[Pax till Voice! 8D]

En kastanjebrun varghona gick försiktigt i det blöta träsket med dimma och ruttna träd, det var mitt i natten och honans två öron var spetsade och gick åt olika håll, hennes vänstra öra var avbitet och det högra örat hade två silverringar i sig. På hennes vänstra bakben fann man också ett silvrigt och runt armband i samma material som örhängena, en tovig päls med smuts i och fina silvriga ögon. Hon hade ett leende på sina läppar, ett träsk var lämpligt för henne då hon gillade att döda andra, plåga andra och gillar ensamhet.

Dom silvriga ögonen svepte över området, hon fick syn på någon, nosen sattes upp emot månen och hon vädrade svagt, det var en hona där borta alltså. Hennes leende blev bredare.
- Vem är du!?
Skrek hon otrevligt och satte fart emot främlingen, hon tvärstannade sedan så att det for lera åt alla håll och kanter, leendet dog ut då hon såg dom gula ögonen hos denna hona, läskiga lysande ögon.

[Sorry kort, egentligen var det menat att hon redan hade sett hennes gula ögon, men det blev såhär! XD Måste ta ur mina tråkiga linser också. -__-]

Allt var lugnt och stilla.
Precis som det skulle vara.
Dimman böljade långsamt fram över den lösa marken, virvlade till då och då.
Voice stod tyst och lapade vatten från en den del som var renast.
Det droppade från hennes haka när hon lyfte huvudet.
Tungan slickade snabbt vattnet från läpparna.
Öronen spetsades.

En gnutta månsken silades in genom grenverket och speglades i hennes glänsande, gyllene ögon när hon sökte med blicken bland stammarna.
Höjde en tass.
Ryckte till och stelnade mitt i rörelsen.
Huden under pälsen i ansiktet bleknade.
Plötsligt bröts en kvist i närheten, och doften träffade henne som en lavin.
Hela kroppen hukades och skälvde.
Ögonen spärrades upp av fasa.

Nej.
Nej nej nej nej NEJ.
Hon snodde runt och stirrade rakt in i ögonen på en brun varghona med hotfull uppsyn.
Voice kunde kanppt tro sina ögon.
Alla dessa år i ensamhet... hon hade nästan glömt hur en varg såg ut.
Kvickt for hennes blick över strukturen i gestalten.
Benens byggnad, rörelsemönstret... Ögonen.

Honan skrek, på ett konstigt språk.
Voice's öron slickades bak mot nacken, hela hon ryggade tillbaka av skräck.
Hon kved, spratt till och vände om.
Och sedan sprang hon för livet.

Hon tittade på den andre som blev helt livrädd, hon sprang och sprang, bort ifrån Puti. Men själv följde hon efter henne som en vålnad, snabbt och tyst, hon hördes inte alls. Själv blev hon lite förbryllad då hon inte hörde sig själv, men hon brydde sig inte ändå, utan hon höll bara sina silvriga ögon på den gråa och livrädda honan. Hon log mycket brett och blottade sina tänder ondskefullt. Hennes långa och nätta ben rördes fram och tillbaka mycket snabbt, långa ben är ju trots allt en fördel ibland.

Puti var precis bakom den andre och högg efter honan med sina vassa tänder, hon hoppades att hon skulle kunna fälla den andre, men tyvärr missade hon. Puti högg efter den andre igen.

( https://www.youtube.com/watch?v=kQJAirw5vfk )

Voice sprang så fort de spinkiga benen bar.
Sprang så att det sprängde och värkte i lungorna.
Ett metallisk smak höll på att sprida sig i hennes mun.
Tassarna slog mot marken, träskvatten skvätte om benen, så att pälsen på dem blev blöt och tyngde ner henne mer.
Hon hörde sina egna flämtade andetag, hjärtat som slog snabbare och snabbare i takt med rädslan.

