Pågående Event
Senaste ämnen
» Äntligen hemma [P]
När man slutar vara jag EmptyIdag på 00:33 av Flippa

» Utan mitt liv [Flippa]
När man slutar vara jag EmptyIdag på 00:13 av Flippa

» [VE20]Skulpterande snö[P]
När man slutar vara jag EmptyIgår på 18:23 av Rök

» Skapandet av en Yeti [Lune]
När man slutar vara jag Emptytis 19 jan 2021, 12:01 av Trian

» Ett nervöst bakhåll [P]
När man slutar vara jag Emptytis 19 jan 2021, 10:17 av Trian

» Its on [P]
När man slutar vara jag Emptytis 19 jan 2021, 00:19 av Matvei

» Vålnaden i dina spår [Zaria]
När man slutar vara jag Emptymån 18 jan 2021, 19:47 av Lurlei

» På kollisionskurs
När man slutar vara jag Emptymån 18 jan 2021, 19:30 av Lurlei

» Ingen återvändo
När man slutar vara jag Emptymån 18 jan 2021, 18:48 av Lune

Vem är online
Totalt 5 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 5 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Heads up! Uppdatering av karaktärslistor och titlar
När man slutar vara jag Emptytor 10 dec 2020, 15:57 av Yargol

Hej allesammans!

Nu när Numoori äntligen tycks vakna upp lite igen efter årets långa dvala så passar vi i Crew på att se över medlemslistan och alla karaktärer och konton vi har på sidan. Vi har med detta upptäckt att där är väldigt många karaktärer och konton som i dagsläget saknar rätt titel eller någon form av notis om vad som hänt dem, och det gör därför just nu att det ser ut som att flera spelare …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 1
Vinterevent 2020
När man slutar vara jag Emptytis 01 dec 2020, 00:29 av Admin

.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.

Mörker och stjärnklar natt bryts snart av ljus
Och plötsligt nu som förr
Med färger från en dröm
Så ser vi himlen åter dansa


.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.






Välkommen till vårt officiella vinterevent 2020 som är en direkt callback till norrskenseventet 2014.

Det vi fick bevittna då …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




 

 När man slutar vara jag

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Naima-finiarel
Död
avatar

Spelas av : Punkis | Död

När man slutar vara jag Empty
InläggRubrik: När man slutar vara jag   När man slutar vara jag Emptysön 12 feb 2017, 00:17

[Ensamroll]

Det gjorde ont. Och mörkret kom oftare och oftare över hennes tankar. Ena sekunden hade hon bara ont, andra sekunden rann tårarna och dystra tankar tog överhanden.
Hon hade varit så korkad som närmat sig den stapplande figuren. Det hade sett ut som en häst och hon hade kommit mot den i medvind så stanken hade inte slagit henne fören det var för sent. Den hade rusat mot henne och hon hade varit dum nog att bli paralyserad. Hästen hade tagit tag i henne och först då hade benen börjat röra sig. Den hade bitit så hårt att en bit av henne lossnade när hon skrikande kastade sig iväg. Tack och lov hade hon varit snabbare än den döda hästen och hovslagen hade snabbt försvunnit.


Så nu vandrade hon. Hon visste inte vart men någonting fick hennes ostadiga ben att röra sig framåt i en nästan rak vinkel. Hon hade inte ens märkt när fjädern lossnade och föll till marken.



Men hungern. Hon var så hungrig att världen började bli ett ända töcken. Det var inte så att hon inte hade försökt jaga, men hennes ben hade blivit klumpiga och hon snubblade hela tiden. Bytesdjuren hörde henne komma och rusade iväg snabbare än hon såg. Hennes tassar verkade dessutom lukta konstigt, obehagligt.



Allt var så konstigt. Ena sekunden visste hon vart hon var, nästa sekund hade hon förflyttats en väldigt sträcka. Tankarna gick inte att fokusera. Ena sekunden tänkte hon på den brännande hungern, andra tänkte hon på Wulfric, den tredje var hon rasande på hon för att han lämnat henne, sen tänkte hon på den konstiga lukten som kom från hennes tassar. Till slut tänkte hon inte alls längre.



Hon såg ett litet bylte på marken och kände lukten av kött. Utsvulten snubblade hon fram till byltet och kastade sig över det. Hon slukade köttet utan att märka att det var ruttet och att små vita maskar krälade omkring i det. Det var mat. Men hon var fortfarande hungrig. Med en grymtning reste hon sig och vacklade bort. Hon måste hitta mer mat.



Skogen förändrades och hon väste mot det plötsliga ljuset. Det gjorde ont i hennes ögon. Det gjorde ont överallt. Hon började skrika åt ljuset men inga sammanhängande ord kom ur henne, bara ett otydligt gurglande. Spottandes fortsätter hon vacklande mot sitt okända mål.



Äntligen!



Hon ser flocken och vet - med den där nya känslan som har fyllt hennes inre och ätit upp det som en gång var Naima-finiarel – att här är hon hemma och här ska hon vara.
Ett rytande gurglande möter henne och med ett gurglande rytande svarar hon dem, snubblar mot flocken som är hennes.






Nu ska hon få äta!
Till överst på sidan Gå ner
 
När man slutar vara jag
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Ken-Yak-
Hoppa till: