Det pirrade i hela hennes kropp, kanske ända in i själen och trots att han inte ens var här en så hettade det i hela ansiktet. Tassarna trampade på gatan av sten och svansen piskade nervös bakom henne där hon vankade i väntan. Tänk om han ångrat sig? Glömt? Tänk om han egentligen inte ville komma? Tänk om...
 Ljusgul päls fångade hennes blick, men istället för att lugna alla tankar var det som om tusentals insekter fladdrade upp i hennes buk och hon mådde nästan illa, men samtidigt kunde hon inte sluta le.
 "Du kom!" hon kunde inte hindra den barnsligt glada stämman, och hade inte ens koll på att svansen slog hastigt bakom henne. Leendet som lös upp anletet gjorde nästan så att det sved i kinderna. De skulle inte göra något speciellt viktigt, eller något som betydde något. Modern hade bett henne hämta några grejer ifrån marknaden, sånt som hon redan betalat för i Qu's namn, men också lite annat hon inte själv hittat. Luwa hade i sin tur bjudit med Thrim, halvt övertygad om att han skulle säga nej. Så när han gått med på det kunde hon inte låta bli att hoppas, bara lite.
 "Vart vill du börja?" frågade hon lite osäkert när hon väl lyckats inse hur dum hon måste se ut, och att hon inte hade någon aning hur hon skulle bete sig runt honom för att inte verka helt dum i huvudet. Hon kunde känna sitt hjärta slå, och  förhöjda hörsel gjorde det inte lättare att ignorera.

[Utspelar sig när helst det än passar]

Thrim och hans syskon hade letat efter Tenn till fördärvelse och utan någon som helst lycka. Det var som att han hade gått upp i rök. Och inte hade de stött på Rakel heller.. Eller vad hon nu kallade sig. Även om det var tydligt att hon inte velat ha något med dem att göra längre så var hon fortfarande en syster, och är ju inte omöjligt att hon hade vetat något som de inte visste. Men nej, inte ens den turen kunde de ha. Rakel verkade helt enkelt inte hänga i Civitas så mycket, om alls.

Att Luwa frågade om han ville följa med henne till marknaden var ett välkommet avbrott frön sökandet, och framför allt skönt att slippa umgås med Melvin och Thein ett tag. De hade en förmåga att ta fram de tjurigaste sidorna hos varandra. Men Thrim såg det inte som något konstigt heller. De var alla stressade, och att stå och stampa i den här högljudda staden var frustrerande om något. En del av honom ville bara ut och fortsätta vandra åt vilket håll som helst igen bara för att komma iväg.

"Hm? Borde jag inte ha gjort det? Du frågade ju." Han hade blivit avbruten från sina egna tankar och sett lite frågande på Luwa. "De spelar ingen roll vart vi går först, bestäm du. Jag har inga ärenden mer än att vara din professionella bärhjälp så jag går dit du för mig, jag är inte krångligare än så." Han klev förbi henne med stora steg och började ta sig framåt, men tyckte nog att hon betedde sig lite underligt och stannade upp och sneglade mot henne. "...Är du okej? Mår du dåligt kan vi gå senare." Han ryckte lite på axlarna som för att visa att det gjorde honom detsamma. "Jag kan vänta."

Ansiktet hettade, om det ens var möjligt, ännu mer. Så klart hon ville att han skulle komma. Betydde det han sa att han egentligen inte ville? Tanken var som en kniv i bröstet men hon tvingade bort den. Han hade ju sagt ja, och han hade ju dykt upp. Det måste väl betyda något? Eller hur? Hon ville så innerligt tro att det betydde något, men samtidigt kanske han bara ville vara vänlig?
 Orden han valde fick hjärtat att fladdra som en fågels i bröstet. Går dit hon för honom? Hon kunde inte hindra ett antal oanständiga tankar ifrån att blixtra förbi, pulsen ännu tydligare emot hennes bröstkorg, brusande i de känsliga öronen.
 "Dit jag för dig?" ekade hon nästan andlöst, som sökande en bekräftelse. Menade han? Tankarna avbröts då han började gå, men stannade för att se tillbaka på henne. Hans ord fick det att isa i ådrorna och hon såg för ett ögonblick förskräckt ut innan hon fick kontroll över ansiktsmusklerna. Vid gudarna hon måste se helt blåst ut.
 "Nej, förlåt..." hon fumlade lätt med orden men hoppades det inte var tydligt och skyndade ikapp honom.
 "Jag bara fastnade i tankar" hon log vagt emot honom men vände sedan blicken framåt. Tänk om hon avslöjat sig helt nu?
 "Mamma pratade om några örter vi behöver" bytte hon snabbt ämne och sökte med blicken över försäljarna. Det var nog bäst att börja med det de inte hade, ifall något hade fyllt på förrådet, innan någon annan tog slut på det. Kanske skulle

