Tänkte bara meddela att jag inte kommer att vara särskilt aktiv på Numoori under en tid framöver. Detta för att jag inte kommer att ha tillgång till en dator eftersom att jag tänker dra från stället jag bor på.

Ta mig nu inte för en liten flicka som mår sååå dååååligt och inte vill bo hemma för att mina föräldrar slår mig eller för att jag är rebellisk och tycker både mamma och pappa är idioter. Så är det inte. Jag älskar mina föräldrar mer än allt annat, och mitt hem har väl sina små sprickor men fortfarande är min familj underbar. Problemet sitter inte i hemmet, det sitter i mig själv.

För att vara ärlig så var jag otrogen mot min pojkvän för tre veckor sen. Och jag vet, det var fel. Så börja inte kasta hatiska kommentarer om att jag är en hora och liknande, det behöver jag inte höra från er. Det vet jag redan själv. Och sedan har jag också en del att förklara innan ni dömer mig, för trots allt finns det två sidor av det hela. Sidan där man stirrar blint på handlingen utan att bry sig om vad som orsakade den, och sedan sidan där ni faktiskt läser det jag nu kommer att skriva.

För sex veckor sedan flyttade min pojkvän 75 mil bort för att gå skola. Och jag var glad för hans skull, ville att han skulle fara. Men jag kunde inte flytta med, dock valde vi att fortsätta vara tillsammans. Jag saknade honom som fan, kunde inte i ord beskriva hur det kändes att vara så långt ifrån någon som var en så stor del av mitt liv. Och han saknade mig, såklart. Men det började gå åt skogen. För varje gång vi pratade i telefon var det bara snack om hur ledsen och deppig han var. Och jag dömer nu inte honom, säger bara som det är. Och jag försökte såklart trösta honom, eftersom jag älskar honom. Men det ledde till att jag aldrig fick fram mina känslor. Jag hade helt enkelt ingen att snacka med om den saken, vilket började bygga upp en frustration som fick mig att må dåligt. Efter tre veckor utan honom hade jag gått från 5 cigg/dag till ett paket, och supandet skedde 3-5 ggr i veckan. Men varken alkohol eller cigaretter hjälpte mot saknaden. Jag började ett tag fundera på att prova droger, men en god vän övertalade mig att det inte var rätt så gjorde det aldrig. Och sedan mötte jag en kille på krogen. Jag hade aldrig planerat att ligga med honom, ville bara snacka lite och jyra som man gör på fyllan. Men det slutade med att vi hade sex, och sanningsenligt kan jag inte säga att jag ångrade det. Inte just då det hände. För det fick mig att må bätre. I några minuter. Efteråt fick jag ångest, ville tala om det för Philip. Men det var inget man säger över telefon, så jag bestämde att vänta en vecka tills han kom hem. Och det var mitt livs största misstag...

Philip, min pojkvän då, kom hem en söndag kväll för två veckor sedan. Jag skulle bara duscha, sedan skulle jag och vara med honom. Men under den tiden hann en av mina bästa vänner som jag litade till tusen på säga åt Philip att jag hade varit otrogen. Och jag säger inte att det var fel. Men det som denna "bästa vän" gjorde fel var att säga det inför alla tio personer som var med honom, och sedan börja ringa till folk och säga det. Och när jag sedan frågade honom varför hånskrattade han åt mig.

Den kvällen förlorade jag alla mina vänner utom två. Alla övergav mig, gick bakom ryggen på mig. Jag var helt ensam.

Detta ledde till att jag började umgås med nya folk, för klarade inte av ensamheten. Och inte för att vara elak nu, de är jättesnälla - Men hela högen är knarkare. Och de började erbjuda mig droger, men jag tackade nej. Ville inte testa, visste att det inte skulle hjälpa. Men dagarna gick, jag blev allt mer uppgiven. Det började bli en vana att höra folk skrika hora eller slampa efter mig, jag önskade att mina gamla vänner kunde titta på mig men de vände bort huvudet så fort de såg mig. Jag klarade inte av det.

Och så en dag testade jag röka.

Det var skönt, för att vara ärligt. Inte för att det smakade gott, inte heller för att man såg roliga saker, skrattade åt allt eller sov jävligt gott efteråt. Utan för att det tillät mig komma bort från verkligheten och alla glåpord som kastades efter mig varje dag. Jag är inte stolt över att jag gjorde det, det var jag inte heller. Men jag gjorde det en gång till, och en gång till. Så nu sitter jag här, med vetskapen om att jag har rökt på tre gånger. Och jag vet inte hur många fler det kommer att bli. Jag vill inte, men samtidigt är det svårt att inte vilja slippa känna denna ångest som trycker ner mig hela tiden. Det är väl en sak som endast framtiden kan utvisa.

