Lyan såg inte mycket ut för världen, en liten kulle intill ett träd med synliga rötter som omfamnade den. Ingången var tillräckligt stor för att den resliga vargen med sin krona lätt skulle kunna ta sig igenom. Det såg ut som ett hål ner i marken med ett varmt fladdrande ljus i andra änden. Lukten av tallbarr och fuktig jord smög ut från ingången och diverse dolda hål i taket. Väl inne i lyan hängde det saker från rötterna som täckte taket, diverse små ben och örtknippen, torkade blommor och förevigade istappar. Lukten av örter och tallbarr fyllde lyan med sina tilltalande aromer och gav det hela en trevlig atmosfär. Det hade tagit honom lång tid att gräva ur lyan, trots hjälpen av de yngre i flocken, men nu kände han att den var färdig. Att den var så mycket större än andras lyor berodde på den lilla eldstaden i ena änden av lyan, där han kunde sitta och berätta sina historier för de som ville lyssna. I andra änden av lyan fanns en bädd med fjolårsgräs, mossa och tallgrenar. Längs med väggarna fanns urgröpningar där små miniatyrer stod samlade, varav en del användes i hans historieberättande. Där fanns en björn som stod på bakbenen och röt åt betraktaren, en varginna som verkade försvinna i skuggorna, en räddhågsen liten varg med vingar och en prinsessa, där fanns även en tvåbenad varelse med sin ena framtass mot en stor varg. Om man så önskade fanns det möjlighet att göra sina egna figurer. Flera av de inbyggda hyllorna var redan fyllda av figuriner gjorda av en mängd olika flockmedlemmar.

Under dagarna fanns det allt som oftast minst en ungvarg i lyan och berättade han inte historier så lektes det med figurinerna. Strax innan kvällningen brukade det samlas en liten grupp med vargar, de flesta var unga men ibland vågade några äldre vargar också följa med, och han kunde berätta sina historier med all den inlevelse som de förtjänade. Elden dämpades till en svag glöd och istapparna i taket slog försiktig mot varandra när han berättade om flygande ödlor, vargar i nöd, tvåbeningar och modiga vargar. Ibland baserade han sina historier på andras upplevelser, broderade ut dem för att få en storslagen effekt, och ibland hittade han på det som han kände för. Kom det in en valp som var lite ledsen kunde han berätta en historia som fick den att skratta, eller en historia från deras eget liv, utsmyckad för att inte vara allt för uppenbar. Ibland kom flocksyskon bara för att prata, dela en egen historia eller bara sitta i tystnad. Lyan var alltid öppen för alla, vilken tid på dygnet det än var.



[Det här är ett stämningsinlägg så att alla vet hur Immikers sagoberättelselya ser ut. Försökte måla en liten bild, men den är inte speciellt bra. Det är fritt att rollspela att man gjort nån figur, hört en saga eller att man bara hänger i den här lyan, Immiker vill alltid ha sällskap. Han finns alltid i bakgrunden då han helst inte lämnar lyan efter som han är gubbe, men man behöver absolut inte rollspela honom för det. Ta hand om min gubbe nu, han vill berätta sagor för alla. Vill du veta vad för sorts sagor han berättar är det bara att höra av sig så kan jag skicka några.]