Zodiac:
Den unga hanen vandrar ensam över savannen. Han vet inte varför han gick just hit och faktiskt så bryr han sig inte heller. Han går dit tassarna bär honom. Han tjusas av promenaden helt enkelt. Denna hane är en vandrare. Han har vandrar nästan hela sitt liv. Inför yttervärlden kan det se ut som att denna hane inte har mycket att dölja. Han ser ut att vara lätt uttråkad. Men hans anlete är en perfekt mask. Inte gör att han har något direkt att dölja men han finner nog en viss tillfredsställelse i att vara mystisk och svårläst.
Till och med telepatiker har svårt att läsa honom. Dels på grund av att hans tankar är ett enda knutet virrvarr likt ett tilltrasslat nystan. Och dels beror det på hans kraft. Den solenergi som är en del av hans kropp och försöker något tränga sig in i hans medvetande blir de bländade och kanske till och med brända.

Hanen tar sig fram i en lätt trav. Öronen står spetsade på hans huvud och den gula blicken är kanske något misstänksam. Men förutom det helt tom på känslor. Hanen är en vandrare. Kan inte se sig själv stanna särskilt länge på samma plats och definitivt inte slå sig ner och aldrig med vandra. Det är inte han. Men vem vet vad framtiden har att erbjuda. Det återstår att se.

Sarabi:
Vad hon gjorde här var ju en fråga som man kunde ställa sig, men egentligen så var svaret ganska självklart. Hon var här av samma anledning som hon besökt de flesta främmande platser i numoori på senare tid. För att hon behövde komma iväg från allt. Från Devils - som var mer splittrade än någonsin - och från sina egna tankar. Det där med tankarna gick ju sådär, för dem tycktes förfölja henne trotts miljöombytet.
Hon rörde sig med kattlika rörelse över det långa, svepande gräset, och den röda luggen vajade i vinden i takt med det gröna under hennes tassar. De vassa öronen klippte till då hon hörde något bakom sig, blott en ensam antilop - ett enkelt byte. Men hon var inte hungrig, eller iallafall inte på humör för en jakt. Istället fortsatte hon framåt, med nosen vänd mot kusten. I hopp om att bli av med de många frågetecken som plågade henne.

Hon var en mycket vacker unga hona, hade inga märkbara skador denna dag och var i trim. Pälsen glänste i det starka solljuset och den cremefärgade pälsen passade väl in i omgivningen. Hon var slank, men inte mager, och tycktes mycket stor och strålande trotts sina knappa 50 centimeter i manke. Ögonen glittrade som alltid, men bakom dem låg något väldigt slugt. Rävlikt. Efter att åter ha stannat - för att vädra i den lätta vinden - fortsatte hon med ett mycket svagt leende, framkallat av solens mjuka smekningar.

Zodiac:
Hanen fortsatte framåt i lugn trav innan han stannar upp och ser sig omkring. Öronen klipper till på huvudet och vinden smeker lätt den gyllene vargpälsen. Han får en känsla av att inte vara ensam men kan inte riktigt bekräfta den. Han fortsätter framåt men mer på sin vakt nu. Hanen är alltid på sin vakt men nu blir han mer misstänksam. Han har spenderat större delen av sitt liv ensam och på vandring. Man kan inte direkt säga att han är socialt anpassad.

Öronen lägger sig mjukt i nacken och den vassa gula blicken sveper över området. Då känner han en främmande doft i vinden. Doften av varg. Av tik. Den gyllene hanen stannar upp igen och spetsar öronen. En flyktig tanke korsar hans hjärna. En tanke om att bara fortsätta gå så kanske de går om varandra och han slipper något långtråkigt och utdraget möte. Han är inte upplagd för något sådant. Sen fortsätter han gå.

Sarabi:
Vinden ligger i hennes sida som hon fortsätter sin lugna gång framåt. Får ständigt den röda luggen att åka ut framför hennes ansikte, så att hon tillslut inte längre orkar rätta till den. Pågrund utav den för henne olyckliga vindriktningen märker hon inte hanen som är påväg emot henne nu inte på att allt för långt avstånd.
Sanningen är den att Sarabi inte är speciellt uppmärksam denna dag, men hon känner heller inte för ett möte. Oturligt nog för de båda, för varandra ännu okända, vargarna så vill sig världen annorlunda. Plötsligt fick hon syn på en gyllene gestalt i det torra gräset, och hon frös till. Nosryggen rynkades automatiskt, men hon lugnade sig snabbt. Hade blivit allt mindre uppbrusig med åldern - även om hon ännu inte var gammal.

