ni själv här?"

Xhie. Han lägger namnet på minnet. Även om han sällan möter på samma främling mer än en gång så kan det alltid vara bra att spara informationen ett tag till. Han mötte faktiskt på Dyami mer än en gång så. Han nickar lätt för att bekräfta att han hört henne. Hon har ett intressant namn men han kommenterar det inte.

Xhie letar efter sin far.. Öronen klipper åter till på Pilgrim's huvud. Han fuktar nosen med tungan.
"Säg mig, Xhie. Är det möjligten Stripe som är eran far?" Han ser likheten. Och nog är det ninjablod som flyter i denna unga tik's ådror.

"Jag är endast på genomresa". Svarar han på hennes fråga om vad han själv gör här. Han har som sagt inte tänkt stanna länge i denna skog. Men sällskap är alltid uppskattat. Och om de inte ska åt samma håll skadar det inte att utbyta några artighetsfraser och så vidare innan de båda drar vidare. Och om det är Stripe som denne Xhie söker efter så har Pilgrim information om den saken. Om än något gammal information. Men det kan i alla fall vara en viss vägledning kanske.

Xhie kunde inte hindra leendet som spred sig över hennes läppar och bröt det smått allvarliga uttrycket hon hade haft i det valpiga ansiktet. Nog hade det gråe rätt i sina ord alltid, det var ingen tvekan om saken.
"Vi är lika varandra, va? Det syns att jag är hans dotter, fler än en har sagt det. Kanske det är på både gott och ont." Hon ryckte lite lätt på axlarna och lade svansen i ett annat läge, ett skönare läge. Detta var bara ännu ett bevis på att hon var sin faders flicka, och hon uppskattade det verkligen. Att man kunde se Stripe i henne var nämlingen ett tecken på att man kunde se ninjan i henne också. Och det var det hon ville, bli en äkta ninjavarg.
"Det råkar inte vara så att du känner honom?" Det måste denna Pilgrim göra, det fanns ingen annan förklaring till att han kände till att Stripe var Xhies far. Ingen som helst annan förklaring.
Kanske hon skulle få en ledtråd om var Stripe befann sig nu.
Att svara på hans ord var ingenting som kom till hennes tankar just nu, hon var allt för intresserad av att få svar på sina egna funderingar. Att det kanske uppfattades som otrevligt var ingenting som hon tänkte på, det skulle komma ikapp henne senare.

Han nickar lätt. Nog kan han se likheten.
"Det beror väl på om ni är glad över era gener. Att han är er far. Då ska ni vara stolt över er härkomst". Han fuktar nosen med tungan. Pilgrim själv är väldigt stolt över faktumet att han är lik sin egen far. Men hela kullen var väldigt lika både mor och far. Det är uppskattat.

Han nickar åter.
"Jag hade nöjet att stöta på honom i Träsket". Öronen klipper mjukt till på hans huvud innan de spetsas framåt igen. Det är all information han kan komma med. Men kanske är det till någon nytta i alla fall.

Hon förstod vad han menade med det. Och självklart var hon stolt över sin härkomst. Det var inte många vargar som fick ha ninjornas ädla blod i ådrorna, och med tanke på att hon var en oga så var familj och vänner mycket viktigt för henne. Så aldrig att hon skulle tänka en ond tanke om varken sin mor eller far. Hon ville i alla lägen hedra sin familj, och aldrig skulle kärleken för dem dö ut.
Men fortfarande kunde det föra med sig mindre bra saker, hennes likhet med Stripe. Ifall någon annan drog den slutsatsen, något som hade lite ondare avsikter, så skulle hon nog ligga i farozonen.
Men det var något som ännu inte hade hänt, åtminstone inte för den orsaken, så det fanns ingen anledning att tänka på det.

Öronen spetsades och hon lyssnade intresserat på vad han hade att säga. Så han hade mött Stripe, så passande.
"I Träsket, säger du," sade hon med en ivrig min. "Då kan han inte vara långt borta. Eller var det länge sedan du mötte honom?" Kanske han visst var långt borta, beroende på när denne Pilgrim hade mött honom. Men Xhie hade goda förhoppningar om att fadern inte var allt för långt bort och hoppades innerligt att hon snart skulle finna honom. Hon hade saker att tala om för honom, saker som skulle göra honom stolt.

Han nickar.
"Det var dock ett tag sedan. Jag tog vägen över stranden och sedan hit. Och det var ett tag sedan jag var i Träsket nu". Svarar han henne. Han vet hur snabbt en ninja kan röra sig. Själv är han inte den som hastar fram om det inte är nödvändigt.
"Jag hoppas du finner honom". Säger han och menar det. Själv har han inte sett skymten av sin familj på många år. Han vet inte vart de tagit vägen. Om de ens är kvar i Numoori. Saknar dem är klart han gör. Och det är roligt att möta andra ninjas. Men hittills har han bara stött på Oga. Han undrar vart alla Kiga tagit vägen.

