Han kunde inte påstå att han gillade tanken om en vad som troligtvis skulle bli flera månaders resa tillsammans med den hona som alldeles nyligen vart benägen om att ta hans liv. Den hona som legat döende framför hans tassar. Det var väl inget snack om saken att han och Bloodblossom aldrig hade kommit överrens.
Trots det hade Weed aldrig kommit med några klagomål - nej, det stadiet hade han kommit över för väldigt länge sedan. Han skulle acceptera sin bästa väns sista önskan.
Tyst vandrade han bredvid den både större och äldre varghannens sida, med huvudet högt och öronen på helspänn. Kanske var han för stolt eller för envis för att visa den sorg som med en iskall hand höll om hans hjärta och grävde djupa, mörka hål inuti hans bröstkorg som höjdes och sänktes i en metodisk takt.
Han tänkte inte vara så självisk att visa sina egna bekymmer nu i denna stund när det faktiskt var Dolor som snart skulle lilla på dödsbä.. Någonting högg till som en silverkniv och de ljusa ögonen spärrades upp, den ärrade kroppen stelnade till för ett ögonblick innan han fortsatte att halta fram som en robot utan bristningsgräns. En doft som endast förde med sig blod, död och ett virrvarr av ovälkomna bilder stack i nosen. Den svarta tiken stod snart framför dem, hade klivit ut ur skuggorna. Även hon hade en betydligt större kroppsmassa än hans egen tunna, lilla, i andras ögon spinkiga.
Hastigt sneglade han åt sin vänstra sida endast för att se ett svagt flin hängandes över sin äldre väns läppar, ett tyst mummel lämnade hans egna innan han nickade åt den varg som orsakat honom denna haltande skada - endast för artighetens skull, och han visste inte riktigt om han borde öppna munnen nu eller vänta tills de båda startat någon form av samtal - och bestämde sig för att det senare alternativet lät mest förståndigt.

OFF: förlåt för min inaktivitet, jag kan inte lova snabbare eller bättre svar än det här.. Kan helt enkelt inte rolla varg längre, lol :( Ni får göra som ni vill - antingen skita i mig, rolla bort mig eller vänta 15368945 år på mina svar. Hur som helst så följer jag rollet!

Blossom kvävde ett flin då hon såg mot weed, med en framtvingad respekt. Den var ärlig med det betydde inte att den var lätt att visa. Snabbt såg hon tillbaka mot dolor då han talade, räddade henne, ett leende lekte i mungipan då hon svarade.
"Under omständigheterna, bra."
Svarade hon och avslutade det hela med ett kort, klingande skratt. Tungan lekte i håret i kinden, en ovana hon på senare tid lagt sig till med. Hon hade stillsamt insett och accepterat att hennes kind troligen aldrig skulle läka igen helt - hon skulle få se ut som en monster förevigt. Det störde henne inte allt för mycket.
"Vad för er herrar hit? Fred är en sak, vänskap en helt annan."
Sa hon sedan med en plötsligt sträng röst, för även om hon inte ogillade Dolors sällskap (något hon inte kunde säga om weeds) så gjorde dem intrång på hennes revir. Rutiner, standard, och ren nyfikenhet låg bakom frågan.


[AAAHHH, segt och helt uselt, yay. NU KÖR VI!]