"Aye, örter.. Det ska vi nog klara av." Thrim kunde absolut inget om örter. Han visste knappt ens vad som räknades som örter. Allt från gräs till träd hade kunnat räknats till örter.

Han klev fram till en försäljare som verkade ha massor av pinnar och löv i olika former. "Det här ser ju bra ut! Massor av örter." Sa han självsäkert och såg mot en rolig hög. Vad han inte visste var att det var en slags dekoration att hänga i en lya eller på sin dragvagn.

Hon nickade hummande till Thrim, men kunde inte låta bli att så och då slänga blickar emot honom och känna hettan i ansiktet i rädslan att han skulle komma på henne. De vandrade kort mellan stånden när Thrim plötsligt stegade fram till en försäljare som hade ett basiskt bord utplacerat med växter på och förkunnade att han hittat örter. Hon log brett med en lätt generad blick emot försäljaren. Thrim hade antagit att någon sorts blomstrr girlang var läkeörter.
"Det där en prydnasgirlang" rättade honom med en mjuk, lätt road röst. Vid gudarna vad söt han såg ut när han var generad. Den rosaröda blicken flyttades ifrån Thrim för att inte stirra och landade en försäljare bara några meter bort. Hon kände igen några av växterna där.
"Där finns det örter" pekade hon ut med en gest och log vänligt emot honom.

"Åh" Sa han och kände sig lite fånig. Thrim backade något och gjorde tydligt plats åt Luwa när det blev tydligt att han inte kunde bidra så mycket mer än bärare just nu. Thrim hade aldrig lärt sig något om växter, mer än om något möjligen skulle varit väldigt giftigt och kanske någon mer välkänd helande växt, men annars var allt gräs, blad eller blommor i olika färger. 

"Du plockar, jag bär." Sa han kort med ett leende men han stod lite otåligt bakom Luwa hela tiden och tittade på allt på handelsbordet framför dem precis som att allt skulle gå fortare av hans okunniga delaktighet. Hur kan det ta tid att välja ut örter? Det var ju bara att plocka ut dem??
"Vad heter den där? Vad ska du ha den till? Vad händer om man äter den? Varför-" Det var tydligt att Thrim inte riktigt hade tålamodet att faktiskt bara stå bredvid och se på.

Han såg lätt generad ut, ett uttryck hon sent skulle glömma. En sida av honom hon nästan aldrig såg. Kanske en sårbarhet hon missat förut? Eller kanske bara inte tänkt på. Thrim i hennes sinne visade inte ofta sånt. Inte ens efter Måntemplet hade han varit verbal om sina känslor, eller visat mycket mer än trötthet. Han såg trött ut ofta nu för tiden, de få gångerna hon såg honom. Han var mest ute med sina syskon, letade efter Tenn som verkade spårlöst försvunnen.
"Äsch, lätt att ta fel" tröstade hon honom med ett varmt genuint leende. Det var automatiskt med honom, bortom nervositeten och genansen när hon trodde att han kommit på henne, som om han kunde se hennes tankar, så kunde hon inte annat än känna sig varm och sprallig i hans sällskap. Även när de inte gjorde något specifikt, när hon bara smugit sig för att ligga närmre de gånger de övernattade samtidigt i Civitas. Varje gång var hon säker på att han, eller någon annan, skulle komma på vad hon höll på med och kommentera på det.
 Blicken gled över handlaren de förflyttat sig till. Noterade örter som modern bett om, och några andra hon hört om ifrån helare i staden, som hon visste att de inte hade i reviret.
 "Låter som en deal" även om örter var lätta som fjädrar så föredrog hon att inte bära på något när hon även behövde rota fram betalningar att byta med. Så att överlåta prasslandet av de torkade växterna till Thrim var något hon var tacksam över att kunna göra. Hon hann inte kika över dem länge innan Thrim otåligt började trampa bakom henne, och snart rann det frågor ur hennes mun. Åter igen for tankarna iväg fortare än hon hann stoppa dem. Säker på att han egentligen ville få det överstökat så han kunde komma undan. Forcerat tryckte hon undan de invaderande tankarna och såg upp på honom igen med ett lätt stelt leende, försökte att inte verka helt konstig igen. Svarade på frågorna så som dök upp medan hon pekade ut olika örter för säljaren som himlade roat med ögonen åt Thrims frågor, men log varmt när hon sträckte varorna till Luwa som lämnade in föremål i utbyte.
 "Har herrn fler frågor om växter eller ska vi fortsätta?" hon log lätt retsamt, men med mildare entusiasm än förut.

