"Mamma, MAMMA!?" Zygeria sprang med andan i halsen mot familjens lya, nära att sladda rätt in i de rötter och stenar som utgjorde ingången efter att ha gjort en skarp vänstersväng. Gräs och jord hade rivits upp i hennes framfart och det var med stora, skärrade ögon hon fann modern precis innanför. Zygeria var blöt upp till armbågarna och av den kaskad av droppar som rann från henne att döma hade hon inte skakat av sig. "Mamma, nånting bet mig", fick hon fram efter en stund, osäker på hur hon skulle förklara det som precis hänt. Mankammen i hennes nacke stod bångstyrig och spretandes åt alla håll. "Jag och Iridonia badade och jag blev biten i benet." Det hade gjort ont men framför allt hade det skrämt henne. Hon visste att det fanns fisk, ormar och allt möjligt i vattnet men hade aldrig kunnat tro att de var så farliga.
    Sökandes Himalayas tröst tassade hon sig närmare. Rörelserna frammanade ett skarpt sprakande läte som studsade mellan de omgivande stenväggarna. Hon kände direkt igen det, för det var samma ljud hon hört strax innan hon blivit biten. Ljudet var tätt inpå, som om det kom från henne själv. Insikten fick Zygerias hjärta att frysa till is. Hon snurrade tvärt runt, sprattlandes i vild panik. "DET ÄR KVAR! Det är i min päls, ta bort det! Ta bort det!", tjöt hon förtvivlat. Hon ville inte bli biten igen.

Himalaya hade planerat dagens jakt med några av flockmedlemmarna och hade bara precis lagt sig ner för att vila i lyan då Zygerias panikslagna röst ekade mellan träden. Stressen grep tag om henne inombords. Vad hade hänt? Hon gjorde en ansats till att ta sig ut då dottern sekunden senare sladdade in i öppningen till lyan med andan i halsen. Hon lyssnade på vad hon hade att säga innan hon buffade på henne att flytta sig så hon kunde komma ut.
''Seså, låt mig kolla på dig''. Hennes stämma lät lugn, mestadels, medan hon snabbt men noggrant synade dotterns kropp efter skador. Hon kunde inte skymta några öppna sår åtminstone, men Zygeria var uppenbart skärrad över det som hänt. Då valpen närmade sig så var hon precis på väg att omfamna henne då ett mycket välbekant sprakande ljudade från den lillas kropp. Ah, elektricitet, självklart. Det förklarade smärtan när vatten varit inblandat. Stackaren var helt skräckslagen och det smärtade hennes mammahjärta att se.
''Zygeria. Zygeria, se på mig''. Hon försökte påkalla valpens uppmärksamhet men behövde sekunderna efter sträcka ut en tass för att dra henne till sig. ''Du är okej gumman''. Hon drog åt sig den statiska elektriciteten från dottern och kramade om henne tills dess att hon lugnat sig något.
''Du blev inte biten. Du har fått kraften elektricitet, samma kraft som jag har''. Hon försökte låta positiv och glad. Visst var det en nyckfull kraft som kunde vara väldigt destruktiv, men inte omöjlig att kontrollera. Och att upptäcka sin kraft var alltid en stor sak.

Modern tvingade henne till att sitta – ta några djupa andetag – och efter en stund var hon tillräckligt samlad för att inte börja skrika så fort Himalaya försökte prata. Zygerias blick var uppspärrad, hela hennes kropp spattig. Öronen vred sig uppe på huvudet. Hon väntade på det där ljudet igen, det som signalerade smärta men det kom aldrig. Hon släppte ut ett tungt andetag i tryggheten av moderns famn, märkbart lugnare.
    "Va-va? Min kraft? Men hur—varför... varför gjorde den illa mig?" Den glädje Zygeria hade föreställt sig att hon skulle känna inför sina krafter överskuggades av besvikelse. Varför gjorde kraften så? "Jag vill inte ha något som gör mig illa", klagade hon och putade missnöjt med underläppen.

Laya satt där och höll om henne tills dess att dottern skulle signalera att hon inte behövde det längre. Hon mindes hur omtumlande det varit för henne själv då hon upptäckt sin elektricitet, och hon hade dessutom varit helt ensam. Det hade tagit henne en pinsamt lång tid att få kontroll på kraften, men hon hoppades att hon nu kunde hjälpa dottern att få ett försprång.
''Du sa att ni badade? Vatten leder elektricitet, som det heter, det betyder att elektriciteten sprider sig med vatten och gör det mer troligt att skadas om man är blöt''. Hon försökte hålla det relativt simpelt när hon förklarade hur det gick till. ''Det är en stark och flyktig kraft som kan orsaka mycket skada på andra och även en själv om man inte är försiktig, men den går att få kontroll på''. Hon tänkte kort tillbaka på striden mot zombiehorden och hur hon, ung och oerfaren som hon varit, hade skadat Filia. ''Tyvärr får vi inte välja våra krafter, men jag lovar att hjälpa dig med den så mycket du vill''. Hon gav henne ännu en kram och log varmt.