Dumma, dumma Terock. Att först förvarna en - som redan förberett sig på anfall - innan man attackerade var allt annat än ett klokt drag. Den lejonlike backade med ett ryck, ännu med ett lugnt ansikte. Den andre var för ung, för oerfaren, för att förstå. "Du har mycket att lära, vännen." Vinden formades på nytt i trådar och slog efter Terocks ansikte - kanske för att knäppa honom på nosen eller riva i hans kind. De breda tassarna rörde sig lätt över marken. Kattens grace är något som alltid överstiger hundens.

[Om Rockisen inte bråkar med katten, så bråkar inte katten med Rockisen C; Ynglingen har en del att lära C; ]

En skarp smärta skar i hans kind och han ryckte huvudet bakåt.
Marken färgades av små små droppar blod som droppade från han kind och han såg sig hotfullt omkring, hur hade det hänt?! [man kan väl inte se vinden??]
Det enda han kom på var att det var lejonets verk, han som även kapat Terocks fjädrar.

Terock morrade ännu ilsknare och hatet mot lejonet lyste ur han ögon.
Katten skulle dö, eller såras så svårt att han aldrig mer skulle kunna resa sig igen.
Terock började gå åt sidan, började cirkulera runt den väldiga katten för att hitta rätt håll att anfalla från.
Han höll blicken vaksamt fäst vid Azazels kropp och granskade den ingående för att hitta något ställe som verkade vara extra sårbart.

[ ibland lyser galenskapen igenom, han är ju lite giftvarg ^^ speciellt när han är arg. Och han vill så gärna visa sig bättre än alla andra, så när han blev skadad sårades hans stolthet och han vill ge igen xD ]

Han var för rättfram, allt för oerfaren för att lugna ner sig och tänka efter. Om ynglingen bara haft tålamodet att tänka innan han fattade beslut så skulle han kunna bli bättre på det här. Strid var en konst, något man behövde lära sig. Alla började någonstans, men att låta ilskan vara det som styrde ledde endast till dåliga beslut. Det var något Azazel hade erfarenhet av. Han hade också varit naiv, men kunde äntligen säga sig ha vuxit. Han var själv långt ifrån fullärd, men han lät inte känslorna styra vart steg. Impulser kunde ta överhanden, men han rättade sig själv lika hastigt.

De blå ögonen betraktade den andre medan främlingen formligen strålade av ilska. Frustration. Ett litet, harmlöst leende lekte för ett ögonblick i det annars lugna ansiktet. Det var borta hastigt, men hade varit väl synligt. Den andre förstod inte, och Azazel tyckte nästan synd om honom. När denne påbörjade sin vandring runt Azazel vände sig denne runt på platsen. Han var inte dum nog att låta den andre gå runt honom. Det hade varit oklokt. Speciellt inte mot en impulsiv valp som inte kunde tygla sitt humör och tänka klart. Att slåss i ren aggression var att fäkta i blindo.

"Låt inte ilskan styra, barn, det leder ingen vart." Blicken var allvarlig. Kraften redo. Skulle valpen anfalla, hade Azazel ett ess i ärmen. Den förmågan - eller skulle han kalla det tekniken? - hade han Rastáfa att tacka för. Han hade den saten att tacka för mycket.

Terock morrade och fortsatte runt lejonet, fast denne rörde sig samtidigt som Terock och alltid hade huvudet vänt mot honom.
Terock kastade irriterat med huvudet, varför kunde den stora katten inte bara stå stilla?!
-du behöver inte lära mig hur man slåss, gamling det kan jag mycket väl klara själv utan någon gammal katts råd! morrade han ilsket och Kastade sig frammåt mot lejonets stora huvud med avsikt att hugga i kind eller nos.

Vinden vred sig efter kraften. Cirklade hastigt runt framför den lejonlikes ansikte. Likt propellern på ett flygplan [vet att det inte finns flygplan i Numoori, men det är svårt att ge en ordentlig bild utan att beskriva det så XD ] hastade vinden runt. En vass propeller. Han hade utsatts själv för den förmågan. En utomordentlig sköld. Det som givit honom ärren i ansiktet och över skuldrorna när han febrilt pressat sig genom den. För att nå den sate som givit honom så mycket. Tack Ratáfa. Det var allt han kunde säga. Den svarte skulle behöva komma på ett sätt att - hastigt - bromsa om han inte ville få nosen skuren.

