Fiero är en mycket tystlåten hane. Hans storlek och dem tydliga musklerna på den slanka kroppen är respektingivande, och det spelar han gärna på. Han analyserar allt, och säger inget som inte är värt att höras - vilket leder till att han inte säger så mycket alls. Sedan han var liten har han haft stor respekt för de som förtjänar det, men för att förtjäna det i hans ögon måste man ha gjort något stort. Få känslor döljer sig bakom hans mörka panna -  det är som om han är instängd i ett iskallt skal. Ibland är han till och med tveksam på sig själv - men det är sällan.
Han gillar inte att ses som sin moders son - då han faktiskt är son till den hona som nu är mer eller mindre en legend; Ascar. Till utsidan är dem väldigt lika, han och hans mot men i sitt inre är de två vilt skilda personligheter. Han har alltid varit sin faders son, med samma iskalla men bryska temperament. Känslor har han lite till övers för, disciplin och respekt är vad som driver honom. En är en grym varelse; men även de värsta har sina ljusa punkter. En sak är dock säker, Fiero är helt oberäknelig.
Eller..
Sådan var han. Tills han träffade sin kärlek. Hon värmde hans hjärta och fick honom att visa en ny sida av sig själv. En charmerande artig och romantisk hane. En partner och far med inget annat än kärlek för sin familj. En stark varg redo att offra allt för de han höll nära. Någon som kunde älska, som kunde sörja, som kunde känna alla de känslor som tidigare varit dolda även för honom själv. Men i hans sista sekunder blev det glasklart tydligt, i slutänden hade han inte förändrats ett dugg. Det var han som förändrat henne.

I'm not crazy - why can't i be like everybody else?

Han föddes i en liten grotta under svåra omständigheter av den djävulska honan Frostcut. Denne var mitt inne i en smärtsam själsklyvning under tiden, och kort efter att valparna var födda gav hon sig av för att slåss emot Qu och därigenom dö. Men en annan tik, den moder som skapat dem men vars sinne sedan fallit ur kroppen, kom snart och tog hand om valparna. Den beryktade och på nytt födda Ascar - eldens dotter. Fiero och hans enda syster Amanita växte upp mestadels vid bergen som angränsar till numoori. En stor del av deras yngre tid spenderade dem med sin far, vilken var mycket lik Fiero i sättet, men Amanita i utseendet. Det är också fadern som givit Fiero ärret över det högra ögat.De växte upp hos fadern, men en dag kom hans mor och tog med honomtill Numoori. Systern lämnades i faderns vård medan Fiero togs till Devils, presenterades för den dåvarande betan Kyoko och blev en i flocken. Han var en mycket tyst och mogen unghane, iskall och ond till sättet,yttrade sig bara då han ansåg att det han hade att säga var av största viktoch var sparsam med att ge respekt. Men snart skulle allt förändras, ett krig stundades i Numoori - och hans mor stälde upp som enda krigare från Devils. Hon dog i Weeds käftar som han dog i hennes. Unghanen stod plötsligt föräldralös. Han sökte sig till Kyoko som redan tagit på sig en modersroll. Snart blev Rabiesligan hans syskon och Kyoko hans mor, men hanen hade förändrats...

Han var förlorad, förvirrad, deprimerad. Vandrade i sorgens vansinne över Numoorislätten, djupt inne i sina funderingar - då doften av löp nådde honom. Fiero reagerade inte, minns knappt vad som hände. Men en strid resulterade slutligen i tre valpar. Modern var Mei, och valparna dog senare i Fieros käftar - en Devils är ej tillåten att ha valpar utanför flocken. Men redan innan denna incident hade han mött Aisu,en på den tiden mycket trevlig lekkamrat som sedan utvecklats till en allt vackrare dam. Känslorna blossade och snart hade de två erkänt sin kärlek för varandra. Det är bara med henne som han är helt lugn, bara med henne som han slappnat av till fulla och kan känna det där stinget av lycka som han saknat så mycket. Men, för det finns ju alltid ett sådant, Aisu var en Qu. Hon var fienden, och Fieros känslor för devils slogs med de vilka han hyste för honan. Hans vilja var även för honom själv difus och desto mer han funderade på det desto mer förvirrad blev han. Han kunde varken lämna flocken eller henne. Lusten att gå och dränka sig själv ökade, och aldrig hade känslan av att inte kontrollera sitt eget öde varit starkare. Han betraktade sitt liv genom ett glasfönster, men blev snart tvungen att agera.

