[Lånar Theia och PPar henne som helare]

Nuri ropar efter hjälp och riktar sina steg åt det håll han vet att helarna brukar hålla till. Hoppas de befinner sig i närheten. Theia kommer honom till mötes och när hon ser vad han har på ryggen blir hennes anlete seriöst och hon kommenderar Nuri att följa med henne.
 
Nuri lägger försiktigt ner Daths kropp där Theia instruerat honom och backar sedan undan. Öronen ligger bakåt och han känner sig hemskt att han lät det här hända. Theia och Caspian börjar arbeta på en gång och Nuri blir kommenterad att hämta vatten. Kanske mest för att få honom att tänka på annat en stund.
 
Caspian flänger fram och tillbaka och hämtar allt vad Theia beordrar honom att göra. Läkande örter och salvor. Theia gör vad hon kan med det hon har och ser hela tiden hyperfokuserad ut medan hon utför sitt arbete på Dathomirs kropp.
 
Dathomir ligger där livlös men Theia konstaterar att han har svaga hjärtslag och en grund andning.

[Pax till Himalaya och/Sleazoid men öppet för andra Quare att reagera]

Nuri hade lydigt gett sig av för att hämta vatten, men stannat upp då han kommit en bit på vägen. Insikten om att ynglingens mamma inte visste om vad som hade hänt hade plötsligt slagit honom och fått honom att raskt sätta av i riktning mot lyorna istället.

Laya hade precis kommit tillbaka från en jakt när Nuris stämma påkallade hennes uppmärksamhet.
''Laya, du måste komma! Det är Dath, han är skadad!''. Det var nästan som att hennes blod frös till is där hon stod och försökte bearbeta informationen i några evighetslånga sekunder innan hon lyckades få kroppen att röra på sig. Utan den hänsyn hon oftast hade till flockens privatliv så trängde hon sig in i hans sinne och såg det han hade sett. Hennes medvetslösa, skadade son liggandes på marken och hur han burit honom tillbaka till reviret. Hennes ena dotter, försvunnen från platsen. Otaliga skräckscenarion målade upp sig i hennes sinne om vad som hade hänt medans de tillsammans tog sig bort till helarna.
''Nej nej nej...'' utbrast hon när hon fick syn på honom, liggandes ovanpå en djurfäll. Theia och Caspian hukade över hans lealösa mörka kropp. Hon var på väg fram till honom när hon blev stoppad av Bay.
''Låt dem arbeta, Laya''. Hon försökte protestera, ville vara vid hans sida, men insåg efter en stund lönlöst vädjande att det var för det bästa. Så hon gick motvilligt med på att ställa sig lite avsides tillsammans med Bay. Hennes sinne envetet fokuserat på Theias och Caspians för att kunna höra vad som hände.

Sleazoid hade bara nyligt vaknat upp inför eftermiddagens stundande patrullering då han blivit varse om att en olycka skett. En som involverade två av hans barnbarn. Med snabba steg hade han tagit sig bort till helarna för att få en uppdatering om vad som hänt och vad som behövde göras. Situationen var något kaosartad där Theia och Caspian var upptagna med att hela Dathomir. Oro och smärta av synen knöt sig i bröstet på honom men han sköt bestämt bort det, behövde hålla tankarna och känslorna i styr, behövde agera som en ledare och inte en morfar i just den stunden.
Han gick först fram till Nuri och bad honom att berätta vad som hänt. Hanen berättade för honom hur han behövt gå undan en stund men hade snart hört höjda röster och skrik, tätt följt av en åskknall. Han hade skyndat sig tillbaka till ungdomarna, och där hittat en skadad och medvetslös Dathomir. Zygeria hade inte synts till, men det akuta läget hade förhindrat honom från att söka efter henne. Zoid ansåg att han under omständigheterna agerat rätt, om än det var oturligt och lite oklart vad som exakt hade hänt så var han tacksam att Nuri tagit tillbaka Dath till reviret så snabbt han kunnat. Det hade förhoppningsvis räddat ynglingens liv. Zoid suckade djupt och ursäktade sig för att gå fram till sin dotter.
''Laya, stanna här med Dath, jag tar med mig en patrull ut för att söka efter Zygeria''. Stämman var lugn och stadig, om än känslorna hotade att bubbla över under ytan. Laya nickade och ljudade ett lågt tack till svar. Han visste allt för väl hur det kändes att förlora valpar, och det var inte en känsla han önskade någon, speciellt inte sin egna dotter.
Så det var med en beslutsamhet om att förhoppningsvis kunna hjälpa till att hitta den unga honan som han tog med sig Nuri och begav sig av för att samla ihop fler flockmedlemmar. Han var trött på att förlora valpar. Så trött.