Hennes kristallgröna blick synade snabbt främlingen, som hon stannat snett framför på ca tio meter avstånd. Han var gyllene till färgen med fält i olika nyanser och den långa svansen var prydd med de klassiska stäppvargs fläckarna. Hon lade huvudet lätt på sned och gav honom en genomträngande blick. Den unga honan kunde inte säga att hanen inte var av den attraktiva sorten, men hon reflekterade inte mycket över det.
"Hellu."
Sade hon sedan med sin vassa stämma, knyckte på nacken så att luggen åkte ut framför ögonen ärade hanen med ett litet snett leende.

Zodiac:
Han visste som sagt inte om vart han var på väg och nog blev han kanske något förvånad då den främmande tiken snart kommer inom synhåll. Han som trott att han gått åt ett håll som inte skulle resultera i ett möte. Han bannar sig tyst för att han för en stund varit ouppmärksam och stannar på ett behörigt avstånd från tiken. Även om han kände sig något kaxig och nog gärna hade gått hela vägen fram och synat henne noga. Men han gör inte det utan sveper till med den väldigt långa svansen som han alltid håller höjd för att den inte ska släpa i marken bakom honom.

Han nickar kort åt tiken.
"Hey". Säger han bara utan någon som helst skiftning i rösten. Han är som sagt inte upplagd för något möte även om det kanske kan bli intressant senare. Han kan dock inte neka till att hon ser bra ut. Dock har denna gyllene hane aldrig direkt känt sig dragen till det motsatta könet annat än att det är roligt att retas med dem.

Sarabi:
Hanens svar var kort och gav väldigt lite tillbaka i deras nystartade konversation. Hon hade inte mycket emot detta, kanske kunde mötet bli kort så att hon åter kunde få lämnas ensam med sina tankar. Sarabi mötte den andres gula ögon med sin egna, giftigt gröna, och knyckte på nacken. Vinden avtog och de varma solstrålarna brände ner mot jorden. Något som Sarabi inte hade det minsta problem med. Hon hade visserligen tät päls, men denna var tunn och sval - dessutom var hon född och uppvuxen i öknen. åter till verkligheten efter en frånvaro på blott någon millisekund. Hennes huvud lutades lätt på sned, och den långa vita svansen sveptes om hennes bakben.
"My name is Sarabi, whats yours - duck?"
Sade hon och det sneda leendet låg kvar och förgyllde hennes ansikte. Ögonen blickade klart emot honom bakom den stripiga luggen, och trotts att det vänstra 'ögonbrynet' klövs av ett smalt ärr så syntes inga skador på ögat. Hon bet sig lätt i läppen med den ena hörntanen, inväntande med rullande skuldror hanens svar.

[Fan vad dåligt det blir Dx Btw, hon menar duck ingefär som i raring... Inte anka xP]

Zodiac:
Ett lätt flin sprider sig på hanens läppar och öronen klipper till då hon talar. Sarabi? Säger honom inte mycket men ändå känner han sig lite mer överlägsen då tiken presenterar sig själv först. Innan hon frågar efter hans namn.
"I'm Zodiac, honey". Svara han henne och sveper till med den långa svansen som med böljande rörelser fångar upp i vinden. Självsäker har han alltid varit och kanske är egot något större än det borde vara. Men den retfulla sidan är ändå störst. Men nog kan han vara charmig om ha vill. Och kanske när han talar med tikar så kopplas den sidan på automatiskt. Annars han han vara likgiltig och kylig som få. Något som han finner underhållande är att variera just de två sidorna under samma möte. Ena stunden charmig till tusen och i andra stunden kylig och likgiltig.

