Nunam var glad att Perdita var så egen och följde sina egna intuitioner, även om hon inte alltid förstod hennes intresse för kryp och insekter. Ändå försökte Nunam alltid göra sitt bästa att ge valparna så mycket egentid hon bara kunde. Allt hon ville var att låta alla bli sedda lika mycket, känna att de var lika viktiga.
     Ändå var det inte svårt att förstå att Perdita inte var som de andra i kullen. Hon saknade nämligen något de andra hade. Och det kändes... orättvist. Var det en del av Duraneirs plan? Varför just Perdita? Kanske var det av den anledningen Nunam gick extra långt och ansträngde sig extra mycket för att ge Perdita en dag för bara de två. En dag av upptäcksfärd på slätten, en dag av insektsjakt.
     "Titta, hjärtat mitt. En trollslända," påpekade Nunam och försökte uppmärksamma Perdita på insekten som satt på en stock. Nunam lade sig försiktigt på mage och försökte att inte skrämma bort den och såg uppmuntrande mot sin dotter. "Se så dess vingar skimrar. Är den inte vacker?"

[PERRY<333]