Hennes första tanke då uppståndelsen på reviret nådde hennes öron var att det här kunde vara till hennes vinning. Om alla vuxna blev upptagna med vad nu än som föregick kunde hon kanske smita iväg barnvaktsfri till festen i Sancteva. Minen som Varik och Ess skulle få då de träffade henne där helt utan vuxna skulle vara oförglömlig.
Hon behövde bara göra ett litet framträdande så de vuxna såg henne i ögonvrån, visste att hon ju var på plats och sen kunde slappna av och glömma henne. Var oavsett säkrast att dubbelkolla så att alla verkligen skulle ha tassarna fulla så pass länge att hon skulle hinna iväg innan någon insåg.

Men då hon nådde fram till sina skakade flockmedlemmar insåg hon snabbt att det här var allvarligt, på riktigt. En växande mängd vargar samlades runt Dathomirs lelösa kropp och helarna jobbade febrilt för att läka den brända kroppen. Något frös inom henne och hon såg sig hjälplöst efter sina pappor eller vem som helst som kunde säga åt henne vad hon borde göra. Visst hade hon förväntat sig att det kunde vara småkusinerna som ställt till med något men det här hade hon aldrig kunnat föreställa sig. Alla tankar på att rymma var som bortblåsta ur hennes sinne, helt ärligt var absolut alla tankar bortblåsta och huvudet fullt av en enorm tjutande tystnad. Tårar steg i hennes ögonvrår.
"Jag följer med!"
Utropade hon sekunden efter att Sleazoid tillkännagjort sina avsikter att leta efter Zygeria. Rösten var fast och bestämd även om man också kunde höra hur skärrad hon var. Det fanns ingenting hon kunde göra för Dath just nu, men hon kunde hitta Zygge. Hon kunde hjälpa till!

[Hilleri reagerar på allt och volontärar att söka efter Zygge]

Theia och Caspian gör sitt bästa för att hela Dathomir men ett par dagar går innan unghanen tillslut vaknar. När han vaknar minns han inget av vad som hänt och ett tag vet han inte vart han befinner sig. Han grips av panik men mamma är snabbt vid hans sida och tillsammans med Theia, Caspian gör de så gått de kan för att lugna ner honom. Dath har dock väldigt ont vilket gör det ännu svårare för honom att lugna ner sig så Theia beslutar för att ge honom lugnande medel så att han ska kunna slappna av och detta vaggar in honom i sömn.
När Dathomir vaknar senare igen så är Laya kvar vid hans sida. Hon pratar lugnande med honom och berättar vart han befinner sig och att han är trygg. Detta får Dath att behålla lugnet och mammas närvaro ger extra trygghet. Laya sjunger för honom och berättar sagor för att hjälpa honom att tänka på annat. Han har ont men tack vare Theia och Caspian, och att Nuri tog hem honom så snabbt efter olyckan, så återfår Dath lite av sin styrka de nästkommande dagarna. Dath flyter in och ut mellan sömn och vakenhet men Theia bedömer hans tillstånd vara stabilt så han får flyttas till lyan. Då och då får han fragmentariska minnesbilder av vad som har hänt men inte tillräckligt för att kunna pussla ihop. Det kommer ta tid för hans brännskador att läka och förmodligen ännu längre innan pälsen växer tillbaka på det utsatta området men han lever åtminstone.

[AVSLUTAT]