Quarian hade kommit på ännu en perfekt lek som innebar att han kunde testa hur bra han var på att vinna, för det var ju självklart vad han hade planerat att göra. Att förlora fanns inte i hans planer. Han hade funderat länge över vilket av syskonen som han skulle utmana i leken, innan han till slut kommit fram till Hilo, egentligen mest för att han sett honom ligga och gnaga på någon pinne tidigare istället för att vara ute och träna eller leka med någon annan. Det skulle nog bli bra, Hilo brukade kunna utgöra en liten utmaning åtminstone, så att Ari kunde känna sig ännu bättre när han vann.
Han hade bett brodern följa med honom och leka en speciell lek, men hade inte berättat för honom vad den gick ut på ännu. Tillsammans hade de gått till den plats han hittat, där det fanns en massa olika stenar i närheten av varandra. Med en förväntansfull självsäkerhet så vände han sig om till brodern.
''Den här leken går ut på att vi inte får nudda marken. Vi ska hoppa från sten till sten utan att falla ner, för den som faller åker ut'' började han och gestikulerade med ena tassen mot stenarna i närheten. ''Kolla, vi börjar här, och sen ska vi ta oss ända dit bort till den där stora stenen!'' fortsatte han och pekade på de stenarna han pratade om. Totalt var det ungefär ett dussintal stenar inom hoppavstånd, perfekt för att kunna tävla tillsammans och välja vilken väg man skulle ta. Stenarna var också i lite olika storlek och form vilket skulle göra det lite utmanande. Han vände sig tillbaka till brodern med ett litet flin.
''Vågar du tävla mot mig?'' frågade han, lika tävlingsinriktad som alltid.

(Hilo)

Ja, lilla Hilo hade tagit det ganska lugn då han var lite less på sina syskon så han hade sökt sig lite till ensamheten en stund. Men när Quarian hade kommit fram och frågat om lek, mellan bara de två, så hade han gått med på det. Först var han inte alls så peppad på lek eller sådant, men när de kom fram till platsen och brodern berättade vad leken, eller tävlingen, gick ut på så blev han genast peppad. Balans och fart, det kunde bli roligt!
"Jag vågar! Kom an, brorsan!" svarade han och travade bort till startstenen och hoppade upp, något klumpigt innan han försökte se ut den bästa vägen till den stora stegen som var målet.
"Vad får vinnaren? Förutom äran?" han var inte alls lika tävlingsinriktad som sin bror, men han älskade själva vinsterna, eller i alla fall tanken på den. Kanske ett ben? Eller något annat spännande som Quarian helt enkelt fick leta upp? Eller att de fick passa upp på vinnaren en hel dag?