Solen var fortfarande tydlig mot himlen, och det var en vacker dag, även om marken och floran fortfraande var fuktig ifrån regn under natten. Som alltid var det ett behagligt sorl av individer som rörde sig, förhandlade och bara levde i fristaden han varit med att skapa. Trots att det bara var eftermiddag så hade han återigen inget att göra på reviret, så tänkte därför, med sin roll som beta, gå ut i staden och rent allmänt påvisa Isil Anars närvaro och kanske hjälpa någon ifall han såg att det behövdes.
 Trots att han fortfarande kände av sveket av fadern, och smärtan ifrån Blairs avvisande så fyllde sysslorna honom med ett syfte, och nätterna var inte ensamma längre nu när han erkänt för Virel att han helst inte sov ensam. Vännen hade gjort det till sitt syfte att hålla Kasai sällskap så fort dem såg att han inte gjorde något specifikt. En värmande tanke.
 Den fler färgade blicken sökte snabbt över massan, många ansikten hade han börjat känna igen. Av dem som var mer permanenta i Yanamore och vandrande försäljare som kom under vissa säsonger, och intill muren till Kärnan kunde han se Virel sitta med sina glasskulpturer. Han hade varit uppspelt här om dagen över att någon kommit och kikat på dem, vilket gladde Kasai.
 Dock lät han inte blicken vila länge på vännen då han hörde rykten om en enorm, bepansrad varg, gå igenom samlingen vargar. Även om han tvivlade att någon var dum att påbörja något i staden, det fanns vakter både ifrån flocken och sådana som tagit på sig sysslan självmant av de som besökte, så gick han för att kolla det. Om inte annat så var han intresserad av bepansringen de talade om.
 Han behövde knappast leta efter främlingen, han var enorm och tornade över de flesta vargar på torget, och manen var bjärtfärgad. Precis som han hört var vargen täkt av en rustning, till och med nosryggen kläddes i metallen. Hanen var lätt omringad av nyfikna vargar, och hel del valpar som storögt ögnade honom. Ingen var direkt diskret, men bjässen verkade lugn och talade med de flesta som frågade, men såg något besvärad ut.
 "Se så nu folk, låt han iallafall kunna röra sig, han kan ju knappt flytta svansen" Kasais röst var lugn och betryggande, med en lätt road ton. De vuxna vargarna kom på sig själva och ursäktade sig något generat, och de flesta gav nykomlingen plats. Det var då, när hanen inte var svärmad av vargar, som Kasai upptäckte en stor packning, kanske var detta ännu en potentiell försäljare?
 "Du får ursäkta dem, det är inte ofta som en varg utrustad för full strid kliver in på området" Kasai log mot främlingen och tonen var vänlig, även om det fanns en underliggande ton i orden. Här sköter man sig.
 "Jag är Kasai, Beta i Isil Anar, är det nåt du undrar över eller behöver hjälp med? Vi står alltid till förfogande"

Sorlet från marknaden och staden i sig var annorlunda och nytt för honom, han såg på alla de mindre vargarna runtom honom, och många av de såg tillbaka på honom, han var tydligen värsta spektaklet här, inte ofta de såg någon lika stor som honom, och än mindre i full rustning.
 Han småpratade med de som frågade om hans rustning och hans talesätt fick många att fnissa och fortsätta tala med honom av rent intresse, men han stördes inte, det behövdes mer än så för att få en riddare at skämmas.
 Snart kom det någon som fick folksamlingen att skingras och han såg på den mindre hanen, han kunde inte undvika att höra den dolda varningen i hans mening och han skakade lätt på huvudet och skrockade med den mörka, bullriga rösten.
 "Jag råkar leva enligt en viss kod, och den första delen av koden säger att en sann krigare av den rasande metallen aldrig går utan sin rustning"
 Han nickade lätt och såg på Betan till Isil Anar och hummade kort innan han valde att svara.
 "Var hälsad Kasai av Isil Anar, mitt namn är Guts den tredje av ordern av rasande Metall, jag har kommit till din fagra stad för att byta varor, jag har metall-hantverk till både stridsdugligt och alldagligt bruk"
 Han nickade mot packningen han hade som för att låta Kasai gå igenom den lätt, han ville inte ha några problem med lokalbefolkningen om han skulle kunna göra affärer här.
 "Jag skulle gärna vilja få en plats tilldelad mig om det inte var för mycket begärt?"