Ett nattligt möte med den närmsat vännen - Iwaku; vilken också råkade vara Aisus bror - gav honom ännu mer huvudbryt. Iwas ord var hårda och budskapet glasklart; "du måste besluta dig Fiero, du kan inte låta Aisu gå och hållas längre - jag tänker inte tillåta dig att göra det". Han var tvungen att välja, förlora flocken eller förlora henne; och plötsligt var valet självklart. Det var så enkelt att det smärtade i honom. En sista gång såg han det enda som varit hans familj, sedan gav han sig av. Mot numoorislätten, mot den han älskade. För att bevisa att han var mer än bara ord, för hur många gånger hade dem inte lovat varandra att dem skulle leva lyckliga? Hur ofta hade dem inte sagt att en dag - en dag - så skulle dem rymma från allt, lämna förfäders konflikter bakom sig och påbörja ett nytt liv tillsammans! Så dem flydde, en månklar natt sprang dem över numoorislätten sida vid sida och försvann. Det skulle ta minst veckor innan Devils upptäckte att Fiero inte tänkte återvända från sitt senaste spionuppdrag. Med lite tur över en månad innan dem insåg att han ändå levde och hade svikit dem. Dem skulle hinna långt därifrån, dem skulle hinna få upp hoppet innan nästa prövning skulle komma. Det var iallafall vad dem trodde, hoppades. Men livet är ju sällan problemfritt, och går aldrig som man planerat. Då Aisu blev dräktig kände hon sig tvungen att tala med sin mor, Fiero visst hur dumt det var att återvända till Numooris för tillfället mest hotade plats. Men han hade aldrig själv fått säga farväl till sin mor och kunde inte ta ifrån sin älskade den chansen. Så dem gick tillbaka, en snabbvisit - det var inte som att Fiero över huvud taget gillade Qu. Kanske ville gudarna jävlas med dem, kanske hade dem bara otur, men då dem återkom till numoorislätten fann dem att det där rasade en strid mellan Qu och Devils. Inget kunde hindra Aisu från att springa fram och hjälpa sin familj; och då hon väl var med i striden så hade Fiero själv inget val förutom att själv ansluta sig - på Qus sida. Nu blev hans svek uppenbart; och det blev inte bättre av att Sarabi direkt anföll Aisu och tvingade honom att skada henne. Deras strategi var förstörd, deras chans att ta sig undan obemärkt bortblåst. I sista stund om Iwaku, och med hans teleport som hjälp tog sig dem två bort från striden innan dem tvingades se sina kära slå ihjäl varandra. Men inte utan egna skador; och inte utan hot om hela devils armé efter sig. Nu presenterades snabbt dem plan vilken Fiero och Iwaku smed under unga år - då men helt andra avsikter än vad nu var. Dem skulle skapa en flock och leva tillsammans. Strida för stryka men kämpa för kärlek.

De hade sin flock. De hade fått valpar. Tre starka fina ungar, Ira, Leviathan och den som Fiero fick en särskild relation med, Elphaba. Men ingenting kan sluta lyckligt. En dag stötte Fiero på sin forna flocksyster Sarabi i Kawazatriskogen. Ett slagsmål utbröt vilket resulterade i att Sarabi nästan dog. Hon teleporterades hem till öknen av Iwaku och Fiero visste att nu skulle Devils vara efter honom igen. I ett desperat försök att få Aisu att förstå varför han var tvungen att ge sig av, vad Devils skulle göra med hans familj om de fann honom, berättade han allt han själv gjort som en Devil. Detta inkluderade fruktansvärda brott emot Aisus forma flock och familj. Honan var oförlåtande. Hon jagade iväg honom från sina valpar och deras gemensamma flock. Han ville ej slåss emot den han älskade, och därför gav han sig av.

På sin färd som utvisad stötte han åter på medlemmar i Devils och detta resulterade i svåra brännskador och ett brutet framben. Som tur var fann den vilsna ungtiken Eirocalyphtica hanen och helade honom så gott hon kunde med sina jordkrafter. De två blev reskamrater och lyckades ta sig Sacraii för att vila upp sig. De levde där hela vintern, även om Fiero tillbringade nästan all sin tid utanför dalen där han kunde leka med sina krafter. Skapa en illusion av hans familj och leva i drömmen. Tica kom att älska hanen och Fiero gjorde den 16åriga tiken dräktig, men så snart snön smält gav hans sig av utan minsta tvivel. Han skulle hitta Aisu, och han skulle få hennes förlåtelse.

På vägen stötte han på både sin syster och Malvado, men någon Aisu fanns inte att finna. I desperation tog han sig till Öknen i hopp om att det skulle ge honom frid, men även där kände han bara ångest och saknad. Snart märkte han att han var förföljd, och uppgiven som han var stannade han blott och väntade in sina jägare. Och där var Aisu, tillsammans med Åskvilja, en tik ur Devils. De hade rest tillsammans för att mörda honom. Fiero såg valet som självklart, han kunde inte slåss mot sin älskade. Efter ett desperat försök till förhandling sänkte han sitt huvud och lät sig avrättas. Med de sista orden 'jag älskar dig' riktat mot sin själsfrände.