VULCAN

Någon gång i tiden var Vulcan en vren. En renblodig sådan, en högmodig och arrogant varelse med sig själv i högsta avseende. Han är fortfarande det, på sätt och vis. Det var en viktig, avgörande faktor som skilde honom från alla andra vrener av hans slag, en som i slutänden har sett till allt annat. Stoltheten, den där rena, högmodiga stoltheten, har aldrig funnits där. Ända sedan han föddes har han varit en låg varelse, i alla avseenden. Hans hjärta suktar efter makt, han har alltid önskat inflytande och överlägsenhet, men han är feg. Han vill stå i centrum och vara omöjlig att avvara, samtidigt som han itne för ett ögonblick vill kunna hållas ansvarig för någon eventuellt snedsteg. Vulcan är en sådan varelse som helst verkar i tystnad, i skuggorna. Det gör honom inget om andra inte erkänner honom, han vill inte bli uppmärksammad - Så länge han själv vet att han har makt räcker det. Och makt försöker han alltid erhålla, det har han alltid gjort. Men eftersom han är av en rent svag natur har han alltid utnyttjat andra för att få sin vilja igenom. En oerhört skicklig tunga har lett honom på väl vägar, tillsammans med en vilja att göra precis vad som helst för sitt maktbegärs skull. Ja, värdighet har aldrig funnits hos Vulcan, han säger och gör vad som helst för att rädda sig och få som han vill, utan att känna skuld över det.

Vulcan visar en sällsynt, hängiven respekt mot starka vargar. Den kanske är falsk egentligen, men när den väl finns där är den äkta på alla sätt och vis. Han kan dyrka och visa innerlig hängivnad, bara för att lisma sig in under starkare vargars beskydd - för att i sin tur kunna agera som någon sorts tänkande röst åt vargen i fråga. Det är hans ravoritroll, den tyste tjänaren med makt över makten. Men samtidigt är han av en mycket svekfull natur. Eftersom Vulcan endast gör saker för sin egen vinning kommer han omedelbart offra andra om det hjälper honom på vägen, lika väl som han kommer utnyttja dem om det ter sig fördelaktigt. Nog för att han misslyckats ett antal gånger, men att rädda sig ur knipor har visat sig vara en specialitet. Vulcan tycks alltid på något vis utnyttja andras svaga punkter, deras välvillighet, samvete eller tveksamhet, för att rädda sitt eget skinn. Heder? Sällan har han uppvisat något sådant.

Men samtidigt som han är en svag, sköntalande varelse med en förkärlek för förräderi, så finns det en innerligt djup annan sida hos honom. Nästan ända sedan hans första dagar i världen har en demon huserat i hans kropp, den mörkaste av dem alla. Samtidigt som Vulcan verkar för sin egen sak, så verkar han för demonena. Och på något vis har de två viljorna smält samman, Vulcan kan inte längre skilja dem åt. Demonens uppmanande röst är sällan olik hans egen önskan. Men demonen önskar förgöra Numori, då Vulcan bara önskar makt och välstånd för egen del. ibland sliter dem sig, men oftast inte - Det innebär dock inte att de på något vis är vänner. Vulcan hyser djupaste möjliga respekt för demonen, detta väsen som är starkare än någon dödlig varg i hans huvud. Och han kan inte ens förråda demonen. Vulcan är egentligen inte ond, han är bara självgod och enkelspårig, det är demonens begär som gör ondska. Ändå älskar Vulcan den. Oftast.


Det var många år sedan Vulcan såg ut som en vanlig, stilig vren. Alltid har han sett udda ut, avvikande, rentav motbjudande i vissa vargars ögon. Det beror på hans krafter, som är rent fysiska och inget annat. Han är egentligen inte stor, inte för att vara av puraste vrenblod, med en dryga nittio centimeter i mankhöjd. Hans kroppsbyggnad är udda, krokig på något vis, och märkligt proportionerad. Kroppen är lång och slank, speciellt halsen är märkvärdigt lång. Även om man inte märker det till att börja med, så är hans skinn tunt på något vis, nästan transparent, liksom pälsen. Båda delarna är blekt grå, över hans sidor löper det dessutom en pälslös strimma där huden är så fullständigt transparent att man kan se hans muskler och organ därunder. Han har en lång, ringlande svans som slutar i en pälstofs, likt ett lejons fast längre. Benen är ytterst smala och klorna tjocka och blanksvarta.

Något ytterligare konstigt är att han tre par öron, i varierande storlek, och en nästan groteskt stor käft med förhållandevis små huggtänder. Tungan är ytterst lång, ringlande och skirt, nästan glödande grön, liksom hans ögon. Något som inte syns är att kött och blod är av precis samma art - skirt grönt, även om blodet är mycket skarpare i den glödande gröna färgen än köttet, som snarare än transparant gråaktigt som skinnet. Man han undviker oftast att slåss, ja.
I det hela ger han ett skört, nästan sjukligt uttryck då han lägger blicken på honom, allra mest i månljuset då han blir som blekast. Utomjordiskt på något märkligt vis. Men om Vulcan kan bli förolämpad över något så är det hans utseende, han har alltid blivit hånad, mer eller mindre, för stolek och abnormala utseende bland vrenfränder. Men hans krafter är det som påverkar honom, eller så tror han i alla fall.


Gift är ingen ovanlig kraft, men utöver den äger Vulcan också kraften sjukdom. Båda delarna är rent fysiologiska, och kan inte avlägsnas på något vis. Till att börja med är han immun mot alla sorters gift, likaså syror, samt sjukdomar. I tänderna har han vrengift, som bara sprutas ut frivilligt, det är också ett gift som kan ta slut. Inget ovanligt. Men i det hela är Vulcan en vandrade smittohärd. Han är inte begåvad med massa gifter med fantastiska effekter, men plågsamma sådana, sådana som försvagar och tär och äter på en. Hans saliv innehåller en salig blandning av infektionsframkallande bakterier, ett bett från Vulcan innebär nästan med all säkerhet infektioner. Dessutom finns det rhinovirus - förkylningsvirus med anlag för lunginflammation - och muskarin i salivet.

Muskarin är det enda gift utöver vrengiftet han bär, vilket är samma gift som i flugsvampar - Ett i större mängder dödligt nervgift som aktivt framkallar hallucinationer. Hans blod och kött är också präglat med en stark koncentration muskarin, till skillnad från salivet där mängden är mindre. Att bara röra vid Vulcan innebär risker - I hans päls finns det en del sjukdomar som med lätthet överförs. Förutom ytterligare doser med rhinovirus finns där diverse bakterier och virus som orsakat smärre sjukdomar, i stil med magsjuka och sådant. Det värsta han bär på är böldpest, en sjukdom möjlig att överleva ifrån men icke desto mindre ytterst farlig. Men hans förmågor är i nästan alla fall sådana som bryter ut efter man stött på honom, därför använder Vulcan hellre tungan än något annat då han stöter på en fientlig varg. Men det innebär inte att han avsiktligt besudlat och förgiftat ett antal vattenhål i sina dagar..