Thrim knep bara ihop läpparna med ett lätt leende och skakade på huvudet till svar och de gick sedan i en påtaglig tystnad medan Thrim gjorde som han blev tillsagd. Fast Thrim led inte av att det var tyst. Tvärtom uppskattade han den, vilket retade honom enormt för han visste att han hade fått det av hans väldigt tyste fader. Han fnös högt så Luwa ryckte till och såg på honom.
"Öh.. Jag bara tänkte på.." Han visste inte vad han skulle säga så han försökte byta ämne lite osmidigt.
"Vi borde ta oss ner till Skuggfall någon dag, jag har hört att det ska vara någon slags tillställning där snart." Thrim hade inte varit där sen den stora invigningen som hade varit lite för händelserik och traumatiserande, så han kunde inte påstå att han egentligen ville dit. På den tiden levde Wulfric, Tenn var inte försvunnen och hans syster, vad hon nu hette nu mera, hade inte förrått dem från ingenstans och bytt namn. Hm. Det var ganska mycket smärtsamma känslor kopplade till det stället. Kändes väldigt onödigt att börja möta dem nu. Han ångrade vad han sagt något så väldigt nu när han insåg vad han hade föreslagit egentligen, han hade ingen önskan alls faktiskt att gå till Skuggfall. Kanske inte någonsin igen ens. Det var ett jättedåligt förslag.
"Eller jag menar. Har du varit där? Det är ganska överskattat ändå, vi kan göra något annat också?" Typ vad som helst. "Eller.. ingenting. Glöm vad jag sa." Han mumlade något ohörbart i slutet och började gå framåt istället mot nästa växthandlare. Hur många fanns det egentligen?

De hade fortsatt med sitt shoppande, men när Thrim fnyste så var hon oberedd på det och ryckte till, och vände sig för att se mot honom. Hade hon gjort något? Hon försökte tänka tillbaka men hann inte spiralera ner i katastroftankarna innan Thrim avbröt dem med att prata, något osäkert.
 Hela henne ansikte hettade, det nästan susade i öronen. Bjöd han ut henne? Det var som om hon tappat talförmågan, glömt hur man använde sig av ord. Thrim såg lätt obekväm ut och började snart nervöst ta tillbaka inbjudan. I vanliga fall hade hennes hjärna gått direkt till det värsta tänkbara, att han egentligen ångrade att han ens frågat. Att han inte vill gå ut med henne, att hon gjort något fel som fått honom att ångra sig. Men nu? Den lät henne vara, och hon kunde inte låta bli att le åt hur bedårande Thrim var, hur hans tafatthet fick hennes bröst att krampa lite.
 Hjärtat bultade hårt i bröstkorgen, hon kunde tydligt höra sin egen puls, nästan så att hon var säker att alla i närheten skulle kunna höra det också. Byggde upp modet. Det var nu eller aldrig. En hisnande känsla i maggropen, en nervös rädsla som hon tvingade sig själv att trycka undan. Med darrande steg slöt hon upp bredvid honom igen och, med allt mod hon kunde frammana, lutade sig lätt emot honom.
 "Jag skulle gärna gå ut med dig" hon vågade inte riktigt möta hans blick och såg rakt fram istället. Ställena där hon rörde vid honom kändes som om de stod i brand, och hon kände sig vek i lemmarna. Någonstans i sinnet ropade ångesten att hon misstagit hans intentioner.