[Az använder en teknik han lärde sig av en fakarg som han.. åt upp. Han använder samma teknik i kriget "senare" C; Den finns där att läsa om om du inte förstod vad som hände. Det är likt en snabbt snurrande propeller på en flygplansnos framför Az ansikte - av vind - och en propeller kan skära en hel del - det finns dokumentationer om propellrar som skurit upp flygplan (fast detta är absolut inte riktigt så starkt - Ter blir inte helstrimlad om han inte stannar - men tvingas springa in i en "mur" av snurrande, vass vind) C; ]

[ huh *ryser* läskigt xD ]

Mitt i språnget kände han en stark vind framför sig och kastade ut vingarna för att bromsa framfarten. Endast några centimeter från lejonets huvud lyckades han stanna och han kände hur en hård vind drog i hans svarta päls.
Terock morradde ilsket och backade undan från den virvlande vinden framför lejonet.
- Är du så rädd för mig att du tar till fega tricks för att skydda dig gamling ? morrade han ilsket och började åter gå i sidleds, denna gången åt andra hållet och fortare för att försöka förvirra den stora, fega katten.

Han svarade inte utan lät vinden framför nosen avta när Terock backade för att påbörja ett nytt varv runt honom. En vindtråd slog i marken vid hans sida, framför Terock eller på denne om den vandrade för hastigt, för att hindra den oerfarne ynglingens framfart. Själv vände han efter den svarte med kroppen, precis som tidigare.

Han skulle kunna hålla på länge med denna dans. Så korta perioder kraften vred vinden krävde inte mycket energi. Blicken var lika lugn som tidigare, men full av det blodigaste allvar. Om valpen fortsatte vandra så hastigt, och anfalla titt som tätt (och vräka ur sig högljudda meningar för den delen) skulle han snart bli andfådd och trött. Det var det enda hans aggressivitet skulle leda till. Så länge Azazel tog det lugnt hade han övertaget. Denne valp verkade tro sig vara farligare än han var.

Terock morrade och stannade fort upp sekunden innan några grässtrån klövs på mitten av Azazels vind. Han rynkade irriterat på nosen och gav ifrån sig en morrning, som nästan lät som ett ilsket fräsande. Han stirrade hatiskt på lejonet och stannade upp för en kort sekund innan han snabbt rusade åt höger och sedan vände på ett steg för att rusa åt vänster. Mitt i språnget när han vände åt vänster kastade han sig mot Azazels bringa för att överraska den väldiga katen.

[Jag kan tyvärr inte åsamka Azazel några större skador under denna striden, då det var tvunget att utspela sig strax innan kriget för att jag inte vet om han kommer levande ur detta D: Så... Terock kan tyvärr inte förgifta honom (åtminstone inte allvarligt, då han är frisk i krigsrollet) Det där kriget bara förstör min tidslinje, och sabbar alla roll..... D: Förlåt! Jag vill verkligen inte förstöra det hela D': ]

Den lille började nästan förstå, men att anfalla framifrån var inget klokt val. Azazel hade följt den yngre med blicken när denne hastigt kastade sig åt höger, men när den vände tog det ett ögonblick - knappt ett ögonblick - för honom att följa tillbaka. Men det knappa ögonblicket hade kunnat ge motståndaren nog tid att anfalla hans flank. Dock sprang den mörka fakargen mot hans manklädda bringa, och Azazel backade ett par hastiga steg med en varnande morrning. Som det lejon han liknade var rösten dov och hotfull hur han än gjorde. Bakbenen böjdes lätt och tillät framtassarna att hastigt lyftas från marken för att samtidigt slå ihop framför honom [tänk att han klappar händerna - lejon slåss på det viset - sök på youtube om du vill se det, jag kommer inte åt YT från Kina, så jag kan inte länka ^^; ] Träffade han som han ville skulle det antagligen smärta och ringa i öronen på den andre ett tag.