[Hehe. xD Trodde hon retades med honom och kalla honom anka. xD]

Sarabi:
Sarabi gav den andre ett knivskarpt leende och lutade huvudet lätt på sned. Om hon varit på det humöret skulle hanens anspelning och hans lätt överlägsna beteende ha irriterat henne något troligt - kanske att hon till och med skulle brustit och huggit efter honom. Men det var något med denna hane som tilltalade henne så pass att hon inte ens reflekterade över detta. Kanske att hon, trotts sina nyligen irriterande funderingar, för en gångs skull var på bra humör.
Zodiac, namnet gav henne ingenting. Han kunde inte vara allt för känd, och han verkade också relativt ung. Kanske i hennes ålder, men hon hade ju redan gjort sig ett namn i Numoori. Det hade hon haft sen hon föddes, Sarabi - syster i Rabiesligan, en av Kyokos döttrar. Även om nu en irriterande stor mängd vargar tycktes ha missat detta. Något som hon snart skulle ändra på, men inte idag - inte nu.
Hon drog in hanens doft djupt in i lungorna, fann unget tecken på någon flocktillhörighet och än mindre en fiendeflock behörighet. Med andra ord var han fri från hennes svarta lista än så länge.
"Pleasant to meet you..."
Sade hon, och lät fortsättningen av meningen hänga i luften tyst. han fick själv lista ut vad hon kanske skulle ha kunnat kalla honom. Med en mjuk anspelning till ett leende höjde hon lätt på ögonbrynen och gav honom en lätt charmande, utmanade blick. Det var långt ifrån så att hon inte var medveten om sin egen skönhet, även om den inte var det första hon såg sig själv som. Något vackert.

Zodiac:
Han studerar tiken utan att direkt bry sig om ifall tiken skulle känna sig uttittad eller något. Sådant bryr han sig inte om. Klart han vill få sig en ordentlig titt på de han möter. Om de för honom verkar intressanta då. Vilket den här tiken gör. Hon se bra ut. Det är inte något han oftast bryr sig om att lägga märke till. Främlingar får se ut som de vill så länge de inte är så fula att man inte ens kan se på dem.
"Likewise". Säger han och nickar kort. Hans anlete saknar flinet och är en kylig mask och de vassa gula ögonen stirrar rakt på tiken.
Vinden sveper omkring dem och drar lätt i den gyllene vargpälsen och öronen står spetsade på huvudet. Hanen ser avslappnad ut men det liksom allt är bara något för att förvilla motståndarna. Han är svår att förstå sig på denna hane. Minst sagt. Även hans tankar är som ett enda tilltrasslat nystan som ingen kan få någon rätsida på alls. Öronen klipper till på huvudet men hanen säger inget mer. Han är inte den som direkt skulle få för sig att småprata sådär och han är verkligen inte den som skulle starta ett samtal.

Sarabi:
Med ett skarpt snett leende kvar på de mörka läpparna besvarade hon hanens uttittning och lystrade till hans korta svart. Öronen klippte till och den långa, yviga, vitgrå svansen svepte om hennes ben. Egentligen är hon inte av den pratsamma typen, mer "hugga-huvudet-av-främlingar-typen", men den aningen yngre verkade kalla fram hennes bästa sidor. Om de nu ens kunde räknas till bra var ju sedan en helt annan sak.
"Where are you going then, if you would like to share?"
Frågade hon sedan med en blinkning med det ena, giftigt gröna, ögat. Egentligen brydde hon sig inte så mycket i den andres destination, men om de nu börjat tala varför då inte fortsätta? Hon knyckte på nacken och rullade med skuldrorna medan hon inväntade hanens svar. Kände hur solens strålar dansade över hennes och förgyllde den oranga pälsen, fick henne att lystra.

Zodiac:
Han rycker lätt på skuldrorna få tiken ställer en fråga. Vart han är på väg? Det är en fråga han inte har svar på. En fråga han aldrig har haft svar på eftersom han bara vandrar efter behag. Bryr sig inte om vart han är på väg utan bara ser var han hamnar. Det har hans liv gått ut på och många hinder har korsat hans väg. Bra som dåliga. Många gånger har han stått på randen till dödsriket men alltid kommit tillbaka och fällt sin motståndare som han alltid ser som sitt byte. Det finns inga motståndare för denne hane. Endast byten. Döda eller bli dödad. Det är var han levt efter så länge.
"I have no destination". Säger han bara och ser sig uttråkat omkring en stund innan han ser på tiken igen.
"Where are your way leadning?" Han bollar tillbaka frågan och studerar tiken igen.

