Kvällen hade slutat först långt in på natten, men det hindrade inte Blair från att vara vaken vid gryningen. Det var en tid på dygnet han sällan upplevde, främst för att han var alltför morgontrött för att vakna tidigt. Att han var vaken nu berodde bara på att han varit vaken med vänner länge, och sedan inte kunnat komma till ro ens när de somnat.
     Gäspandes hade Blair återvänt till den del där många av hans följeslagare tillbringat natten. Han var just på väg att slinka in för att lägga sig bredvid Garn, när en eldfärgad päls fångade hans uppmärksamhet. Adena rörde sig bort mot floden en bit bort, och Blair stannade upp. Han pendlade tveksamt mellan lite sömn och att prata med henne. Han hade visserligen sett henne strida igår, men han hade inte hittat henne i vimlet efteråt.
     Blair bestämde sig och längde på stegen för att komma ikapp henne.
     "Okej om jag följer med och dricker?" Blair log, men fäste sedan blicken på floden utan att vänta på svar. "Du är vaken tidigt."

Smärtan i inferotikens ansikte brändes, och trots att hon gillade känslan... var den aningen irriterande så tidigt på morgonen. En låg irriterad suck lämnade henne innan hon reste sig upp från sin plats där hon spenderat mindre än en timme på. Adena hade inte fått i sig mycket sömn den natten. Hon hade haft... andra, mer intressanta saker för sig än att sova. Ett fåtal individer hade kommit fram och beundrat henne, vissa hade darrat av rädsla när de lade blicken på henne. Ironisk, enligt henne, att de ens vågade.

Hon hade funnit sig till en plats där ett fåtal välbekanta ansikten befann sig på, och hade valt att försöka vila där. Dock såg hon dem varken som vänner eller fiender. De var bara... patetiska själar i sökande efter bus. Adenas öron hade uppfattat ljudet av porlande vatten, och inte förrän nu kunde hon känna törsten i hennes hals. Ett lågt harklande lämnade hennes strupe samtidigt som hon fuktade nosen med den torra tungan, kände smärtan sticka till.

"Okej om jag följer med och dricker? Du är vaken tidigt."

Adena kände igen Blairs röst, och såg bak mot honom. Hon var inte direkt sugen på sällskap, men samtidigt ville hon höra vad han tyckte om hennes slagsmål, om han nu hade sett det. En lätt nickning lämnade henne och hon fortsatte att gå. Blair hade vid det här tillfället slutit upp bredvid henne, och hon gav honom en snabb blick.
"Du också", svarade hon lågt och ett litet flin spred sig på hennes läppar, öppnade upp den sårade käken än mer. Adena hade fortfarande inte släppt det faktum att hon blivit diskvalificerad, och undrade om Blair hade sett eller hört om det. Om han fysiskt inte sett det, borde han åtminstone ha hört talas om det. "Mitt sinne kunde inte komma till ro efter så mycket tänkande på dessa patetiska matcher och min elefant till motståndare. Vad har hållit dig vaken?"

Hennes leende drog Blairs blick till käksåret, men han lät blicken bara snudda vid det innan han fäste den i hennes ögon igen. Han gillade inte när andra stirrade för länge på sår, så han kunde lika gärna återgälda gesten.
     "Inte den första elefant du fäller", svarade han roat, som en referens till deras första möte. De hade vunnit även då - även om hon blivit diskvalificerad. Blair hade inte brytt sig så mycket. Det var bara detaljer vem som blev den offentliga vinnare. Han hade dock roats av att hennes uppträdande hade skapat sådant kaos.
     "Andra", svarade han sedan på hennes fråga. "Och tankar. Det är inte varje dag man upplever en sådan här invigning, inte sant? Sannerligen något stort." I tanken sände han ett tack till Even för inbjudan. Utan den hade han nog inte kommit.

Adena vinklade öronen bakåt samtidigt som hennes sällskap talade. Hon sänkte sitt huvud och tog ett par klunkar av det kalla vattnet. De brann i halsen på henne av kontrasterna mellan varmt och kallt; och det sved även till i hennes sår.

En nickning lämnade henne då han delvis hade rätt. Det var inte ofta man fick uppleva något liknande, men att det var stort? Där delade dem nog åsikter. Visst hade hon beundrat det hela till en början, men sedan... hade hon sett bakom fasaderna av hela spektaklet.

"När ger vi oss av?"

Hennes röst var låg men hörbar. Trots att hon kanske inte var i direkt fas att skapa kaos och trubbel för tillfället, ville hon det. Adena behövde det.

"När ger vi oss av?" Blair slängde en blick på henne, tog in skadorna igen men vände sedan blicken till sin egen tilltufsade spegelbild. Det var tur att vandringen skulle ta tid, för hon behövde tid för att vila. Han behövde henne i toppform inför uppdraget.
     "Idag. Alla ska få sova ut, men innan eftermiddagen är min förhoppning." Han kastade henne en blick i sidled. "Du behöver inte vandra med oss, vet du. Du är din egen. Om du så önskar kan du möta oss i Yanamore, så visar jag den sista vägen."

"Idag. Alla ska få sova ut, men innan eftermiddagen är min förhoppning. Du behöver inte vandra med oss, vet du. Du är din egen. Om du så önskar kan du möta oss i Yanamore, så visar jag den sista vägen."

Adena tog några klunkar till innan hon lyfte på huvudet och vände blicken fullt ut åt Blair. Det lät som en bra idé, det han sade. Hon var inte direkt den typen som gillade att umgås med andra. Dessutom var hon farlig att ha lös bland andra, och de var hon och förmodligen även Blair medveten om.

"Så bra då. Sök upp mig."

En nickning lämnade henne och det ryckte i hennes läppar innan hon vände sig bort ifrån hanen. Med lätta steg började hon att röra sig bortifrån området, med huvudet högt trots förlusten från slagsmålet.

Adena var inte svårövertalad. Blair noterade hinten om ett leende innan han kunde följa henne med blicken när hon började röra sig bortifrån området. Det var både en lättnad och en skam att se henne gå. Han hade gärna spenderat mer tid med henne - kanske inte för att komma närmare, utan snarare för att lista ut hur man allra bäst handskades med hennes personlighetstyp. Men hon hade gjort sitt val, och de skulle träffas snart igen.
     Han såg länge efter henne, innan han vände sig om för att söka upp lite vänner att försöka få ro bredvid.

[Avslutat.]