Men det var inte det jag skulle tala om nu. Jag skriver detta för att jag kommer bli oaktiv ett tag, inte kunna svara på rollspel. Jag har nämligen bestämt mig för att sticka. Och kalla mig feg, jag vet att det inte går att fly från sina problem. Men inte heller klarar jag av att känna allas blickar efter min rygg när jag går förbi. Jag klarar inte av att stanna här.

Vet inte vars jag ska ta vägen, kommer att sova i bilen de första nätterna. Har inte heller särskilt mycket pengar sparade, vet inte vad det kommer att bli av mig. Men någonstans hittar jag väl något. För återvända tänker jag inte göra på ett bra tag, jag har inget att stanna kvar för.

Och det roligaste är att alla mina vänner står och hånskrattar medan de förstör mitt liv.

Over and out.
/Emma

Din stackare. D':
*lider med dig* <3

Fy fan vad jobbigt! D: Själv är man ju bara 13 och rätt så obekymrad om livet. Men vad kärlek kan ställa till skit.
Inte för att säga att du gjorde rätt i då du låg med dendär killen men att din "bästa kompis" skvallrade och sen din pojkvän,
fy fan det är ju värre. Kan inte säga att jag förstår dig, inte riktigt. Men tycker så jävla synd om dig!<'3
Hoppas värkligen att ordnar sig för dig!<'3
*bamsekram*

<3

Jag har inte så mycket att säga till om det här. Jag tycker inte mindre om dig för något av det här men samtidigt måste jag säga att droger eller annan skit absolut inte hjälper. Jag är vittne till det, helt ärligt. Det är bara en helt fel väg. Du kan göra det en eller flera gånger, chansen att du blir fast och att det går för långt är alltid lika nära.
Låt inte folk trycka ner dig, va stark. Om det är en paus du behöver från det stället du bor på så ska du ta den chansen och hoppas på att det blir bättre. Men sjunk inte för långt och kom ihåg att du måste komma upp på bena igen <3

Numoori dömer ingen. Hit kan vi alla komma med våra fuckade liv.

Hoppas att allt löser sig för dig, ska tänka på dig. Ge inte upp. <3

Jag har läst igenom allt. Och jag dömer dig inte. Så du vet det. Och känner du att du måste komma bort från allt så är det bra. Man behöver det ibland. Det ger ingen rätt att se snett på sig eller kasta klåpord efter dig. Här på Numoori har du alltid vänner. Men det är inte ofta en dumburk kan få en att må bättre.

Det är inte mycket man kan säga när man sitter här framför en skärm. :((
Du är en underbar människa Emmsa. Hoppas du kommer fram till något bra
på sin resa. :)

Kramis!!

Hoppas du finner en plats någonstans att slå till ro på, där du kan samla dig och sen kanske återvända till ditt vanliga hem...
Kan inte heller säga att jag förstår hur du känner, men j[quote]ag hoppas att det hela får ett fint slut och att du repar dig och att dina gamla vänner kan sluta att apa sig så fånigt...
*den-största-björnkram-någon-någonsin-givit-någon-kram*

Jag tänkte bara passa på att säga tack till alla som har svarat på denna totalt deppiga tråd om mitt liv och alla mina problem <3

Kan även meddela att saker är på bättringsvägen. Är hemma igen, så kommer att bli aktiv nu. Plus att jag har en massa awesome bilder från min biltur i Sverige, det fanns en hel del saker under den resan som gjorde att jag inte ångrade att jag for!

Saker och ting är på bättringsvägen nu. Det kommer nog aldrig att bli helt bra och jag kommer nog aldrig att få tillbaka de personer som jag en gång kallade vänner. Men de är inte heller värda det, riktiga vänner överger inte en person på det viset. Jag vet nu vilka som är äkta och det är dem som jag verkligen kommer att hålla hårt i.

En till sak som kan ses som positiv är att jag fortfarande pratar med mitt ex. Vi har bestämt att vi ska vara vänner, och han säger att han inte alls bryr sig om vad som har hänt. Och det är skönt att veta.

Återigen, tack alla för erat stöd. You're the best!

Skönt å höra att det verkar lösa sig <3

kramar från Mivria~