Shizuka
Shizuka lät blicken ligga vilande på den främmande medan tankarna snurrade i hennes huvud. Om nu denna varg egentligen var en total främling till henne, kunde den spöklika känslan av att hon visste vem han var ligga i de röster som rörde sig i huvudet på henne? Kunde det vara så att de varnade om denna hane, denna Caligato, dag som natt?
Men ej kunde det väl vara denna likheten som låg över honom. Namnet, var det som det varnades om inom henne. Och här låg likheten över hela honom, hon hade aldrig hört hans namn tidigare, eller inte mer en någon enstaka gång i så fall. Hon borde bara veta vem han var, inga fler ledtrådar fanns.
Hans fråga fick henne att liksom lite smått rycka till, vakna upp ifrån tankarna och rikta all uppmärksamhet till honom. Frågan var underlig, varför intresserade hennes moder honom? Men hon svarade, han hade väl sin anledning till det.
"Tezuka, min mor heter Tezuka." sade hon medan en bild på hennes mor bara kom förbi i någon sekund inom henne. Även fler namn kom uppradade inom henne, Dark, Thzuki, Garro... Åh dessa namn hennes mor talat om.
Lite bortkommet skakade hon på sitt huvud, som att försöka skaka av sig tankarna på dessa namn.

Gato
När honan nämnde namnet på sin mor så la han huvudet lite på sne och kännde inte alls igen det, inte för fem öre. Så vad hade då denna tuggande känsla att göra hos honom, förutom att besvära honom något så juriskt. Med en smått besviken suck satte han sig ned och svepte den långa svansen runt om dom blåa tassarna och han såg ned i marken en kort stund och dom stora öronen tippade fram och tillbaka. Dom svagt lysande ögonen såg ned i det silveraktiga gräset då det plötligt slog honom och bilcken vände sig upp emot varginnan igen och det lös starkare ifrån dom denna gång och han reste sig upp, började att röra sig i en cirkel runt om den nätta varginnan och satte sig sedan bakom henne efter att ha gått runt ett och ett halvt varv. ”Säg mig, har din mor nå syskon?” rösten var lugn och stillsamm, ja nästan på ett obehagligt vis och hannen la huvudet lätt på sne och ansiktet talade om inga känslor, bara ett yttryck i väntan på svar. Om det nu var så att han var släckt med henne så var hans besvärliga känsla svaret. Dom var av samma kött och blod, men skulle det stoppa honom ifrån att en vacker dag se denna hona död nedanför sina tassar. Nej inte alls, han var slug, kallhjärtad och född för att döda. 'Äta eller ätas' var naturens lag, och den skulle han följa tills han möter sin överman en dag.


[din tur kusin lille ^^]

Honans förvirring var lätt att känna av och han log inombords över att få känna den
känslan. Förvirrade, ensamma och hjälplösa själar var det bästa att plåga och hugga i.
Men denna hona kunde han ej göra det på. Varför visste han inte riktig men fick sedan
svar på sin fråga och ett leende fanns nu på dom svarta läpparna. Ett leende som skulle
få dom flesta att rysa till och sedan skulle nyfikenhet växa fram. Ja han hade många
uttryck i sitt ansikte som många inte kunde läsa av. Men denna gång log han ett belåtet
och småslugt leende och nickade tackande.
"Jag tror jag vet namnet på hennes syster." rösten var lugn och välkomnade.
För sitt underliga kroppsspråk så var rösten det enda som man skulle kunna höra på
ifall han talade sanning eller ej, knappt det. Men denna gång så hade han inga onda
eller elaka avsikter, nej han var bara ute efter information och hade funnit den nu.
Så denna varginna framför honom var släkting med honom, hur hon blir det vet han inte
riktigt. Kan inte komma på vad det heter för tillfället och den irriterande känslan i magen
hade nu försvunnit när alla pusselbitar har fallit på plats. Nog har hon talat om sina
syskon någon gång då och då, men det var inte direkt så att han lyssnade så mycket
på det utan somnade oftast väldigt snabbt på kvällarna.
"Nejdå, det var inget speciellt." dom lysande röda ögonen såg bort, runt om på dom
silveraktiga träden, vandrade vidare tills dom föll på varginnan igen.

