Vingarna fälldes ut utan förvarning... kraften inom henne exploderade ut i minsta vrå av hennes kropp. Hon lyfte, på bara några sekunder var hon framför hanen igen. Vingarna åkte snabbt in och hon tog ett steg närmare honom, så hon kunde känna hans andedräkt. Den var kall, hon borde blivit rädd... men det blev hon inte. Vad hon skulle göra eller säga nu visste hon inte. Alxyz bara stod där och betraktade honom, hans ögon.

Pälsen var lika vit som hennes.
Han var större än henne själv,
starkare och antagligen snabbare.
Intensiteten mellan dem uppstod igen.
Hon ville veta vad det var.
En annan sak som bekymrade henne var det i henne.
Ibland kände hon mörker, ibland ljus.

[Alltså det med "Kraften inom henne" har med att göra andekraften]

Han himlade med ögonen.
"Flytta på dig."
Öronen vad vinklade åt sidorna, nästan bakåt.
Han rynkade på nosryggen.
Ögonen var kalla som arktis vinternätter.

Hon bannade sig själv för att ha ställt sig framför honom.
Vingarna fälldes ståtligt ut igen, en av vingarna var lika stor som henne själv... alltså blev det som 3 henne när dem var ute. Alxyz lyfte snabbt till luften. Hon flög över honom och rakt in i den täta skogen.

Hennes ögon uppfattade snabbt rådjuret som hoppade runt där nere. Hon gjorde ett dyk ner och fångade djuret innan det han blinka. Vingarna fälldes in och den magiska känslan av att flyga var borta.

Han blinkade till.
Luft strömmade mot honom när hon lyfte.
Sedan var hon borta.
Han hade aldrig kunna ana kraften hans ordf hade haft.

Nöjd höjde han huvudet och öronen vinklades framåt igen.
Han fuktade nosen med den ljust skära tungan och började gå.
Vinden utförde sin virvlande dans och förde runt snö i spiraler.

Rådjuret dödades snabbt och honan blev mätt och belåten.
Hon förstod inte vad det hade varit med henne, aldrig hade hon gjort så förut och hans ord hade sårat henne. Även om han bara sa akta dig så hade det gått som ett piskrapp på henne.

Vingarna fälldes ut igen och hon lyfte från marken. Lät sig dras med vindarna. Under kvällen planerade hon att lägga sig i någon grotta. Mat klarade hon sig utan i dagar nu. Hon hade aldrig behövt mycket mat och det hade hon dragit fördel till.

Ögonen sökte igenom området under henne noga. Hon brukade inte göra så. Kanske var det för att hon ville se honom igen, bara få en liten blick. Alxyz sköt bort tanken och fokuserade på den magiska känslan som strömmade igenom hennes kropp.

Han såg hur hon lyfte och flög iväg.
Men hon flög åt fel håll, bort, bort längre bort.
Själv smälte han lätt in mot marken med sin vita päls.

Han vandrade iväg mot solnedgången.


(Avsluta du :3)

Alxyz såg honom inte någonstans.
Hon fortsatte bortåt och lämnade honom och stället bakom sig.

~

Kan vi inte ha ett nytt rs tillsammans? Men på ett annat ställe och med andra? <3
Så kan dem träffas igen :3