Dagen hade valpen spenderat till att springa runt med sina syskon i fästningens korridorer. Trots all lek och stoj så verkade valpen närmast outtröttlig. Det var då Hassel hade retat honom för att han inte var lika snabb som han hade gett upp. Han kunde vara så irriterande ibland. Förstörde det roliga. Irriterat hade han stampat iväg, sökandes efter någon annan som kunde underhålla honom innan han blev rastlös och uttråkad. Någon som var roligare, och definitivt mer cool än hans töntiga bror. 
Han vandrade genom korridoren och sneglade endast vagt in i rummen han passerade. Tomt. Tomt. Tomt. Mörk rök. Tom... Vänta va? Han backade bakåt och kikade in genom öppningen till rummet. Mycket riktigt så låg det en märklig rök i mitten av rummet, en som tycktes röra på sig? 
Han stod där som hänförd ett tag, tills en skepnad trädde fram från mörkret och praktiskt taget fick honom att tappa hakan. Det var Alek! Kunde han göra så häftiga saker? ''Det där var så coolt!'' utbrast han och rusade sedan in i rummet. Hur gjorde han det där? Var det någonting som han själv skulle kunna göra? Å, om han ändå var lika cool som Alek.

| Aleksandr. Det här var så Timo |

Aleksandr hade länge försökt lura ut ett sätt att använda sitt mörker offensivt till nästa träningspass, men det var svårt. Det funkade liksom inte som pappas metall som skar, eller som Vasilisas jord som kunde slå eller knuffa. Hans faster hade uppmanat honom att träna på sin kraft i vilket fall, försöka hitta ett sätt att använda den i strid. Men hur kunde lite mörker skada någon?
      Så istället tränade han på att använda det för att dölja sig själv. Kunde han undgå att bli sedd hade han alltid överraskningsmomentet - det första slaget.
Något sade honom att han lyckats när han prövade att kliva ut ur mörkret, för han hörde Timoteijs röst så fort han gjorde sig synlig. Aleksandr blev först förvånad, för han hade inte hört valpen komma - de där små var så himla tysta, smygiga och framför allt snabba. Men snabbt sprack hans förvånade min upp i ett brett leende och han skrattade gott.
"Timo! Äh, det var väl inget... kolla här!"
Aleksandr var dålig på att vara blygsam, även när han försökte. Nu när han hade valpens oändliga uppmärksamhet lutade sig närmare som om han skulle viska en hemlis. Med en kraftanstränging expanderade mörkret runt omkring dem så att de omringades av det. Det var helt kompakt, och gick man in i det skulle man inte se ett dyft. "Det är som en koja, visst?"
Aleksandr uppskattade Ayiras små valpar. De var som småsyskon nästan. De kunde aldrig ersätta Maksim - men de hjälpte Aleksandr att hålla sinnet upptaget. Glömma sorgen ibland. "Vi kan gömma oss i det här och skrämma svansen av Lev. Kan du tänka dig hans min?"
Alek frustade till när han föreställde sig Levs chockade anlete.

"Timo! Äh, det var väl inget... kolla här!".
Mörkret tycktes växa omkring dem och han stirrade in i det bottenlösa djupet med ett förbluffat uttryck. Ögonen stora som stenbumlingar och munnen öppen i vad som snart skulle bli ett permanent uttryck om han inte ändrade på det.
''Woooow''. Han hade miljoner frågor. Kunde han styra det som han ville? Var det farligt? Vad, hur, varför... Frågorna tycktes sväva runt i hans huvud fortare än han kunde bearbeta dem. Till sist, efter ytterligare en stund av stirrande så vände han blicken till Alek. ''Hur gör du det där?''.
En koja, ja. Skrämma Lev, JA. Vad häftigt att se om han blev rädd! Och de kunde skrämma andra också. ''Å ja, och vi kan skrämma Poppel, och Hassel! Särskilt Hassel, han var dum tidigare. Hansaattjagintevarsnabbsomhan''. Valpen hoppade upp på tassarna och svansen viftade frenetiskt bakom honom. Orden sprang som vanligt iväg för honom då han blev överdrivet exalterad över något.

