Ibland kände sig Ren inte särskilt smart, och just nu var en av de gångerna. Han hade bara gått för att pinka - och han hade fått försäkra de andra hundra gånger om att han visst skulle hitta tillbaka - men nu var han vilse. Islagunen var jätteförvirrande, och Ren hade inte särskilt bra lokalsinne ens i vanliga fall. Här var det totalt hopplöst.
     Alla runt om var stora och ointresserade av honom, och Ren blev allt mer stressad. Vid Gudarna, tänk om han var vilse. Ånej.
     Efter några minuter fick han ögonkontakt med en hane i hans egen ålder. De såg nyfiket på varandra innan någon passerade och bröt ögonkontakten. Bingo. Ren kryssade sig fram i vimlet, och försökte se så cool ut som möjligt. Det var alltid nervöst att träffa jämngamla. Så många grejer att tänka på. Janos hade sagt att någon i Civitas sagt till honom att man skulle rynka nosen, slicka den och sedan rynka igen, följt av en liten grymtning. En cool hälsning, liksom. Ren gjorde det, och satte sedan omedelbart igång.
     "Har du sett några med sådana här benband?" Han höll upp sitt ben. "En har betar. Vår ålder. Blek är han också."

Arceus försökte att inte stirra när den andra smakade på sitt snor, grimaserade men sedan inte rörde en min utan bara grymtade bekräftande. Wow, iskall. Den här killen visste uppenbarligen vad som gällde här i världen. Vad som var inne och inte.
    "Har du sett några med sådana här benband?"
     Hanen höll upp sitt ben och Arceus såg det som en invit till att ge honom sin tass i en episk low paw, precis som Wulfric lärt honom. En broderlig gest enbart för de coolaste. Han tog medvetet i lite, så det skulle kännas. Man kunde ju inte visa att man var klen heller.
    "Hah, du har tur! Jag tror jag såg några gå åt det där hållet tidigare. I grupp va?" Han nickade menande till sin vänstra sida, inte allt för specifik med riktningen. Okej, han var ganska säker på att han sett några som stämde in på beskrivningen. Nästan i alla fall. Det var väl bra nog... eller?
    "Ace", presenterade han sig och sträckte fram tassen i en ny low paw, bara för att inse att han redan gjort en tidigare. Lite tafatt låtsades han istället vifta bort en fluga och stoppade undan tassen igen. "Mitt namn är Ace."

Ren var inte riktigt beredd på att den andre skulle dunka in sin tass i hans när han visade sitt benband. Stöten fick hans tass att dunka i marken, men Ren förstod snabbt att det var han som missat något. Det liknade handslag som han och Janos hade, och det här var Numoori. Såklart skulle han komma över nya, coola sätt att hälsa. Ren låtsades inte om att hans tass dunkats i marken, utan nickade bara lite bekräftande, med ett knyck som kändes lagom obrytt.
     "I grupp va?" Ren log brett. "Ja! Precis!" Plötsligt kändes hoppet återfunnet. Han såg i riktningen den jämngamla pekat ut, men såg till sin besvikelse ingen. Äsch. Om han bara gick ditåt skulle de vänta på honom, det var han säker på.
     Den andre presenterade sig som Ace och sträckte fram tassen igen. Ren lyfte förväntansfullt sin egen för att besvara handslaget, men istället för att ha kvar sin tass där viftade han runt lite och sedan tog tillbaka den. Ren analyserade detta i tysthet, försökte bedöma om det var ett legitimt sätt att introducera sig eller om han faktiskt bara viftat undan en fluga. Oavsett skulle Janos får höra allt om det här.
     "Ren!" svarade han med lite mer entusiasm än nödvändigt, och lugnade sig genast. Det här var objektivt ett av de bästa mötena han haft, och han ville inte sumpa det. Dessutom ville han inte att det skulle vara över än. En mästerplan tog form i Rens huvud.
     "Vänster, sa du?" Han såg ditåt, och knyckte med huvudet i en inbjudande gest. "Har du tid att visa en broder, eller?" Oof. Skulle inte Ace nappa på det, så visste inte Ren vad.

Okej, det här var ögonblicket. Arceus kunde känna det. Ögonblicket när han steg i rank från gatusmart till Qu-cool. Tungt. Han försökte hålla god min och spela samlad om än svansen avslöjade honom. Det var omöjligt att hålla den stilla. De talade samma språk, han och Ren. Han tänkte inte gå miste om att hänga en stund till med honom.
    "Ren, brorsan!" Han gav den andre en lätt knuff med axeln. Så som bröder gjorde. Själv klart skulle han visa honom var hans polare höll till. "Vi bröder måste hålla ihop. Den här vägen!"
    Tillsammans kryssade de mellan grupperingar och enstaka vargar, mot den riktning Arceus trodde han sett några som haft på sig något liknande som Ren hade. Han sneglade på det färgglada bandet, plötsligt nyfiken. Hur skulle han närma sig det här utan att låta som en total idiot? Det kanske var en symbol för något superuppenbart. Ett superhemligt möte för... coola?
    "Min inbjudan måste nog ha kommit bort." Han nickade menande mot bandet runt Rens ben. "Hade jag vetat att ni skulle träffas hade jag också tagit med mig mitt band."
    Arceus grimaserade åt sig själv, inte helt nöjd med hur han hanterat situationen. Det var ett krystat skämt om något och kanske lite väl långsökt. Äsch, man kunde inte lyckas varje gång.

Ren tvingade sin svans att inte vifta som en galning, utan höll sig till ett sofistikerat svajande. Han kunde dock inte dölja det glada flinet. Fett. 
     När Ace tog benbanden på tal såg Ren ner på det. Han var så van vid synen att han inte tänkt på att det stod ut. Försöktet till att skämta belönades ändå med ett hehe från Rens sida, och han lutade sig närmare. Efter att ha sett sig omkring fortsatte han med låg röst.
     "Jag kommer från Jägarna", Ren visste att de skulle säga så lite som möjligt om sig själva, men Ace kunde omöjligen vara ett hot mot dem - de var ju bröder! - och dessutom ville han hemskt gärna dela med sig av alla sina hemligheter till den jämnårige, "Vi är Vampyrjägare." Ren sa det som att det var no big deal liksom, men det var ganska uppenbart att han tyckte att det var svincoolt. "Bara för de allra tuffaste." Han granskade Ace på skoj, och nickade nöjt. "Du hade passat fint, mannen."

Arceus kunde inte hålla sig från att skjuta ut bröstet, mallig och lite rakare i ryggen efter Rens kommentar. Inte för att han tvivlade på sina förmågor eller så. Inte alls. Men det var ju trevligt att bli uppskattad.
    "Tror du det?" Han försökte att inte låta salig. "Jag kanske får ta mig en titt någon gång. Se vad jag går miste om, du vet." En snabb blick över området fick Arceus att inse att de tappat kurs. De skulle mer åt vänster, mot de exotiska matstånden med lite mer.... frän lukt.
    "Här." Han lyfte ett tygskynke för Ren att gå under, en liten genväg för att slippa passera det stinkigaste krubbet. Hur vissa kunde äta DeLiKaTeSsEr så som Ruttenrot och allt vad det hette, skulle han aldrig förstå. Han svalde mot kväljningarna med ett ansträngt leende.
    "Vampyrjägare, alltså?" I en suggestiv gest vickade han menande på ögonbrynen. "Tjejerna diggar det, eller?"

Ren kunde inte hindra ett glatt leende. Det vore så kul med en till jämnårig. Visst, Janos skulle alltid vara hans bästa vän, men det hade varit kul att snacka med någon som inte redan hört alla skämt. Han gjorde en mental anteckning att dra papputar-skämtet när tillfället kom.
     Ren smet in där Arceus visade. Wow, killen kunde verkligen stället! Det var nästan så att Ren blev avundsjuk när han jämförde med sitt eget lokalsinne.
     "Åh, ja", svarade han självsäkert utan att ha någon som helst grund. "De... de, öh, diggar det!" Han log brett. "Asså, träffade den här tjejen, va, skiiiiiitsnygg du vet. Och asså, när hon fick veta! Jag säger bara." I verkligheten hade Ren aldrig kommit till det prat-stadiet - Janos hade fisit och då gick hon - men i sitt huvud efter händelsen hade det utspelat sig så. Lite fick man väl tänja på sanningen, så han kunde hänga med i Aces svängar.
     "Det är ju lite nervöst annars-" började han, och rodnade sedan. Ett leende täckte snabbt det snedsteget. Vad tänkte han med? Ace kunde säkert inte reagera. Titta på honom, liksom! Ren suckade inombords. 
     "Liksom, öh-", försökte han rädda det. "Du vet, de blir för kära! Man får ba, neeeej, tyvärr, jag är ihop med plikten, liksom?"

"Hehe, jag kan tänka mig." Vampyrjägare lät förmodligen mer spännande än att vara en varg av Qu. Åtminstone om man försökte impa. Det var inte konstigt att tjejerna flockade sig kring Ren.
    Arceus log försynt. "Jag... har inte så stor erfarenhet av tjejer", erkände han. "Alla i min flock är antingen släkt eller för gamla." Han rynkade på nosen. Vid närmare eftertanke var han nog inte så intresserad av sånt. Inte än i alla fall. Han ville mest vara och inte verka som en total idiot framför Ren.
    "Det är inget fel på mig eller så. Lovar.", var han snabb med att tillägga. Jag vill bara... fokusera på livet. Inte binda mig vid någon, du vet. Träna, bli stark. Jag kan inte ha tjejer som distraherar mig." Det lät väl bra, eller? Det var meningen att lägga till något mer. Kanske om hur hur han hoppades utföra något meningsfullt. Riktigt vad visste han inte, men orden dog i hans mun när han skymtade några vargar bakom en annan skör skara. De matchade Rens beskrivning med läderklädda ben.
    "Men hörru, där va? Dina vänner." Arceus nickade till höger om sig, följt av en gestikulerande tass. Hah! Han visste att han hade sett dem. Nu låg han definitivt på plus. Den stolta känslan försvann snabbt när han hörde sitt namn.
    "Arceus! Kommer du? Vi måste dra om vi ska hinna lagom till fighten." Ah, gladiatorstriden i Skuggfall. Arceus hade glömt. Han grimaserade och slängde ett öga över axeln, där Achilles och Thein väntade. Oof, lite pinsamt var det väl att bli hämtad av sin far. Speciellt när de var så lika att det inte gick att ta miste på att de var just far och son. Det var i alla fall tur att inte mamma var med också.
    "Det där är pa-- Achilles och Thein. Det ser ut som att plikten kallar oss båda." Ett glatt leende, brett och genuint prydde hans läppar när han mötte Rens blick. Han sträckte fram tassen i en avskeds-low paw. "Tror du att du hittar härifrån, brorsan?"

Ren nickade. Kanske hade han tagit i lite väl mycket? Arceus ärlighet fick honom att skämmas. Nåja. Nu var det för sent. Lite sant var det ju ändå.
     Arceus pekade, och Ren sken upp när han fick syn på sin patrull. Va! Där var de ju! Han kunde svära på att han hade letat här. Typiskt Janos att virra runt.
     En annan röst kallade på någon Arceus, men Ace reagerade. Ren vände sig också om, och fick syn på två som väntade. Åtminstone en av dem var väldigt lik Ace, men Ren noterade inte honom alls. Hur kunde han, när en sån tjej stod precis bredvid? Wow, vilken pangbrud! Rejäla ben. Ace introducerade dem som Pachilles och Thein. Ren la båda namnen på minnet. Han kunde inte avgöra vem som var vem - men efter att ha gissat hejvilt bestämde han sig för att han skulle drömma om Pachilles länge. Wow... Om han inte haft en bra anledning att träffa Ace igen, så hade han det nu!
     Ren var så upptagen av att stirra på honan att han nästan missade Aces low paw. I sista sekund hämtade han sig från en nästan säker tabbe.
     "Absolut, tack för hjälpen!" Ren blinkade med ett brett leende. "På återseende, min bro. Vi får komma och hälsa på er, så ska du få träffa min bror också. Han är som jag, fast lite tråkigare och inte lika snygg. Men vi skulle ha kul ihop!" Ren drömde redan om det. Dessutom hade han ju nya anledningar nu att hälsa på Qu. "Vi ses!" Med en cool nick och varmt leende mot Arceus slängde han en sista, drömmande blick på Pachilles och smet sedan tillbaka till sin familj.