Terock kastade sig åter frammåt då den andre backade, men tvingades backa och trycka sig mot marken då lejonets tassar smällde ihop en knapp decimeter ovanför han huvud.
Det var så nära att han kunde känna vinddraget från när tassarna närmade sig varandra för att smälla ihop med ett smällande ljud strax ovanför hans huvud.
Terock rös till när han tänkte på hur det kunde ha blivit om den lejonlika fakagen träffat han huvud.
Han kröp fort bakåt innan Azazels tassar åter nådde marken för att inte bli mosad under den andres tyngd. Han backade morrande innan han åter försökte med samma sak som tidigare, fast med två vändingar och med siktet inställt på Azazels sida eller vingfäste.

[ppade lite där med att tassarna nådde marken, hoppas att det var ok, annars ändrar jag det ^^]

[Frågade i PM om lite PP var okej, så here goes~
Är där något du absolut inte tycker är okej, så säg till så ändrar jag C; ]

Miss.

Terock kastade sig runt honom, och den äldre fakargen lät kraften tillfälligt lämna honom. Att slösa energi var onödigt, men den envetna ynglingen var inte den som skulle ge sig. Han var uppenbart inte en som förstod när det inte dög något till längre. Den lejonlike följde åter hans rörelser, men insåg snabbt - utan att egentligen tänka, det gav inte leken tid till - att han inte skulle hinna slå efter den andre igen. Så när Terock slängde sig mot hans sida höjde Azazel ena tassen för att blotta sitt manklädda bröst istället för skuldran. Ögonblicket senare satt den yngres tänder i den tjocka pälsen. Ett irriterat brummande lämnade den brune. Hade valpen varit större hade tänderna kunnat tränga in i hans hud för ett förödande bett. Det var ett vågspel, att blotta sig så. Men då han var bättre nu, hade tillfrisknat efter buren, hade manen växt sig tjock och tät. Han kunde känna den naive ynglingens tänder rispa huden under, men inte bita igenom.

I samma ögonblick som den svarte kolliderade med Azazels kropp sänktes det kraftiga frambenet ned på nytt. De kloförsedda, breda tassarna greppade om den något mindre kroppen och Azazel pressade sin tyngd mot den andre för att lägga sig över honom - hålla fast honom mot marken. Tändernas ägare skulle vara tvungen att släppa sitt bett för att ens kunna försöka ta sig loss. Och på det ögonblick som knappt passerat var Azazel tveksam om att den svarte skulle hinna det. Han hade lejonets styrka. Det skulle behöva vara en ovanligt hal ål han fångat om den svarte skulle slinka ur hans grepp utan problem. Lejonet var skapt för att slåss och gripa med sina breda framtassar.

Att ynglingen skulle sprattla och kämpa emot väntade han sig, men förhoppningsvis skulle han ligga still länge nog för att höra på.


[Kände att jag inte riktigt lyckades förklara vad han gjorde, så jag illustrerade en snabb skiss C; Hoppas den hjälper ^^; Zazz greppar om Terock med båda framtassarna - bakom frambenen, i armhålorna ungefär - och lägger sig över honom för att försöka få ynglingen att ligga still länge nog för att prata med honom.]

Terock pep till av förvåning då Azazel fick ett grepp runt honom och höll fast honom. För en sekund glömde han bort sig och råkade släppa taget han fått i lejonets man. Han hade känt hur hans tänder rispat lejonets hud smått och hoppades att iallafall lite gift hunnit tränga in i det lilla såret.
Terock morrade ilsket när han förstod att han inte kunde komma loss, hur mycket han än sprattlade, rev och högg efter lejonet, utan någon större verkan.
- Släpp mig din fula, stora katt! morrade han ilsket och vred på sig så mycket han kunde- vilket var väldigt lite då lejonet hade honom i ett starkt grepp.