Sarabi:
Sarabi nickade lätt emot hanen då han svarade, för att bekräfta att hon hört honom. Det var ett litet tecken på respekt, den hon med slag uppfostrats att ge. Detta gjorde henne dock inte till någon underlägsen varelse, snarare tvärtom. Hon var kaxig och alltid framåt, men respekten franns där - men bara för dem som förtjänade det. Små smular av den kunde utelämnas till andra, men det var bara för andra - högre rankade - medlemmar i Devils som den verkligen kom fram. Öronen klippte lätt vid hanens fråga.
"To the same point as yours..?"
Sade hon flirtigt frågandes och huvudet lutades lätt på sned.
"I'm just walking, til something to interesting to ignore stands in my way..."
Fortsatte hon sedan med ett kort leende. Dem långa vita svansen svepte några slag bakom henne och lades sedantil rätta runt hennes bakben, kattlikt. Hennes kargblod lös verkligen igenom. Hon smackade lätt och höjde på ögonbrynen, återgav ordet till främlingen med ännu ett svårtolkat flin.

Zodiac:
Med en svepande rörelse sätter sig hanen ner. Den långa svansen lägger sig slarvigt på marken bakom honom men fångas upp av vinden för att sedan svepas kring hans tassarna. Öronen klipper till på hans huvud och han höjer lätt på ena ögonbrynet.
"Really?" Säger han och det låter inte riktig som en fråga. Mer som ett påstående och den vassa gula blicken vilar på tiken.
"True". Säger han sedan. Sarabi har rätt. Det är bara att vandra tills något tillräckligt spännande att ödsla tid på dyker upp.
Vinden sveper över platsen och dansar lätt med den lilla luggen på hanens huvud. När vindbrisen dragit förbi faller luggen ner för ögonen på hanen. Zodiac ruskar på huvudet så att luggen lägger sig till rätta igen.

[SARABIS TUR!!!!!!!!]

Hon kunde inte låtabli att flina och ett kort fnitter lämnade henne. Hanen var verkligen fåordig, inte mycket tillförde han till deras samtal. Men hon gillade den sorten, hade själv en tillförordnad 'bror' av samma slag. Dem sa inget som de inte ansåg värdt att säga eller höra. Respektingivnade på ett vis.
Snabbt reflekterar hon också att vinden är ungefär lika besvärande för hanen som för henne, även om hon slutat bry sig och helt enkelt lät sin stripiga eldfärgade lugg hänga ner i ansiktet. Den dolde dock inte hennes genomträngae giftgröna blick då hon fortsatte att syna den andre.
"Ofcourse."
Svarade hon honom, och det gnistrade till i hennes ögon, ett kaxigt svar som för att understrycka att vad hon sa alltid var sannt - hon hade alltid rätt.

En kort grymtning lämnar honom. Det kan i alla fall jämföras
med en grymtning. Och han ser på tiken. Öronen klipper till
på hans huvud och den vassa gula blicken som nästan verkar
ha stänk av guld synar tiken fortfarande. Han släpper henne
inte med blicken. Han gillar att göra andra obekväma genom att
helt obrytt stirra på dem. Men han har en känsla av att den
taktiken inte riktigt kommer fungera på denna tik. Men det
hindrar honom i alla fall inte från att vila blicken på henne.

Han nickar bara kort åt hennes kommentar. Ser ingen mening
i att kommentera det mera. Zodiac är inte den som hela tiden
kommer på nya samtalsämnen. Han orkar oftast inte bry
sig om sådant. Låter andra komma på vad som ska talas om.
Gillar han ämnet samtalar han. Gillar han det inte ger han
det bara något dräpande svar för att få slut på det hela.

Tystnaden fick ligga äver dem ett tag, medan vinden svepte in över savannen i svallande vågor. Den blå skyn ovan dem förgylldes av solens strålar, då den har påbörjat sin bana nedåt (?). Och inte är det bara himmlen och dess få moln som glänner i gyllene orange, både honan och hanen tycks det lystra om. På många vis. Givetvis är dem skinande guldstänken i hanens päls en faktor till hans glans, precis som honans välömsade creamefärgade fäll är en orsak till hennes. Men något annat ligger över den annalkande aftonen.
"So tell me, what accept your pure appereance is there to lure me into staying?"
Frågade hon plötsligt, för att återuppta den gamla samtalstråden.
"What's too attractive to ignore?"
En retsam blick, toppad med hennes alltid lika vassa leende, bollade över ordet till den andre.


