[Ensamt inlägg mellan Laali och Fiir. Utspelar sig under Zimaernas firande i Eriinari. Svara inte i tråden, tack~]

När hon först sett den flammande färgen i ögonvrån hade Laali varit övertygad om att hon vetat vem det var. När hon följt efter hade det dock snabbt blivit tydligt att så inte var fallet. Den eldfärgade vargen var bara en ung, ranglig sak som knappt vuxit ikapp sina tassar ännu, inte den självsäkra galenpannan hon haft nöjet att umgås lite väl nära med förut. Någonting med den lilla ynglingen var dock avslöjande bekant, både i doft som utseende. Ett leende drog i Laalis läppar när hon närmade sig valpen.
     "Du råkar inte känna en Adena, hm?" Laali hann inte mer än ställa frågan innan den unga inferon snodde runt med stora ögon.
     "Nej!"
     "Det där var ett väldigt snabbt svar, tycker du inte? Inte en funderare ens?"
     "Låt mig va." Inferons ragg var rest, och hon blottade tänderna, men Laali kände igen ett tomt hot när hon såg ett.
     "Säkert att du inte känner henne?" Laali såg spelat tankfull ut, och lät blicken vandra bort från valpen, över platsens andra besökare som skrattade och trängdes runtom. "Hade gärna hört vad hon haft för sig senast-"
     "Du får inte!" avbröt valpen innan Laali hann avsluta sin mening. Laalis leende blev roat, och hon vände tillbaks blicken till valpen.
     "Vad?" Hon höjde på ögonbrynen. Valpen skruvade på sig under hennes blick, tydligt nervös. Dess ögon mötte inte Laalis. "Får inte vad? Hm?"
     "Du får inte…" började valpen, men stannade för att osäkert fukta nosen. Hennes blick flackade. "Får inte säga du sett mig."
     "Jaså?" Laali lade huvudet på sned i samma spelade tankfullhet. "Jag trodde du sa att du inte kände nån Adena, hm? Varför skulle hon vilja veta?" Hon hade satt sig ner, och lyfte en framtass för att studera sina klor. Vid sidan om henne svamlade valpen snabbt men nästan ohörbart.
     "… kommer bli ar- det- det har du inte att göra med!" Valpen, eller egentligen kanske mer en ung tonåring om Laali tänkte efter, kom på sig själv mitt i meningen och fräste förargat sitt svar. Raggen stod fortfarande spretigt på ända. Laali ignorerade det lilla utbrottet.
     "Är hon här?" Laali sträckte på sig för att se om hon kunde se någon annan infero mellan de närmsta av zimaerna. Hon såg tillbaks på valpen igen när denna också sträckte sig och med skrämd blick spejade över platsen. Det var svar nog. Laali fortsatte. "Var såg du henne senast?"
     "Kaiwood", kom svaret slutligen, i form av ett ovilligt muttrande.
     "Kaiwood?"
     "Med de andra."
     "Hm?" Det fick Laalis öron att spetsas. Valpen hade också satt sig vid det här laget, en blandning av rädsla och en tonårings tjuriga ilska blandat i hennes ansikte.
     "M’ bror. Och de andra."
     "Vilka andra?" Bror. Hah! Laali hade aldrig sett Adena som den moderliga sorten. Av vad hon såg i den unga inferon stämde nog den känslan. Hennes fråga fick valpen att se upp på Laali igen.
     "Med dimma. Och som du."
Så Adena höll fortfarande ihop med några av de andra? Dimma, och fakarger. Kunde såklart vara andra, men Laali trodde inte på den slumpen. I Kaiwood, huh? Vid sidan om henne reste sig valpen igen och ryggade ett steg, raggen åter rest.
     "Är du en av dem? Jag tänker inte gå tillbaka!" Den unga rösten blandades med en morrning.
     "Nej, nej. Jag är bara nyfiken." Laali kraxade ett kort skratt och viftade avfärdande med tassen. Gesten verkade lugna inferon något. "Var de många där? I Kaiwood?" Valpen nickade, och sakta, motvilligt, lämnade namnen henne. Namn Laali kände väl.
     "Jag vill inte tillbaka," kved valpen tyst efter en stund, och kurade på nytt. Den såg ärligt något patetisk ut. Säkert en tragisk historia som hade gått att lirka fram om Laali velat. Men hon hade ingen nytta av snyfthistorier från sorgliga valpar. Ändå pausade hon kort, innan hon gav valpen ett lite mildare leende. Hon lutade sig lite närmre, och sänkte rösten en aning.
     "Vet du vad, om du sticker nu, så säger jag att du sprungit åt andra hållet om jag ser dem. Sägs om det, hm?" Valpen såg på henne med stora ögon, tankar tydligt rusande innanför dem. "För vad du berättat. Tjänst för en tjänst, hm?" Laali rätade på sig igen, och viftade med tassen mot valpen. "Seså, stick med dig."
     Inferon sade inget, men Laali såg den lilla glimten av tacksamhet som dök upp i dess ögon när den vände om och sprang. Om det var av en plötslig blödighet, eller för att Laali främst fann tanken på Adena som jagade en borsprungen valp fantastiskt roande, tänkte hon inte fundera särskilt djupt över.