Han tänkte inte mosa den envetna ynglingen, och försökte således inte lägga hela tyngden på denne. Men då Terock försökte slingra sig tvingades han hålla emot. En irriterad fnysning lämnade den platta nosen när Azazel blottade sina långa, blekgula tänder. En kort, dov morrning följde fnysningen innan ansiktet slappnade av. Om inte Terock låg stilla tänkte han bita honom i örat. Nypas lite.

Den blå tungan fuktade nosen. "Hur gärna du än vill bråka så har jag fått nog." Det sved lätt vid armvecket, där den svarte nafsat hans hud. "Du kan kämpa hur länge du vill, men att anfalla på måfå tröttar ut dig mer än mig, så nu lägger du av!" Hans röst var en brummande morrning. Svansen ryckte och slog över stjärtfjädrarna så att dessa frasade ljudligt i gräset. Vingarna rättade till sig med ett tydligt ryck på hans rygg. Doften av fuktig mark och lera blev påtagligare när de låg ner. Kanske skulle han bada efter detta? Det skulle lugna ner nerverna med ett behagligt dopp i det grumliga vattenhålet.

Nu, i tydligt underläge tvingades han att ligga stilla och morrade smått åt den fula varelse som höll honom nere.
Han förstod att det var bättre att ge upp än fortsätta nu när lejonet kunde döda honom med ett enda bett.
- okej, du har fått som du ville, jag ger upp. Men du klagar ju så mycket på hur jag slåss, så varför lär du mig inte något i stället för att bara ligga här och trycka ner mig i smutsen? Han hade helt ändrat attityd nu, när han förlorat striden mot den väldiga katten som höll honom fast.

"Hur ska du lära när du endast skäller och viftar utan tanke?" En ljudlig, föraktfull fnysning lämnade Azazel. Han lättade ännu inte sitt grepp om den andre. Att ynglingen sagt att han gett upp innebar inte att den brune fakargen kunde lita på honom. "Och hur tror du jag vill lära dig när du käbblar som en annan valp." Det var mer ett konstaterande än en fråga.

- För att jag kan skärpa mig och lyssna på dig, jag har förstått det nu. Du är mycket mer erfaren inom strid än jag Azazel, och jag vill att du lär mig. han förstod inte hur han kunde ge sig så lätt, det hade han aldrig gjort innan.
Han försökte ta ett djupt andetag för att lugna ner sig ytterligare, men lejonets hårda grepp hindrade honom och det blev en lätt hostattack i stället.

"Bra" mumlade han dovt. När Terock hostade lättade Azazel på sitt grepp om den andre och makade sig något i sidled. Den ena tassen lät han vila på den grönsvartes rygg, mest för att försäkra sig om att den yngre tänkte förbli lugn. Det var märkvärdigt, vilket lättpåverkat humör den andre hade. Azazel hade mött sådana vargar tidigare, och oftast hade de en förmåga att vara ytterst irriterande. Tyst dumbom var trevlig dumbom. En som bytte humör kors och tvärs, speciellt de översentimentala eller aggressiva, var de jobbigaste. En aningen skeptisk min prydde hans ansikte när han funderade över vad den andre sagt. Här kom han, trakasserade Azazel för att på alla vis få honom att slåss, och ville sedan bli lärd?

"Alla lär sig med tiden. Jag kan inte säga hur gammal du är, men av ditt utseende och din erfarenhet att döma kan jag väl vara dubbelt så gammal som du. Det ger mig år av erfarenhet som du inte besitter än." Det ryckte lätt i ansiktet. Kanske en antydan till ett leende, eller bara ett försök att bli av med de flugor som hade en förmåga att samlas i alla savannens varelsers ansikten.

Terock drog lättat ett djupt andetag då lejonet flyttade på sig. Han nickade till tack åt lejonet, helt omvänd från hur han varit bara minuter tidigare. Inte ens han själv förstod hur han så fort kunnat ändra humör.
Han lyssnade noggrant på Azazels ord och grimaserade smått, lejonet hade rätt i att han var ganska ung, ungefär runt arton-nitton sommrar hade han för sig att han var.
- Så, det betyder att du inte kommer att du inte kommer att lära mig något? Att jag får vänta tills jag är lika gammal som dig och hoppas att jag inte blir dödad innan dess? undrade han aningen förvirrat med en svag underton av irritation som han kämpade med att trycka tillbaka så att ilskan inte bubblade upp i honom igen.

