[Eninläggsroll mellan Mika och Artemis]

De hade suttit och stirrar på varandra en längre stund. Valpen och den stora gyllene varginnan. De hade stött på varandra men ingen hade valt att närma sig. Istället hade de bara satt sig ner båda två och nu är deras blickar kopplade medan allt runt omkring verkar upphöra att existera.

Valpen hade valt att ta sig en tur i skogen denna dag. Då mor verkade vara på en smula gott humör och syskonen irriterade varandra. Då såg valpen sin chans att få försvinna en stund. Det är så skönt att slippa alla röster som oupphörligen surrar omkring henne annars. Att ha syskon har sina för och nackdelar. Men hon skulle kanske ändå känna sig väldigt ensam utan dem.

Den gyllene varginnan hade rört sig ensam i skogen. På dagen var den en syn värd att se men det var om natten då den var som mest intressant. Jorden hade dock viskat om valpen som rörde sig i närheten. En valp hade den vuxna varginnan knappast sett som ett hot och kände inte för att byta riktning. Så hon hade fortsatt och snart stod valpen framför henne. En irriterande liten fluffig sak med mörka blå ögon som stirrat på henne. Först hade det varit ytterst irriterande. Men valpen hade inte varit som de valpar hon mött på tidigare. Inte lekfull, inte nyfiken och inte irriterande frågvis. Valpen hade bara stått där och sett på henne. Så den gyllene varginnan hade själv stannat och håller blicken fäst i valpens mörka blå. Sedan som med en gemensam tanke hade de satt sig ner exakt samtidigt. Om än varginnans rörelser är mycket mer eleganta och förfinade. Valpen hade mest bara låtit baken dras ner av gravitationen.

Hur länge de satt där och stirrade på varandra är en fråga utan svar. Men med samma gemensamma tanke som de hade satt sig ner så reser de sig upp exakt samtidigt och fortsätter åt sina diverse håll. Den gyllene varginnan lyssnar till naturen och följer valpens väg tillbaka dit hon kommer ifrån. Bestämmer sig sedan för att inte gå däråt. En varg med valpar kan vara stingsliga och vem orkar med sådant?

Det hade hunnit skymma när valpen tar sig tillbaka till mor och syskon. Kliver fram likt en liten skugga och sätter sig ner när ingen lägger märke till henne och stirrar sedan på något som agerar som att hon varit där hela tiden.

[AVSLUTAT]