Det hade varit en alldeles för låång vandring till Samudr och Karakums packning var tung av glas, sand och andra förnödenheter som han bar på. Det var första gången han själv besökte platsen nu, och bland handlarna var Samudr den gyllene platsen att ta sig till. För här fanns det vita guldet - salt. Men det var inte bara salt som var en av de viktiga varorna man kunde finna här, platsen var också känd för sin fisk, sitt salta kött och ännu mer för de vackraste stenar och kristaller som man kunde finna norrut. Och att vandra norrut var Karakums egentliga mål. Om han kunde så ville han ta sig ända till Wintera och brytet. Han drömde om att hitta rikedomarna där som han bara hört historier om och som skimrat på de mest dyrbara smyckena han sett i Civitas.

Vattnet låg högt och man fick nästan vada ut till Samudr över det blanka saltet för att nå saltkullen. Samudr var betydligt mindre och spartanskt än hade föreställt sig, men det var minst lika mycket liv och rörelse som marknaderna i Civitas. Kanske var det bara att det var betydligt mindre yta att röra sig på här att det blev trängre. Men känslan av att de var många här som var på väg hit eller härifrån var påtaglig. Det var skitigare, och stanken av hav och fisk och.. annat.. låg som ett lock över kullen. Men som med så mycket annat, så vande man sig antog Karakum. Civitas hade inte den mest angenäma doften heller precis, men var inte så tydligt bara fisk åtminstone.

Det kändes som att hela Samudr bara var en enda stor marknad, men Karakum tog sig till den del han åtminstone trodde var mest marknad och lyckades hitta en liten plats där han tänkte få ut sina varor. Medan han packade upp så noterade han en försäljare han kände igen från Civitas bland annat. Auronthius. Han muttrade för sig själv och rynkade pannan och tänkte att han hoppades att han inte skulle lyckas få syn på honom. Auronthius brukade alltid ha bra varor som lockade till sig andra köpare och handlare så det var ju typiskt att han skulle vara på plats. Men planen vara att kunna byta till sig förnödenheter han skulle komma att behöva för sin resa norrut.

Han la fram det finaste han hade på ett stort skinn framför sig. Man kunde beskåda vackra små glasbehållare, enkla men vackra vinglas, glassmycken att ha runt hals eller i öra och lite mer.. konstnärliga glasskulpturer av okänt användsningsområde samt lite annat krafs som Karakum bytt till sig av andra handlare. Och Karakum satte sig för att göra mer glas-skapelser av den sista sanden han hade kvar med sig.

Butiken var öppen.

Han drog in ett djupt andetag. Havet. Saltet nästan stack i näsan på honom. Han var uppvuxen på östkusten men det var stor skillnad på de olika sidorna av Numoori tyckte han. Kanske var det för att han var så van vid den andra sidan.

Han hade pratat med några i Civitas långt innan han begav sig där ifrån. De kallade sig inte för säljare direkt. Mer åt hållet av hobby-byteshandlare, han kunde inte komma ihåg termen de hade använt. De hade rekommenderat honom att ta med något att bytesföra med till kusten. Speciellt om han skulle till Samudr.
De hade varit väldigt trevliga. Och när han sagt att han inte hade något att direkt bytesföra hade de små, något unga vargarna sagt att de gärna fixade ett skinn åt honom - om han fångade in bytet. Han fick skinnet och de fick köttet. De hade lovat honom att köttet var knappt något emot skinnets kvalitet när de var färdiga med det. Men att de tyckte om Yaroslava så de kunde acceptera det. Han hade haft svårt att tro på dem med tanke på de enorma flinen de försökte gömma.
Han hade spenderat några dagar i området utanför Civitas och sedan dragit fram en mörk kronhjort till dem. Yaroslava erkände att de hade absolut arbetat hårt med skinnet. Men han hade haft svårt att tro att köttet inte var mer värt. Men vad visste han. Nu hade han något. Något han själv skulle kunna tänka sig behålla om ingen annan ville ha det.