Han gäspade stort, för att försöka visa att han inte längre var fientligt inställd och viftade svagt, uppmuntrande på svansen och följde Azazels ansiktsrörelser i brist på annat att se på.

Ett djupt skrockande lämnade Azazel när den andre förvirrat ställde en fråga. Den guppande svansen och betydligt mer avslappnade anletet tydde på att den yngre skärpt sig. Åtminstone för nu. Azazel flyttade på den breda tassen och lade de båda frambenen korsade under manen. Det sved ännu där Terock nafsat honom. Varför?

"Dra inga förhastade slutsatser" skrattade han lätt, men lugnade snabbt ner sig på nytt. "Jag har varken sagt att jag tänker lära dig, och än mindre att jag inte tänker göra det." Den blå blicken var åter lugn. Kanske lättad? Jo, det var den nog. Han var lättad över att den yngre verkade ha tagit sitt sans till fånga. "Risken att bli dödad är större om man är arg och naiv, än om man är observant." Ögonen slöts kort i en långsam blinkning. Svansen hade nästan helt slutat rycka. Nästan. Han tänkte inte blint lita på att den yngre gett sig förrän han kände sig säker.

Med en djup gäspning sträcktes framtassarna ut i gräset framför honom. Klorna fick tårna att spreta när de fälldes ut. Tungan smackade mot gommen. Han hade kanske inte sprungit eller kämpat lika vildsint som den yngre, men vindkraften tärde på honom, och gäspa kunde vem som helst göra av den värme som ännu delvis hängde kvar. När lejongamen sträckt på sig reste han sig långsamt upp.

Terock sträckte tacksamt på sig när Azazel tog bort sin tass.
Men när denne reste sig upp blev han ännu mer förvirrad, tänkte han gå sin väg eller skulle han lära Terock någonting? Han skakade förvirrat på huvudet och reste sig, även han upp och ställde sig snett emot lejon fakargen.
- snälla, sluta prata i gåtor och ge mig ett svar. bad han, förvånad över den bedjande tonen i sin egen röst och över hur han kunde bete sig såhär underlägsen en annan varelse som han tidigare försökt döda eller skada svårt.
För en stund kom han att tänka på den lilla rispa han gett lejonet och blicken sökte sig till azazels man där han hade det lilla såret.
- svider det mycket? undrade han nästan oroligt och blev än en gång förvånade över sin egen vänlighet.

[ total ändring för rockisen xD ]

Ett ögonbryn höjdes lätt. Hur kunde..? Svaret var nästan för uppenbart. Det var inte en renrasig fakarg han såg. Det förklarade tecknen av grönt. "Inte mycket" svarade han kort och sänkte för en sekund blicken till bringan. Visst sved det - onormalt mycket för ett så litet sår, men det skulle läka. Väl? Så fortsatte han "och jag talar inte i gåtor, bara i ett språk som kanske är ovant för en yngre. Det tar tid att lära om man inte, som jag, tvingas till det." Han skrattade. Ett litet, finurligt leende spred sig i det breda ansiktet.

"Jag har inte mycket jag kan lära ut, och vet inte hur mycket av det jag kan som skulle kunna bidra till något." Han blinkade på nytt och blicken gled till vattenhålet. De breda tassarna tog ett steg framåt, innan han vände sina ögon åt Terock. "Vatten?" Leendet brednade aningen när han nickade åt det leriga vattenhålet. Han var nästan nöjd över att ha vänt ynglingen helt. Från spydig, till arg, till en lugn och sansad individ

Terock följde lugnt lejonet mer till vattnet och rynkade på pannan, om denne Azazel nu var så gammal som han påståt, så måste han väl vara bättre på att flyga? Medan Terock törstigt lapade i sig klunk på klunk av det grumliga vattnet tänkte han så det knakade. Kanske skulle lejonet kunna lära honom hur man strider med en annan fakarg? Han log triumferande åt sin ide och slutade fort att dricka.
- flygning! Du kan lära mig hur man strider i luften! utbrast han och såg hoppfullt på det stora bevingade lejonet.
- om du vill så kan jag ta bort det mesta av svedan i såret... sade han sedan lugnare, försiktigt och såg åter på det lilla, ilsket röda såret på Azazels bringa.