Den brunes sätt att tala var väl artikulerat, och verkade stamma ifrån en tid bortom deras. Rasande metallen. Det var inget Kasai hört om förut, och vid det här laget hörde man massor av historier ifrån vandrare som gick mellan de olika knytpunkterna och lederna. Vad det än var för order kunde de inte vara kända för mycket. Rustningen var inget problem, han skulle få behålla den på. Den skulle inte hjälpa honom mycket om han försökte med något, han var inte den enda med metall som kraft. Det han hade som skydd kunde lika väl bli hans fall.
 "Oroa dig inte över, utstyrseln. Yanamore är tryggt nog, och jag tvivlar på att ni kom hit ensam för att starta något i vår stad" han log mot honom, och även om orden var vänliga, så var dem också en varning, inte ett hot, och väl dolt.
"Jag skulle inte kalla staden för min" han skrockade med en lättsam ton och såg ut över folkmassan som återgått till sitt, nu när de insett att den store troligtvis skulle stanna kände dem att de hade tid på sig senare att mer diskret ta reda på mer om främlingen.
 "Den är Allas, vi grundade den, och ser efter den, men det är besökarna och invånarna som gör den till vad den är" Sen fanns det visserligen ställen som räknades som oåtkomliga och bara var för flockens medlemmar, men mestadels av staden var en tillgång för alla.
 "Jag vill gärna se över dina varor, smycken är alltid godkända, men sådant som kan användas till skada har vissa restriktioner, som du kanske förstår" hela tiden samtalade han med en tillmötesgående och vänlig ton i rösten, och det kunde antagligen märkas att han var van med att arbeta i folkmassan, och att han trivdes med det.
 "Efter det kan vi kolla om vi hittar en plats till dig, annars brukar det gå att samtala med andra och placera sig så att det är till fördel för alla"

En lätt nickning visade att han lyssnade och han suckade lätt och såg på den mindre vargen med en sorts respekt som ett liv av ära och strikta regler gav med sig.
 "Jodå ädle Kasai, jag har inte för avsikt att bråka med någon, det är dåligt för affärerna ser du."
 Han rullade skuldrorna lätt, metallen klinkade lätt mot varandra och han sträckte på nacken i rustningen.
 Det fanns inte mycket för honom att tillägga om stadens natur, han hade precis kommit hit, och om betan sade att det var så, så var det troligtvis sant.
 "Nejdå, jag har strikt defensivt material, och råmaterial för speciellt egengjorda smycken och rustningsdelar, måste sprida namnet av min order, tyvärr dör den ut och jag är en av få överlevande medlemmar"
Han vred huvudet och drog i en rem så packningen föll till marken med ett klattrande, och han såg vänligt på Betan.

Kasai log stelt då han kallade honom ädel, kanske en titel som halvt passade nu, men det var för likt. En liten knut infann sig i magen och tankarna fladdrade iväg till den bruna hanen han fortfarande höll av. Han nickade till Guts och väntade på att få se grejerna, tydligen kunde det där förbenade fjäderfäet inte bara hålla sig borta för en längre stund. Ibland tyckte han sig se honom på torget, men lika fort försvann han igen, så kanske höll Kasai bara på att bli galen, varför skulle han vandra rakt in här?
 "Är det okej om jag öppnar den?" han sneglade upp på den större hanen som nickade lätt. Innan han, vid det här laget med viss vana, öppnade den andres packning. Mycket riktigt innehöll den första mest rå metall i klumpar. De flesta var något matta och såg mer ut som stenklumpar, med andra hade en mer polerad finish, antagligen bitar hanen redan använt av. Nästa var rustnings delar, men ärligt trodde inte Kasai att det var något hanen skulle ha lätt att byta bort här. Det var vida känt att Yanamore var en frizon och en fredlig plats, även om man kunde delta i stridsträning. Det kom helt enkelt inte många krigare som hade behov av skydd, som dessutom tyngde ner bäraren. Den sista hade smått påbörjade smycken, men inget av de tunna fina linjer många I Yanamore arbetade med. Även smyckena speglade krigaren i hanen och var något till och med Kasai kunde tänka sig. De kändes mer råhuggna men även mindre feminina än de som var i snirkliga mönster prydda med glas eller stenar i imponerande färger.
 "Det mesta ser bra ut" konstaterade han och återlämnade packningen.
 "Jag skulle råda dig att hitta en plats där det inte är andra metallarbetare, stål alla på samma ställe blir det sämre trafik och mindre risk att få något bytt" han såg omkring sig medan han talade, för att se om det fanns något ställe inom synhåll, men de stod på en plats där det redan fanns några smyckes försäljare, kanske var det bättre borta där npgra glas och skal smycken låg. Ibland ville hantverkarna till och med kollaborera, och om en hantverkare fanns närmre var det större risk för dem att välja denne över att gå och leta efter någon.
 "Jag tror jag har ett ställe du kan stå på, men inget här är egentligen bestämt. Försäljarna brukar lösa sådant sinsemellan, men om du packar ihop dig och följjer mig visar jag vägen" Han väntade tålmodigt på att Guts skulle vara beredd och redo att gå.

En kort nickning visade att det var okej ör dem att öppna hans packning för att kika på innehållet som han valt att ta med sig för att visa upp och byta sig till.
 Han såg nöjt på hur hans hantverk visades upp och sågs till, hans rustningar var relativt lätta, och hans smycken var grova och efterspeglade honom ganska väl, han hade inte mycket till övers för filigran hantverk som lätt gick sönder, allt han gjorde var bastant och starkt, som han själv.
 Han fnyste och skrockade lätt åt Kasai's kommentar om hans varor och han skakade på huvudet på ett respektfullt men ändå lättsamt vis.
 "Det mesta? Alla mina varor är av högsta kvalitet, det försäkrar jag dig om"
 Han såg sig om när Kasai gjorde det och nickade för att visa att han lyssnade på vad som sades samtidigt och nickade igen när Kasai bad honom att packa ihop så han kunde visa vägen, han drog ihop packningen med tänderna och lyfte sedan tråden över axeln där den kunde fästas i rustningen och reste sig sedan för att följa den andre vargen på sin väg genom marknaden.

De gick mellan massorna, vilket inte egentligen var så svårt då de flesta flyttade sig när de såg Guts och hans stora packning, de som inte omringat honom från början följde honom storögt med blicken, glömde helt att fortsätta vad de höll på med, vissa stod som för frysta och höll fortfarande föremålen de ämnade att köpslå med.
 Till slut kom de fram till en plats där det för stunden var litet mindre vargar, men fortfarande bra med kunder och intresserade. Bakom två stora plädar med olika smycken av glas, pärlor och skal satt två mindre Serpier, som hälsade glatt på Kasai.
 "Hej damer" han log brett mot dem.
"Som ni ser har jag en nykomling med mig" han gestikulerade mot Guts bakom honom, även om han tveklöst inte behövdes pekas ut.
 "Jag tänkte att ni kunde välkomna honom och hjälpa honom sätta upp sitt, vem vet ni kanske ser något ni gillar!" han blinkade fräckt åt dem och lämnade osagt om han menade Guts eller hans varor, innan han vände sig emot den större hanen.
 "De kommer ta väl hand om dig, systrarna är några av dem som haft uppehåll här längst, de vet hur saker och ting går till, men var inte räd att fråga om det är något!" Han flyttade på sig så han inte längre stod emellan dem, och de två utter lika blågröna syskonen rörde sig runt sina varor för att komma fram och hälsa. Kasai stannade kvar för att se så allt gick bra, men låtsades som om han behövde kika på något vid försäljaren brevdid, för att ge dem utrymme.

Guts följde efter Kasai, kollandes på alla de som valde att följa efter dem, det var bra,allt intresse i honom kunde generera fler kunder.
 Han såg upp när de stannade och såg två vackra små serpier, ifall han fick säga det själv och han slog på den gamla riddarcharmen när de gick runt sina varor för att hälsa på honom, och han såg efter Kasai som verkade ge dem deras eget lilla utrymme och han nickade kort.
 "Men hallå fagra damer, det verkar inte bättre än att ni har fått lilla mig till granne, jag håller på med metaller"
 Han lösgjorde sin packning och såg på Serpierna, den ena stack ner huvudet i hans packning och den andre kollade över honom med ett leende.
 "Jag skulle inte kalla något på dig litet" fnissade hon och Guts kollade på henne med ett litet generat leende och började göra sig hemmastadd och fick hjälp att packa up sina varor samtidigt som han konverserade med tösarna.

Försäljaren han stod vid små pratade med honom medan han höll en lätt blick emot Guts som bekantade sig med systrarna som intresserade sig ganska fort i hans hantverk. Det hade varit en bra match up tänkte han för sig själv. De båda hade varit i Yanamore länge, och de var sociala och intresserade sig nästan lika mycket i andras hantverk som sina egna. De kunde lära Guts om staden och visa han runt, göra honom mer hemmastadd. Kanske blev han ett mer permanent tillskott till deras fristad? Eller skulle han, likt många andra, vandra emellan de olika knutpunkterna och vandringslederna i hopp att få byta mer?
 Hur som helst så såg det inte ut att bli några problem med den bepansrade jätten och Kasai ursäktade sig med den försäljaren han nu stod vid och rörde sig bortåt, och kollade på vägen ifall något nytt dykt upp i stånden. Kanske kunde han till och med gå och prata med Virel, höra hur dagen varit för vännen.

[Avslutat]