Ett filtrerat ljus hade pockat på hans ögonlock, och sakta väckt honom. Trots att den var gjord av snö så var grottan behagligt varm ifrån de båda vargarnas kroppshyddor, och den tjocka pälsen fick honom nästan att längta ut i den kallare luften utanför. Öppningen till lyan hade blåst igen, och luften var något syrefattig.
 Utan att väcka brodern nästlade han sig loss för att gräva sig ut. Han vaknade ofta innan Mondo och brukade sträcka på benen innan brodern själv hann vakna. Trots allt hade de inte bråttom någonstans, och Achak kom alltid tillbaka medan det fortfarande var morgon.
 För att vara snöslätten var det en relativt varm dag, de första plusgraderna han känt sen han återvände till landet, och han njöt av de tidiga solstrålarna som nådde honom. Det var med långa steg han sträckte ut muskler och leder efter nattens sömn, kände nöjt hur musklerna mjukades upp. Att träna var något han gärna gjorde, så snöns motstånd var något som bara eggade på hans morgon jobb mer, och han var så inne i känslan av musklerna som arbetade att han nästan var blind för sin vita omgivning.