[Utspelar sig innan
Reflektioner. Privat till Ronia <3]
Ett stön slapp ur Blair. Fakargen satt ner framför en stor stock. Ovan på stocken krälade två feta, gröna larver fram. Längre bort i trät löpte en skåra tvärs över, för att markera ett mål. De båda larverna var på väg mot den, krälade långsamt framåt. Då och då fick han rätta upp deras bana när de ville börja röra sig åt ett annat håll. Det här dög inte. Han skulle behöva en bättre. Blair kom på tassar för att söka efter en ny kämpe.
Allt hade börjat som en oseriös lek mellan honom och Valerie. De hade fått syn på två feta larver. Blair hade föreslagit att den till höger såg snabbare ut, men havsvargen hade trott stenhårt på den vänstra. De hade satt upp larverna mot varandra. Fakargens larv visade sig vara aningens snabbare, vilket sporrade Valerie till att hitta någon som kunde överträffa vinnaren. Det hade urartat till en fullskalig tävling. Tyvärr hade havsvargen efter det lyckats hitta en av de snabbaste larverna som Blair någonsin sett: hennes larv sopade banan med hans, som numera mest verkade vara intresserade av att kräla tillbaka till start.
Så han hade gett sig ut för att hitta en bättre larv, vilket visade sig vara svårare än han trott. Kawazatris larver var helt enkelt inte intresserade av att kräla fram längs sidan av en stock.
Luften var kvav och fuktig denna morgon, precis som den brukade. Det surrande av insekter runt om honom. I träden hördes apornas rop. Kawazatri var fyllt av liv. Det var inte svårt att hitta en larv. Han bet försiktigt tag i den, utan att punktera skinnet. De gröna larverna smakade vidrigt: något han hade lärt sig den hårda vägen. Med sin nya kämpe i munnen återvände han till banan och flyttade tillbaka de tidigare.
Blair släppte iväg dem och såg hur de sakta men säkert krälade fram mot mål. Nöjt fann han att den han hittat redan låg före. Kanske var det den utvalda?
Det måste ha varit en underlig scen, där en nästan vuxen fakarg studerade gröna larver med ett nöjt leende.