Bambra hade helt klart lärt sig sen senast då hon fullkomligt brunnit upp i solskenet. Detta liv hade hon bepansrat sig med en solhatt med ett helt enormt brätte, solglasögon och dessutom en trenchcoat. Hon hade också doppat sig i solkräm och var därför härligt blekgul och fullkomligt klibbig. Sand fastnade överallt och det var olidligt varmt men tappert kämpade hon på längs STRANDEN. Hon grävde hål och drack havsvatten och bad små böner av bara farten. Allt för att blidka de outgrundliga signaler hon och Blair fått från sina egna små eldrich gods vid namn werc.
Tyvärr var hon inte så bra på det hon gjorde och det fick inga resultat, men hon försökte iallafall tappert. Hittills hade hon iallafall inte fått stryk av några sandvargar, man fick vara glad för det lilla. Hon förstod att hon inte såg det minsta suspekt där hon spatserade runt fullt påklädd på den i övrigt så lättklädda och varma festen. Det var tur, då både hon och brorsorna hade många fiender - hade varit dumt att dra uppmärksamhet till sig. Men trenchcoaten dolde inte bara hennes många hemliga talanger, utan också riktigt honking bazonkas om ni förstår vad jag menar.  



[special treat for my fellow gerblins]