Och nu var han på plats i Samudr. Det var inte lika mycket vargar som i Civitas, eller så var det bara mer öppet. Han hade snabbt bytit sig till lite fisk av ena hornet hos en försäljare. Men efter det hade han tagit det lungt. Han visste inte vad han var ute efter och det gjorde inte det mycket lättare att alla hade lite av allt och allt var intressant. Han hade stannat hos en försäljare som glatt visade många intresserade vargar hans olika varor när han såg en annan varg sätta upp sitt och sen satte sig ner för att pilla med något. Yaroslava som sällan lyckas hålla sin nyfikenhet i check gick över till den oranga, sandfärgade vargen istället.
Hans många ögon gled över alla skapelser av glas som låg utställda på skinnet.
"Kan du göra skulpturer på beställning om jag kan visa vad jag skulle vilja ha?" Han tänkte i vilket fall som helst försöka komma iväg med något från handlarn, men han tänkte på Felicity. Det hade kunnat vara roligt att ha något till henne, nästa gång.

Karakum smalnade något med blicken av den potentiella kundens förfrågan. Det var inte första gången som Karakum hade fått göra föremål på beställning och det skulle säkerligen inte bli den sista. Men som glaskonstnär sårade det honom, eller kränkte snarare. Vad var det för fel på föremålen som låg framme redan?? Var de inte fina nog åt köparen? Nåväl han hade inte råd att vara stolt nu.
"Hmpf, jag antar att det beror på såklart. Det finns villkor." Han nickade mot sanden bredvid honom. "Det här är sista sanden av duglig kvalité jag har kvar för nu. Jag vill att vad den används till räknas. Och med den begränsade mängden så får föremålet inte var inte vara för stort, och som konstnär så tar jag tar mig.. artistiska friheter." De minst sagt mer intressanta föremålen på skinnet kunde ge en indikation på hur hans artistiska frihet kunde se ut. "Och en sak till - du behöver köpa det du beställt."   Han var tyst medan köparen tog in informationen. "Rimligt?"

Han hade inte märkt den andras avsmalnade blick. Och en mer vaksam varg hade kanske märkt att säljaren blivit något förnärmad men Yaroslavas många ögon i ansiktet kunde inte sluta följa de olika glasföremålen. Hans el var mer destruktiv, och illusionen var endast det. En illusion. Att någon kunde skapa objekt som dessa var otroligt för honom.

Hans blick rörde sig upp till den andra vargen när han började prata om villkor. Han ville visa att han var seriös med hans förfråga. Att han lyssnade.
"Jag vill inte ta slut på din sista sand om du har andra konstverk du hellre skulle tillverka. I vilket fall så hoppas jag inte gå tomhänt här ifrån." Svarade han något tänksamt på den andres vilkor. "Det är din artistiska frihet jag är ute efter.".

Och en sak till - du behöver köpa det du beställt.

"Givetvis." Han slöt sina ögon medan han koncenterade sig på att få fram delfinen. Den var liten, knappt storleken av säljarens andra glas objekt. Men den hoppade upp och ner i skinnet som om det vore vatten. Han log. Det var hans favorit illusion. Den påminde honom om hemma på östkusten. "Om det är intressant för dig så har jag denna att byta." Han tog försiktigt i skinnet som låg balanserat på hans rygg och drog fram den. Den rullades ut i samma veva och det mörkröda kronhjortsskinnet nådde nästan ner till marken.

Karakum nickade nöjt åt kundens svar och sträckte stolt på sig över att hans artisteri skulle få ett erkännande, men han undvek mer ögonkontakt än nödvändigt då han inte visste i vilka ögon han skulle titta i.
"Dåså. Ja då talar vi samma språk här. Då ska vi se vad du har." Karakum klev fram för att kunna se närmare på det som såg ut som ett stort skinn. Skinnet var utsökt och oväntat stort. Karakum kunde givetvis se många användningsområden för det inför hans resa norrut.
"Oj det var sannerligen vackert! Vad är det för ett skinn?" Karakum hade aldrig sett en hjort i sitt liv, han hade bara omedvetet ätit det när han varit i Civitas och sett liknande skinn säljas där tidigare. Det fanns inga hjortar i hans hemtrakter, så det var mycket exotiska djur för en varg från ökenlandskapen.

"Det blir en bra betalning. Jag ska självfallet göra mitt allra yttersta för att se till så du blir nöjd med ditt köp. Men du måste ju såklart beskriva vad det är du är ute efter då. Jag vill sätta igång på direkten."