"Jag vet inte, jag bara..." Aleksandr funderade. Hur gjorde han det, egentligen? Det var svårt att sätta ord på det. "Det är som en känsla, typ. Samtidigt som det är som en del av mig. Som att lyfta en tass, eller springa, fast... svårare."
Han rynkade pannan och insåg att han förmodligen inte skulle förklara sin kraft för Timo på ett vettigt sätt. Istället nickade han ivrigt och flinade när Timo föreslog att de kunde skrämma Poppel och Hassel också. Hassel hade tydligen varit på bushumör själv. Om något, så var det ingen i hela flocken som var snabbare än Timoteij när det kom till att prata. "Hörru, sakta ner lite! Jag hör ju knappt vad du säger. Sa han att du inte var lika snabb som honom?"
Aleksandr skakade på huvudet med ett flin. Mörkret han skapat drog sig undan, och rummet återställdes till det normala. "Om du frågar mig så är ni båda för snabba. Jag hinner ju knappt säga der'mo* innan ni försvunnit igen."

[*betyder typ fan/skit etc.]

Han lyssnade intresserat då Alek försökte förklara hur han kontrollerade sin kraft. Så det var svårare än att springa och röra sig? Vad han inte förstod var vad det egentligen var som man skulle röra på för att få en kraft att göra kraftsaker. Var det olika för olika krafter? Det fanns så många olika krafter och möjligheter att det ibland fick hans huvud att snurra. ''Jag hoppas att jag kommer få någon cool kraft när jag blir större!''. Det var hans största dröm för tillfället. Det, och att få utforska och ta sig dit han ville utan att de vuxna skulle stoppa honom hela tiden. Det var irriterande.
''Ja, vi tävlade, och han vann så han sa att jag inte var lika snabb. Vilket är dumt, för jag är visst snabb, bara inte idag'' svarade han i ett lite lugnare tempo och drog ihop munnen i en sur min.
Då Alek kommenterade att de båda var väldigt snabba så sträckte han lite stolt på sig. ''Det ska Hassel allt få höra!''. Han behövde utmana honom en gång till så att de kunde bestämma en vinnare helt säkert, det där hade ju bara varit en testomgång, helt klart.

Aleksandr flinade brett. "De kommer du få. Vatten, kanske?" Han mindes till Ayiras vattenkraft. Det var oklart vilka krafter som fanns i släkten så Alek kunde bara gå på det han visste. "Då kan du blöta ner Mara, så är hon nog inte så kaxig."
Aleksandr skrattade åt sina ord men såg ändå mot dörröppningen med viss orofylld blick, ifall att Mara stått utanför och råkat höra. Han busade gärna på hennes bekostnad, men ofta fick han betala priset för det.
      "Äh, ba för att man vinner en dag så betyder det inte att man är långsammare för det. Man kan ju va trött också. Vet du, vi borde typ ordna ett race för er. Jag kan vara domare."

Ansiktet på den lilla valpen förvreds tydligt i en fundersam min då han funderade över om vatten hade varit en cool kraft eller inte. Han brukade visserligen imponerat se på då hans mamma formade vattnet ibland, men vad kunde man egentligen göra med den annars, vattna blommor? 
''Eller sten som Vassya har, den är cool. Eller jord, eld eller något som man kan visa upp eller bygga stora saker med!''. Han ville så gärna få något som han kanske kunde bygga saker med, eller få andra att häpna av hans skicklighet. Aleks mörker var ju också väldigt fränt, men kunde ninjor få mörker som kraft? Han ville minnas att han hört att det inte gick någonstans. Det fanns så otroligt många möjligheter att det gjorde honom helt snurrig att tänka på för länge.
''Ja! Jag var lite trött på morgonen. Ett race blir roligt, då ska jag vinna över alla!''. Genast exalterad hoppade han upp på tassarna och svansen viftade så pass ivrigt att hela bakdelen rörde på sig.

Alek nickade ivrigt till vart och ett av Timos funderingar. "Ja, varför inte? Vem vet! Jag förvånade ju mig själv, liksom. Visst har jag berättat om den gången när jag vaknade på morgonen, men allt var svart som om det vore natt? Tydligen hände det bara av sig självt. Men vissa får jobba hårt för det! Pappa, till exempel. Tydligen skitjobb- jag menar väldigt jobbigt att träna upp metallkrafterna han har."
Alek babblade på ganska fort men Timo var bra på att lyssna. "Exakt. Man är inte alltid i form, serru. Men vet du - jag slår vad om att du kan slå mig i ett race alla dagar i veckan."
Han flinade brett innan han snabbt sänkte framkroppen mot marken i en lekbugning. "Vad säger du? Försten ut till stora salen!"
Utan att vänta började Alek springa - men medvetet långsammare än han var kapabel till så att Timo hade en chans att slå honom.

[De racear till salen, Timo vinner! avslutat <3]