Azazel stannade inte förrän det leriga vattnet nådde honom upp över tassarna. Vingarna höjdes lätt över ryggen för att hållas undan lera och väta. Torka dem kunde han, men med en sjunkande sol skulle det ta lång tid. Nosen sänktes till vattenytan och tungan lapade långsamt i sig djupa klunkar. När den yngre åter tog till orda höjde den lejonlike huvudet på nytt och blickade åt den andre. Flygning? Ett roat läte lämnade honom strax innan han svarade:

"Jag kanske har något att visa, men om jag inte misstar mig är dina vingar lika de hos en korp? Jag liknar mig vid gamen, och med dessa" den ena vingen höjdes lätt, för att visa på hur bred den var "kan jag glida länge utan kraft. Längre än de flesta utan att tappa orken och utan att slå med vingarna. Akrobatik däremot, och strid i luften, hör nog dina vingar bättre till." Han vände sig om för att börja röra sig upp på land igen. En ny mening lämnade den andre och åter igen återvände den brunes blick till såret. Terock hade ryckt av en bit av hans päls. Inte mycket, men så att såret skymtade fram. Ett harmlöst leende tog plats i ansiktet. "Jag tror jag överlever." Han slöt ögonen i leendet och vände ansiktet åt ynglingen.

Han rynkade irriterat på pannan och granskade sina vingar noggrant innan han såg på Azazels, lejonet hade rätt.
vingarna var både annorlunda formade, hade anourlunda fjädrar och de var olika stora. Han frustade irriterat och följde lejonet en liten bit ut i vattnet.

Tankarna irrade runt i hans huvud, fans det ingenting som denne Azazel kunde lära honom?
Den ena tanken efter den andra dök upp, men de blev ner och mer orimliga. Det var tankar som att lära sig ryta, lära sig att klappa som Azazel gjort tidigare och en massa andra saker.
- Kan inte du komma på något att lära mig?

Varför skulle han komma på något att lära ynglingen? Azazel hade egentligen... rättare sagt; Terock hade egentligen ingenting med Azazel att göra. Den mörkare fakargen hade mött honom i vattnet, och den lejonlike avbröt sin vandring mot torra land. Åter höjdes det ena ögonbrynet.

"Vad ska jag komma på?" Flinet tilltog innan det bleknade bort från ansiktet. Den blå blicken höjdes åt den långsamt dunklare skyn. Snart skulle den färgas av solnedgången. Snart, inte riktigt än. Utan att se på Terock återupptog han sin korta vandring upp på land. Det grumliga vattnet kluckade lätt när han klev ur det, och vätan droppade ur den korta pälsen en bit upp på benen och ned. När tassarna väl stod placerade i det torra gräset ruskade han på sig. De fjäderklädda vingarna och manen gungade kraftigt av rörelsen.

"Kanske kommer du på något i luften? Flyg med mig." Han hade ingen anledning att stanna hos den yngre. Inte egentligen, och speciellt inte efter att han betett sig som han gjort. Men den här situationen var ingen han kunde lämna bara sådär. Påbörjat arbete fick avslutas, och han hade faktiskt sagt att den yngre behövde öva. Kanske kunde han sväva tills den yngre tröttnade? Det var en plan, om än inte en briljant sådan. Vad hade han, som den yngre ville ha? År? Ålder var inget man kunde ge. Inte erfarenhet heller. Det var något man fick uppleva. Kunde han någonting värt att lära en främling? Vilka var nackdelarna? Kanske fanns det inga? Fördelar?...

Tankarna for och de vida vingarna fälldes ut med ett dovt svischande ljud. Sedan stod han stilla, aningen hukad, väntade på en bekräftelse om Terock tänkte följa eller inte.