[Sorry för segt svar, men skrev ett som var super mega bra och sen försvann det, så har inte haft någon större lust att svara här sen dess, du vet hur det är xD]

Ett tag sedan. Så det var ett tag sedan Pilgrim hade mött Stripe. Det fick Xhie att fundera. Hur länge var egentligen ett tag? Det kunde vara väldigt länge faktiskt, precis som det kunde vara väldigt kort tid. Stripe kunde lika gärna vara långt borta, eller fortfarande kvar i Träsket. Det var svårt att säga med tanke på den ospecifierade tiden hon hade fått, samt med tanke på hur snabbt en ninja kunde röra sig ifall denne ville det.
"Det hoppas jag med."
Egentligen borde hon ta reda på Stripes spår redan nu, men det vore oartigt. Och så bråttom hade hon kanske inte, för trots allt kunde hon inte bara rusa förbi världen. Då skulle hon gå miste om alla läxor den hade att lära henne.
Blicken som hade glidit bort bland de döda träden vändes sedan åter mot den gråa hanen. Hon granskade honom, på något sätt verkade han bekant. Men hon hade aldrig sett honom förut, det var hon säker på. Men ändå... Det var något över honom som kändes så... bra.
"Ursäkta mig ifall jag inte har visat något större intresse för dig. Det är bara det att jag rycktes med när du berättade om min fader, jag vill så gärna finna honom." Hon log ursäktande. "Varifrån kommer du, Pilgrim?"

Han nickar kort. Fuktar nosen med tungan.
Han studerar lugnt Xhie. Finner henne fascinerande.
Han ler lätt mot henne.
"Jag är född i Numoori. Jag har alltid vandrat dessa marker. Om och om igen. Alltid upptäcker man något nytt". Han trivs i Numoori. Men än har han inte funnit någon plats som han verkligen känner för att stanna längre på. Han stannar aldrig länge på samma plats. Vandringslusten ligger i blodet. Det är så han är uppvuxen. Som en vandrare. En vandrare är han.
"Ni då, Xhie? Är ni härifrån?" Den frågan kan i och för sig ha många tolkningar. Men han säger inget mer för att leda Xhie på rätt väg. Han sitter endast där. Nu åter tyst och väntar på ett svar från henne. Se hur hon tolkar frågan och väljer att svara på den.

Hon såg på honom med en smått fundersam min medan han talade. Och visst fick hon svar på sin fråga, men det ledde henne inget närmare lösningen på den undran hon bar på. Vem han var, och varför hon kände denna trygga känsla i hans närhet. Det var något speciellt med honom, det var hon säker på.
"Jag är också härifrån, detta land är mitt hem," sade hon medan hon funderade över hur hon skulle fortsätta. Och sedan bestämde hon sig för att ta en chansning och blotta sina funderingar. Åtminstone en liten del av dem, fär att se hur han skulle reagera på det hela. "Jag är en blandning av bergsvarg, skuggvarg och ninjavarg, alla härstammande från Numoori." Hon log lite lätt vid orden, medan hon kände en svag spänning inombords.
Visserligen kanske den andre redan visste om att hon hade ninjablod, ifall Stripe hade talat om att han var ninja. Men hon hoppades att detta kanske kunde leda in samtalet på Pilgrims bakgrund.
Var han en ninja?
Hon hade undrat ett tag nu, med tanke på känslan i kroppen som sade henne att han kunde vara det. Men hon var inte säker, för han likande ingen av de ninjor hon hade träffat. Hennes släkt. Så det var svårt att avgöra.

Så hon är oxå född i Numoori. Han nickar lätt och ler mot henne. Och denne Stripe är hennes far. Intressant. Han fuktar nosen med tungan och öronen klipper till.
Svanstippen rycker till när hon talar om sitt blod. Ja, han hade redan gissat sig till att hon är av ninjablod. Men inte renras. Men han ser inte ner på henne för det. En ninja är ändå en ninja.
"Jag är ninja. Kiga". Svarar han henne för han fick en känsla av att hon var nyfiken. Han har mött på många Oganinjor redan. Men inte en enda Kiga. Det känns lite ensamt. Men det är inget han går och grubblar över.

Ska vi avsluta detta roll då Pilgrim är död, eller vill du rolla klart det? Kanske blir lite skumt, men vissa vill göra så ;p Men i vilket fall som helst så vill jag att det ska ha varit ett möte som Xhie minns, så att vi inte bara drar ett streck över hela rollet (: