Vidar hade under hela processen stått med ryggen rak och huvudet högt buret. Han hade inget att dölja, men ändå fanns det nervositet i buken. Tänk om Malphas hittade något han hade glömt bort? Något som fick honom kickad direkt? Nej, usch, han hade sett fram emot det här för länge för att tänka sådana tankar.
Ett lättat litet leende spred sig över hans läppar när Malphas talade.
"Din tid är kommen, Vidar. Det är dags för din rening." Han försökte se allvarlig ut, och inte visa hur tårögd han kände sig. Äntligen. Han var så trött på att vara syndig - det var så han hade förlorat både sina föräldrar och sin syster. Ljusets Krigare skulle inte slippa honom ur handen.
"Jag är redo", svarade han med förvånansvärd styrka, den sortens styrka som bara kan komma från fullständig övertygelse.