Hur var det möjligt att gå vilse i Civitas?
Vandringslederna var enkla att följa, men här i det stora samhället myllrade gatorna av vargar, de löpte kors och tvärs, och nere bland de lägre etapperna såg byggnaderna dessutom likadana ut. Zahari behövde hitta tillbaka till huvudgatan där han skulle sälja för dagen, men han hittade ju inte?
     Värre än att var vilse var att andra skulle begripa att han var bortkommen, och håna honom. Därför förekom det honom inte att stanna och fråga någon om hjälp - han kunde väl hitta själv, han klarade sig själv. Iallafall intalade han sig själv det.
     Medan Zahari passerade varg efter varg lade han märke till ett ansikte som han passerat tidigare. En viltfärgad varg med blåa ögon, som var yngre än honom med en vänlig uppsyn. Zahari passerade henne utan ett ord, fortsatte att stega bland gatorna. Fick ömsom för sig att ta en av de upptrampade sidogångarna, men ändå ledde stegen tillbaka till samma varg som innan.
      Toppen, han gick i cirklar också. Till råga på allt tittade hon på honom nu, och gissade säkert att han var bortkommen. Irriterade rynkor fårade Zaharis nosrygg och han fnös ljudligt.
     "Vad? Jag är inte vilse om du tror det."

[Kida!]

Kida var påväg till huvudgatan för att se om hon kunde hitta något intressant där. Om halsen har hon en liten pung hängande med lite att byta med. Hon hade hittat en del vackra ting under festen i Sanctevra men det var fortfarande något hon sökte och handverkarna i Civitas är trots allt några av de mest kunniga i hela Numoori. Det är en del liv och rörelse i Civitas gränder och på gatorna mellan husen. Kida har redan passerat många av de välbekanta ansiktena men hon stannar till när hon ser en färgklick hon aldrig sett förut försvinna runt ett hörn. Kanske någon som också är på väg åt samma håll och hon kan ha turen att få sig en närmare titt. Lugnt vandrar hon fram i sakta mak och har inte vidare bråttom, försöker bilda sig en klar bild i huvudet av vad det är hon söker så att hennes blick kan vara extra fokuserad på just det.
Färgklicken sveper förbi henne igen och Kida får sig en bättre bild av främlingen som snart åter försvunnit runt ett hörn. Var det samma varg? Kida stannar och ser sig om från där hon kommit ifrån… Det var nog inte samma varg, första gången fick hon ju inte en ordentlig titt. Kida fortsätter målmedvetet mot huvudgatan. Plötsligt sveper samme varg förbi igen, hon är säker denna gång. Kida stannar och ser honom åter försvinna runt ett hörn. Hm… Kida sätter sig ner. Det drar lite i mungiporna på henne när en tanke slår henne. Är främlingen vilse? Kida riktar blicken åt det håll hon kommit ifrån. Det vore lite roligt om främlingen skulle dyka upp därifrån en tredje gång. Kida behöver inte sitta där länge förrän samme varg, ja hon är säker, kommer runt hörnet igen och denna gången möts deras blickar.
Vad? Jag är inte vilse om du tror det.
Kida kväver ett lätt skratt genom att bita sig i läppen.
”Den tanken hade inte slagit mig in.” Svarar hon med ett vänligt leende.
”Jag ska ner till huvudgatan. Ska du åt samma håll kanske vi kan ta sällskap?” Frågar hon och erbjuder honom hjälp utan att antyda något om att han skulle vara vilse.

Av någon anledning trodde Zahari inte helt på henne. Han visste inte om han litade på att hennes söta leende var helt vänligt - dolde hon ett hånskratt? Fnissade bakom hans rygg? Noga synade han henne med en lätt avsmalnad blick, raggen lätt rest. Men så berättade hon att hon skulle till huvudgatan, och föreslog de kunde ta sällskap vägen dit. Hm, inte så illa. Om Zahari gick i hennes sällskap skulle han hitta tillbaka dit han skulle, och ingen behövde veta att han gått vilse ifrån första början. Smidigt. Smart. Nöjd nickade Zahari, nu med betydligt trevligare uppsyn.
     "Jaa, varför inte. Jag är också påväg dit faktiskt. Sällskap har väl ingen dött av." Bra, nu lät det som att han kunde tänka sig att gå i hennes sällskap, men eftersom det inte var hans förslag kunde han verka nonchalant, som om det kvittade för honom vilket som.
     "Jag är Zahari, förresten. Men du kan kalla mig Zak. Och du är...?"