[rawr, inget vidare.]

Allt eftersom solen vandrar neråt och himlen mörknar, ju mer
börjar hanens gyllene fäll glöda i ett lätt sken som får kroppen
att liknas vid smält guld. Öronen står på huvudet på honom och
luggen har trillat ner i vägen för ena ögat. Den vassa gula blicken,
som även den börjar glöda mjukt, hålls hela tiden fäst på tiken.

Öronen klipper till på huvudet när tiken öppnar munnen igen.
Det kyliga flinet ligger kvar på hans läppar. Kanske blir det
mer intensivare när tiken talar om om hon flirtade med honom.

"You tell me". Svarar henne med en lätt retsam ton. För det var
hon som öppnat munnen och uttalat de meningarna. Han vill
mer än gärna höra vad hon har att säga. Han sträcker på sig lite mer
där han sitter med den långa svansen virad runt tassarna.
Öronen står i en rak linje med ryggen.

"It would be a lie to tell that I don't find this meeting interesting".
Flinet brednar märkbart denna gång och han ser rått lurig ut.
"But if it's you or just the meeting i can't really tell".
Han ser på henne med en vild retlighet. Det är inte mycket som kan
dräpa denna hanes retsamhet. Han är bra på att komma på nya sätt
att retas.

Öronen klippte till och huvudet lutades på sned, luggen gled bort från ansiktet.
"Well that took an interesting turn.."
Svarade hon med en spelad förvånad ton.
"And I guess the first reason why your too intresting to ignore..."
Ett lätt skratt lämnade henne.

"Oh, and your pure attractivness attract me too."
Sade hon med en blinkning. Som för att spinna vidare lite på att han inte visste om det var hon eller mötet i sig som fick honom att stanna.
"By the way, I could - if I would like to - make you sure that you're staying for me."
Hon tog ett halvt steg framåt, tungan fuktade den mörka nosen och hon andades mjukt ut i hans ansikte.
Hennes giftgröna blick glänste till, blixtrade, och hon funderade i sitt stilla sinne om han ville veta hur...

Zodiac är ingen hane som faller pladask för smicker eller flirt.
Han är alltid lika likgiltigt iskall med en retsam glöd. Han kan oxå
vara en riktig charmknutte om han vill. Men han tycker det är
roligare att retas och låta andra jobba istället.

Han sitter lugnt kvar. Rör inte en muskel. Ser på tiken. Den
vassa gula blicken studerar henne. Flinet är perfekt placerat
på hans läppar.
"You can try". Säger han med en utmanande ton. och svanstippen
guppar till vid hans tassar. Oja, sådant här älskar han. Att låta
andra arbeta för hans gillande. De kan ju försöka. Men roligast
är nog ändå de som inte tycks se det roliga i situationen. Att reta
gallfeber på sådana är det Zodiac gillar mest.

[Rollar fortfarande som att Zodiac inte har gått igenom all
förvirring och förändring efter mötet med Murderotic. :3
Det blir bara knäppt att ändra hans person mitt i. xD]

Med ett mycket kort skratta drog sig Sarabi bakåt något steg. Hon gav honom en road blick, med en både lite retsam och nedvärderande ton.
"And what would be my motivation for that?"
Frågade hon med skratt i rösten.
Visst ansåg hon hanen roande, och inte var han ful, men att göra något mer konkret av sina flirtningar - nej det var ett stadium hon inte nått ännu. Hanen skulle behöva jobba lite mer än sina korta svar för det.

[Åhh, måste läsa det rollet 8D Blev kort detta, felåt för det, men saknar mina kompisar och så.. Inspirationen flyter iväg. Skall bättra mig till nästa inlägg! ]

Flinet leker fortfarande på hans läppar.
Belåtet kanske det är till och med. Zodiac reser sig upp
när han hör tikens ord. Han sveper till med den
långa svansen och ser på henne innan han går i en
halvcirkel runt tiken.

"Maybe you'll find your motivation soon". Säger han
med en glimt i ögat. Han går förbi bakom henne. Nära.
Hans päls vidrör nästan hennes svans. Sedan fulländar
han cirkeln och stannar framför henne igen. Men han
vänder sig inte mot henne. Står med sidan mot henne
men har ansiktet riktat åt hennes håll. Svansen hålls högt
som vanligt. I en lätt bågform bakom honom. För att den
långa svansen inte ska släpa i marken.

