Det var sol, det var strand, det var havets vågor och skön musik. Sanden bredde ut sig bländande vit åt alla håll och ingenstans fanns där skugga inom sikte. En inbjudande doft av bbq spred sig i luften, perfekt kryddat av havets salt. Bambra njöt av tillställningen i den microsekund det tog henne att inse att det var HON som luktade grillat. I panik såg hon ner på sin toastade kropp som långsamt, eller faktiskt riktigt fort, förkolnades framför hennes ögon. Lågor blossade upp och någon tog fram grillspett och började grilla korv och marshmallows på henne - inte direkt passande för en karibisk strandfest kunde man tycka, skulle passat bättre på campingresa men alla kunde ju inte ha smak och hålla sig till temat. Utan större dramatik än desperata skrik och mkt värdiga bönanden till gudarna om att benåda henne brann Bambra upp. Jahajapp, ja ja, det var ju ett kul liv medan det varade. Hon var ändå glad att hon fått se STRANDEN.
Rip.