Hon var nyfiken, allt för nyfiken, på honom. Hon lät blicken glida över honom, liksom lite smått utmanande såg hon på denna Caligato, trots att hon aldrig ens skulle drömma om att utmana en sådan kraftfullare varg, men hon lät blicken ligga där och stirra. De svarta pupillerna smalnade lite smått, inte mycket, bara en aning, då solen silades ned emot henne genom lövverken.
- Du vet...?
sade hon bara med sin smått viskande röst, mjuk och låg, men tydlig.
Hon var osäker på vart han ville att detta skulle leda, vad önskade denne att samtalet skulle leda till? Hela detdär, skrämmande intressant flinet fick henne att känna en oroa djupt inom sig. Hon liksom lät sig sjunka tillbaka, nyfikenheten fick sjunka in några sekunder medan hon lät sig överväga om det var värt det att fortsätta tala med denna, kanske en aning intressanta, varg, eller om hon borde ge sig av. Försöka slippa att möta det som han antagligen planerade i alla sina snåriga ord.
Endast ett par korta sekunder cirkulerade tanken på att lämna platsen där inne, men hon bestämde sig för att stanna. Trots allt hade någon typ utav lättnad utstrålat ifrån Caligato då hon hade talat om sin moders syskon, som om det var något han visste. Denna plötsliga lättnad gjorde henne nyfiken, men även så irriterad.
- Det var något? Inte sant?
började hon lite försiktigt, med en röst fylld utav en spänd nyfikenhet.

off; har inte svarat på aslänge - förlåt mej ;___;

Han såg emot tiken med ett slugt leende och svepte till med svansen.
Så denna tik framför honom var inge mindre än hanns kusin, lustigt om man frågade honom men
det hade ingen större ting med saken att göra. Han såg inte ens sin syster som sin jämlike längre
och han skulle nog till och med skratta över hennes grav. Valet hon hade gjort kändes som om
att det var ett tjockt lager taggtråd runt hans hjärta. Han älskade sin syster men inte nu längre,
han älskar sin mor och gör det fortfarande även om hennes väg inte är som alla andas.
När den mörka tiken framför honom talade så vaknade Gato ur sin trans och lyssnade till hennes ord.
Ja han vet, självklart vet han. Men borde hon behöva veta, vet det verkligen nödvändigt.
Han visste nu vem denna tik var och mer än så behövde han inte veta. Att koppla en relation med
denna skulle bara betyda bekymmer och sådant ville han inte dras med.
"Ja jag vet, men dom svaren behöver ni inte veta. Ert liv kommer att vara kort och sådan information
är nå onödig och kommer bara att bli en börda i graven och ni kommer att vrida er av hat och
Chaibo kommer att leka med er som en marionett." dom röda ögonen lös och man kunde se
att den färgade hannen hade ändras. Han var kall och rösten var igenomborrande och lika
kall som is. Varför han sa detta till denna tik visste han inte själv, det var något inom honom som
slet i den unga lilla själen och fick Gato att röra sig framåt emot sin kusin med ett elakt blodtörstande
leende samtidigt som energin började att röra sig runt om dom gråsvarta frambenen. Dom vita
tänderna i det sluga leendet blev sakta röda och han stannade bara några steg ifrån tikens huvud och
man kunde tydligt se att han var betydligt större än henne.
"Er dom är kommen och ert lidande kommer att ta slut kära Shizuka." väste han fram och
det breda leendet visade tydligt vad som skulle hända här näst. Moders blod strömmade
tydligt igenom hans ådror men ännu tydligare var hans far.