Natten hade lagt sig över Ötamon. I höstkylan var det som om skogen slutat andas, och allt Kolzak kunde höra var hans egna och Ezekiels andetag. Ändå kändes natten som en trygg omfamning, ett skydd, en vän. Kolzak stannade inte förränn de nått mötesplatsen de bestämt - en större klippa inte långt ifrån platsen han först mötte Arashi. Sedan var det bara att vänta. Men de behövde inte stå i kylan länge. Kolzak hade lagt den unga vargens namn noga på minnet, och när hon uppenbarade sig för dem båda synade han henne med en allvarlig blick.
"Välkommen, Arashi. Det här Ezekiel."
Han tog en kort paus innan han fortsatte. Det var bäst att vara kortfattad, rak på sak såhär i början. "Är du redo för ditt test?"
Testet var kanske inte det enklaste, men Kolzak visste att om Arashi åtminstone kunde hitta ledtrådar så skulle det vara ytterst hjälpsamt. I vilket fall, att ens ge det sitt bästa försök skulle bevisa nog för dem båda. Han mötte Ezekiels blick, överlät till honom att berätta om uppdraget.

Arashi kom fram till den tilltalande mötesplatsen och mötte den röda hanen och den svarta vargen som Kolzak presenterade för henne. Hon satte sig nej och betraktade de två. "Tack. God kväll Ezekiel" Hon kände en viss osäkerhet men även en iver. Då Kolzak frågade om hon var redo nickade hon samtidigt som hon svarade nu med en mer säker stämma "Ja jag är redo" Hon såg stadigt på de båda hanarna.

Kolzak presenterade dem kortfattat för varandra, och Ezekiel besvarade Arashis hälsning med en nick och ett "trevligt att träffa dig". Hon var inte direkt främmande även om det var första gången de träffades — Kolzak hade berättat om rekryten, och tillsammans hade de beslutat om hennes test. Om hon lyckades skulle hennes lojalitet vara mer än bevisad. 
    "Jag hoppas att du är bra på att hitta saker", sa Ezekiel och harklade sig. "Det finns en varg som vi väldigt gärna skulle vilja lokalisera. En vit fakarg, med en massa ärr och bara ett öga. Han har ... hotat och skrämt en av de våra. Din uppgift är att försöka hitta honom och ta reda på så mycket som möjligt om honom, med hjälp av telepati eller annat. Rapportera sedan tillbaka till oss vad du får reda på. Godtar du uppdraget?"
    Han betraktade henne stadigt. Det var egentligen inte särskilt mycket att gå på, men om hon hittade något skulle det vara ytterst användbart i framtiden. Om fakargen lät sig hittas, skulle han upptäcka att Cirkeln hade en del planer för honom.

Arashi lyssnade på hand beskrivning och hon blev med ens mycket medveten om allt. Kunde det vara... Hon skakade till med huvudet. "En vit fakarg med mycket ärr och ett öga" Hon upprepade beskrivningen och sedan vändes de svarta ögonen ännu en gång till den svarta fakargen. Skulle hon verkligen ha en sådan tur. "Saknar han möjligen också ett öra på samma sida som han saknar ögat?" Hon kände på dig att för en gång skull var lyckan på hennes sida." Ja jag godtar uppdraget" Rösten var stadig. Hon trodde sig ha ett spår att gå på och hon skulle genast undersöka det.