Hon reagerar varken på hanens ord eller rörelse, förutom att hon sveper med den vita svansen så den stryker under hanens haka då han passerar hennes bakdel. Egentligen har hon lite att både säga att göra, men så han stannar upp, med spelande muskler, kunde hon inte låtabli att fnittra till. Hon reste sig snabbt, tog ett snabbt steg framåt, tycktes hetta till. Sken upp, glimmade, gnistyrade, glödde. Som eld, hon var som eld. Lika hetsk, lika flammade, lika lockande farlig. Hon dansade emot honom, ställde sig med bredsidan emot honom, snett framför, så att de både var tvugna att se åt sidan för att besvittna varandra. Smackade lätt med tungan.
"Maybe, it's you who have to find your motivation."
Svarade hon sedan, viskandes, och hav hanen en genomträngande blick. Hon log ett kittlande leende.
"Motivation to work for it..."
Sade hon rullandes, och sträckte fram huvudet.
"Why, you could ask?"
Fortsatte hon sedan, viskandes i hanens öra. Sen knyckt ehon på nacken, luggen ruffsades till och lades åter i henens ansikte.
"I could give you the simple answer to that..."
Åter en flirtig min och leendet var både lekande och mysitiskt. Åtråvärt.

Han ser på henne. Fortfarande flinandes. Ser på henne när
hon ställer sig med sidan mot honom. Han har ansiktet vinklat åt
hennes håll. Nog måste han erkänna att tiken är intressant.
Hon ser bra ut och det är positivt. Men Zodiac är inte någon sådan
hane som lägger tyngd på sådana saker.

Öronen klipper till på huvudet.
"Why would I do that?" Säger han retligt när hon säger
att han borde finna motivationen. Zodiac är som han är. Varit ensam
för länge. Han är en hane som gömmer sina känslor helt. Leker
endast med andra. Han har vandrat ensam alldeles för länge.

Hennes huvud höjdes, coh strupen blottades för någon sekund för hanen, då hon med rörelsen svepte luggen ur ögonen.
"One word, the reason you've stayed so far... Curiosity."
Hon log, blicken hon gav honom var hungrig. Svansen svepte i s-rörelse bakom henne.
"You will want to."
Öronen spettsade emot hanen och hon bet sig lätt i läppen med den ena hörntanden.
"And in the end, you know it'll pay off."
Hon blinkade med ena ögat, han må vara en svårflirtad individ. En vandrare, ensamvarg. Men han kunde inte stå emot vad som helt.
Orden fick ligga och dra någon sekund, innan hon sträckte fram nosen så att den precis inte snudda vid hans ansikte. Hon bestod där ett tag, andades med honom, innan hon med en snabb och knyckande rörelse ricktade ett mjukt - keligt - naffs emot hanens ena öra.

Hon fnittrade till.
"And really, maybe the question you should ask is - Why wouldn't you?"

Han står stilla. Låter henne tala till punkt utan att röra en min.
Det knycker bara till i öronen då och då när tiken börjar på ny mening.
Flinet ligger orörligt kvar på hans läppar. Lika intensivt.
Han lyssnar på tiken. Låter henne mala på. Låter henne tro att
hon har kontrollen.

Hon nafsar honom i örat. Det hade han dock inte varit beredd på.
Han ruskar på huvudet. Sedan ser han på henne igen. Flinandes.
"You say so. But are you sure? Maybe I stay just because of no
reason at all". Svarar han henne och ger henne en rätt snobbig
uppsyn innan han tar några steg framåt. Ger henne sedan ett snabbt
nafs strax ovanför svansroten.
(Jag ser det som att de står sida vid sida men åt var sitt håll. Rätta min om jag har fel. :P)

Sedan tar han snabbt några skutt åt sidan. Flinar retligt. Nästan
elakt åt tiken. Jo, han är minsann en retlig individ. Folk kan tro att de
messar med hans huvud. Förvrider nacken på honom med sina ord.
Men han har alltid full kontroll.

Säger att det här rollet är avslutat nu. :3 Så får de mötas efter kriget igen. :D
[AVSLUTAT]