Överallt omkring henne fanns mörker, våta trädstammar flimrade förbi medan hon flydde.
Kunde de inte hjälpa henne?
Ingen alls.
Hon var helt ensam, sedan åtta år tillbaka.

Hon kunde inte höra främlingen, men visste att denne var bakom henne.
Väldigt nära.
För nära.
Klaustrofobin tog tag om hennes hjärta i ett allt järngrepp.
Hon manade på sig själv, snabbare, snabbare.
Måste springa snabbare!
Men det hjälpte inte.

Den första smärtan spreds i hennes bakben, och hon snubblade.
Föll.
Tumlade runt i det grunda, smutsiga vattnet ett varv innan hon blev stilla.
Honans tänder hade trängt in i köttet på ena baklåret.
Mörkt, varmt blod sipprande ut och ner genom den mjuka pälsen.

Voice stönade lågt och reste sig upp, benet som var skadat skakade under tyngden.
Hon snodde runt och såg på främlingen, som fortsatte hugga efter henne.
Hon kved till när tikens klor rev upp skinnet på framtassen.
Ännu mera blod.
Hon vacklade bakåt och stirrade skräckslaget på denne.

Sedan drog hon in luft i ett djupt, djupt andetag som fick sidorna att svälla.
Vem var denna ondskefulla hona?
Det gjorde ju ont.
Voice öppnade munnen och skrek.

(Eftersom Voice har Ljud som kraft är hennes skrik mer än bara ett vanligt skrik. Ljudvågorna som lämnar hennes mun kan spräcka allt från trä, öron och sten.)

[ Men Puti har också Ljud som kraft .. ^u^ ]

Putredine såg den andra honan falla till mark, honan blödde ifrån två ställen på kroppen, benet och i ena tassen. Sedan skrek honan och det gjorde inte alls ont i Putredines öron, inte ont alls. Så hon bara satte sig ner framför den andre, kollade på honan och skrattade onaturligt högt vilket hon inte riktigt förstod själv, hon älskade att se den andra honan plågas. Men plötsligt då honan hade skrikit färdigt, så började stenar och träd att spräckas, det flög trädbitar hit och stenar dit, Putredine bara satt där på sin röv och iakttog showen, hon var så överrumplad. Vad hade hänt? Kunde denna hona tala till vinden så att det blev såhär? Puti var tvungen att få veta.
- Vad gör du ditt jävla pucko!? Om du gör om det där, biter jag så jädrans hårt i dig någon annanstans så att du förblöder!
Skrek Putredine jätte argt och sedan ställde sig upp, hon tog sig högra framtass och målade i den enda torra mark som fanns där. Såhär såg det ut.

https://2img.net/r/ihimg/photo/my-images/252/xl9qip.jpg/

Voice tystnade och stirrade på honan som bara satt där och skrattade högt, elakt.
Hon skrek ett par meningar på det där underliga språket.
Voice reste sig ordentligt och bet ihop käkarna.
Spände den glödande gula blicken i främlingen.
"I don't undertstand a shit of what you are shouting, but it sounds really stupid."
Hon lade huvudet på sned, kedjan hon bar om halsen klirrade.
Hon backade tre steg, vände upp blicken mot den svarta natthimlen.
Sedan såg hon på honan igen.
"But who's laughing now?"
Sedan fällde hon ut de vita, läderartade drakvingarna, sparkade ifrån med bakbenen och lyfte för att försvinna i mörkret.



https://www.youtube.com/watch?v=XOF0rcqgnd8&feature=related
(Du får göra sista inlägget så avslutar vi här :D Hon flög iväg och kan inte nås. ^^)

[ Min favvo låt! 8D ]

Putredine glodde på honan som talade hennes egna modersspråk, hon log och sket i den andre som flög iväg, sedan suddade hon ut det hon skrivit på marken, skrattade högt och gick sin väg. Tassarna blev bara blötare och blötare för varje sekund hon var i detta träsk, hon skrattade åt den fåniga honan och sprang sedan.

[AVSLUTAT!]