[Nilo har dragit med Nephania in på balkongen medan hon tydligt lämnat Fenris bakom sig här]

Så fort de kommer in på balkongen där Even stter så sjunker Nilo ner i ett hörn med en hög suck.
"Alltså vilken typ, vem tror han att han är? Åh Nephania var inte blyg, kom och sätt dig med oss." Nilo vände sig mot Even. "Kan inte du fösa iväg honom när det har blivit mörkt, han var verkligen helt förskräckligt otrevlig mot mig.. Och han verkade så nyfiken, han frågade om dig du vet, nej usch. Jag gillar inte att han snokar omkring här." Nilo var tydligt uppjagad.
"Jag hade turen att Nephania var i närheten så hade jag skäl att gå undan med någon." Hon log varmt mot den fläckiga tiken som hon inte riktigt hunnit tala så mycket med än. "Du borde sitta här med oss resten av invigningen, det är verkligen de bästa platserna vet du." Hon blinkade lite åt Nephania.

Hon kunde inte annat än att hålla med. Nephania hade inte hört själva konversationen, men av vad Nilo hade återberättat så lät han som någon hon gärna hade gett ett antal stötar och mer därtill.
    "Nä, det är helt ofattbart." svarade hon svartvargen.
Att bara gå fram så till någon och säga allt det där. Det krävdes en viss idioti för att lyckas. Hon höll in stegen något när de nådde balkongen, osäker på om hon borde gå in. Men Nilos uppmuntrande ord fick henne att självsäkert fortsätta in.
    "Välkommen."
Hon nickade tacksamt mot Grendel innan hon mötte Evens blick med en respektfull nickning.
    "Jag hade turen att Nephania var i närheten-"
Ett mjukt leende spred sig på hennes läppar.
    "Det var det minsta jag kunde göra. Och så länge jag är välkommen tackar jag inte nej."
Det kändes inte helt rätt att överge Aurora på det här sättet, men å andra sidan ville hon inte heller lämna Nilo efter vad som just hänt. Hon kom snabbt fram till slutsatsen att den röda vännen skulle klara sig utan henne ett tag.

När Nilo återvände till balkongen, med Nephania i släptåg och uppjagat pladdrande, så betraktade Even dem nyfiket. Nilo pratade på, som hon hade en förmåga att göra, och nämnde en främling till Even som hade ställt frågor. Snokat omkring, som hon kallade det. Han gav Nephania ett leende som svar på hennes nickning, och reste sig kort för att istället sjunka ner ihop med Nilo. Hon lutade sig nästan demonstrativt in i hans sida när han tog till orda.
     "Du får berätta om denna snokande varg. Kanske jag kan tala med honom senare." Hans röst var låg och varm, men där fanns något under orden som var svårt att avgöra. Even ogillade vargar som försökte sticka nosen där den inte hörde hemma. Han såg från Nilo, och bort till Grendel under delvis slutna ögonlock. "Det vill säga, om han är kvar till dess."

Nilo log tacksamt mot Nepania. "Åh sötnos, det är klart att du är välkommen här så länge du vill. Jag hade hoppats på mer sällskap här uppe men alla är så upptagna med sitt. Det är så trevligt med lite mer pratvänligt sällskap, Even och Grendel kan bli så torra emellanåt, de tröttnar på att prata så fort." Hon gav Even en menande blick. "Jag förstår inte varför."

"Jag kommer knappt kunna mingla efteråt så jag hoppas du letar upp honom. Jag har svårt att tänka mig att han hinner iväg, han verkade väldigt efterhängsen. Jag tycker nog allt att du gott kan ge honom vad han förtjänar. Jag har svårt att tänka mig att han skulle vara saknad av någon. Jag hoppas att Haru mår bra efter hennes strid, då får hon följa med mig i minglet."

Nephania dolda det roade fnittret som hotade att bubbla ur henne bakom ett mjukt leende. Hon hade inte haft möjligheten att faktiskt lära känna varken Even eller Grendel ordentligt ännu, framför allt på grund av att de båda varit så upptagna med invigningen av Skuggfall och Civitas rent generellt. Det var knappt att hon hunnit umgås med Nilo ens en gång. Så att få möjligheten att göra det nu var någonting hon genuint tyckte var roligt.
    Tyst, men uppmärksam på vad som sades, gled hon ner på andra sidan svartvargen. Nilos ordval var väldigt talande, och även om hon inte rakt ut sa vad det var hon tänkte på var det uppenbart vad hon menade. Var detta vad hon hade att vänta sig här i Civitas? Så spännande. Så annorlunda mot Qu. Stämningen lättade snabbt, och mycket snart låg de och njöt av underhållningen igen.

[Avslutat]