Sakta, men säkert så rullade milen bort under den gröne varghanens tassar. Det hade gått en tid sedan han först vandrat in i Numoori. De båda hanarna som han först slagit följe med hade varit trevligt sällskap. Men då den yngre av dem blivit trött och velat stanna så hade Uriko låtit Rowen fortsätta framåt, så han inte skulle bli sinkad. Dragvargen uppskattade gesten. Han hade fått noga vägbeskrivningar, men kände sig ändå inte helt säker. Nåväl. Han hade ju en av gudarnas andar vid sin sida. Vad kunde gå fel?
   Döda Skogen levde upp till sitt namn. Rowen hade aldrig sett något liknande. Å andra sidan var det mycket i Numoori som han häpnade över, men det här var i sin egen klass. De mörka trädstammarna fanns överallt. Knäckta, på marken, men även stående. På de få ställen han kunde skymta blad så var de mörka. Att det inte fanns blad berodde nog mer på att det var fel årstid, men skogen var ändå olustig.
   Rowen vandrade framåt med den lilla anden svävandes bredvid. Han hade försökt prata med den. Den hade besvarat några få frågor, men annars upprepade den bara samma fras. Ta mig till Öarna, snälla.
   "Du", började han med mjuk ton. Trots dess tystnad så försökte han dagligen. Anden såg mot honom med stora ögon. "Vad heter du?" Den lilla havsvargen skakade på huvudet.
   "Ta mig till Öarna, snälla." Han suckade och fortsatte framåt. Om det var vad gudarna ville, så var det vad Rowen skulle göra.
   "Vi får väl hitta på ett namn till dig då", muttrade han för sig själv.

Xerxes hade känt deras närvaro redan innan de börjat prata. Gömd med hjälp av hans krafter som tog bort hans lukt från vinden, liksom Loki's som låg bakom honom. Han kunde lika gärna låtit Loki fått undersöka dem med hans krafter men varför skulle han göra det när han själv kunde det? 
  "Ta mig till Öarna, snälla." Loki tittade på Xerxes vid orden, som om han inväntade en reaktion, en order från Xerxes. Xerxes vände huvudet mot Lokis håll och tittade på hanen ur ögonvrån. Som vanligt väntade Loki tålmodigt och tyst på Xerxes instruktioner. Xerxes nickade kort innan han långsamt ställde sig upp. 
  Långsamt klev han ur buskaget och fram till de två vargarna, ställde sig mitt i deras väg. Xerxes kände hur Loki ställde sig bakom honom och granskade de båda främlingarna. 
  "What brings you here?" Frågade Xerxes med en mörk ton, kall. Det var den enda hälsningen de två individerna kunde få och han väntade tyst på svar utan att säga hej en enda gång.

Bara några sekunder senare klev två vrener fram ur buskagen. Utan att ge ett ljud ifrån sig försvann anden. Han visste aldrig var den faktiskt tog vägen, eller om den ens lämnade honom, men av någon anledning gjorde den sig osynlig när de träffade främlingar. Rowens fokus hade lämnat de båda främlingarna för någon sekund men gled snabbt tillbaka. Det låg något otrevligt över den främre, och den andre såg bara granskande ut. Något kyligt, missnöjt gled in som en hinna över Rowens blick. Hållningen blev automatiskt rakare, kroppsspråket blev stelare.
   "Nothing, just passing by." Han kunde för allt i världen inte förstå varför hanen var så.. kall. Höll drakvargen på att närma sig hans familj? Han vädrade i luften, men det fanns inga spår av valpar eller liknande. Kanske... Aisu hade talat om sin flock. Draugai. Deras revir låg bortom Öknen, i... Han slöt ögonen för en kort sekund i en mental smäll. Typiskt! Men istället för att fråga behöll han ett lugnt och sansat ansiktsuttryck, fortfarande med den kyliga blicken.

  "More like trespassing." Sa Xerxes kyligt och hanens ögon smalnade i ogillande. Främlingarna var alldeles för nära reviret och dessutom hade den andra försvunnit, något som gjorde honom obekväm. Xerxes kunde inte heller spåra denna. Xerxes slängde en blick mot buskaget, försökte hitta den anden som försvunnit.
  "Seems like your friend left out meeting." Sa Xerxes och vände blicken mot främlingen. "That's not very nice." Xerxes vände sedan blicken mot Loki som koncentrerat tittade tomt framför sig. Förmodligen försökte han lokalisera den andra främlingen. Xerxes kunde snart se hur fokuset kom tillbaka i vrenens blick innan den tittade på Xerxes, bara för att skaka på huvudet. Xerxes suckade och granskade främlingen liksom Loki hade gjort. 
  "You and your friend are too close to my, and my pack's, territory. Leave." Sa Xerxes, som om det vore en order.

"More like trespassing." Rowen blängde öppet på den vite, men dolde snart sin irritation. Halsbandet raspade mot det hårda när han skiftade vikten och rörde sig framåt ett steg. Men innan han hann säga något talade den vite igen.
   "Seems like your friend left out meeting. That's not very nice." Han rörde inte en min då den andre påminde honom om anden. Förbannat! Det var jobbigt att behöva leta efter anden. Förhoppningsvis svävade den vid hans sida utan att synas. Snart ställde den andre vargen ännu ett krav. Rowen såg honom rakt in i ögonen.
   "You were the one who made us stop.", svarade han kyligt. Aisu hade varit mycket trevlig, men den här vargen... En irriterad krusning böljade över Rowens nosrygg. Han stirrade uppmanande mot vargarna att de skulle flytta på sig. De stod i vägen.

"You were the one that made us stop." Xerxes nickade.
  "Indeed." Svarade han innan han fortsatte. "Your path belongs to Draugai and as I said; you're way too close for your own safety. Leave." Den långa svansen lyftes i en varning när han såg hur den andras irritation började forma veck på dess nosrygg. 
  "Be lost." Väste han varnande. Hans position och hållning var säker och bestämd, men innerst inne visste han inte om Aisu gillade hans beslut lika mycket. Det han däremot visste, det var att marken tillhörde dem och att ingen främlingen skulle smutsa ned marken. 

(Kort >: o)

Den andra bekräftade vad Rowen misstänkt. Det här var alltså en av Draugais medlemmar, och nu höll han på att hamna i slagsmål. Rowen var inte ovan vid att slåss. Tvärt om. Att lära sig slåss hade ingått i hans undervisning sedan valpben. Men.. Han tyckte inte om det, och under resan hade han inte tränat alls. Mycket hade försummats. Metallen var det enda han riktigt litade på.
   "I'm just passing by.", upprepade han med eftertryck. Med ännu ett steg närmade han sig de andra i någon sorts cirkel. Han var både mindre och underlägen i antal. Skador skulle sinka upp vandringen. Var det här gudarnas vilja? Han bet ihop. Var tusan höll Rau hus? Prästens frånvaro rubbade expeditionen.

Xerxes fnös åt främlingen.
  "You should be 'passing by' somewhere else." Sa Xerxes och tryckte iväg en tryckvåg mot främlingen för att få hanen ur fokus, innan han sedan samlade luft till ett spjut som han skjöt iväg mot drakvargen. 
  "Get him Loki." Sa Xerxes och gäspade stort. Snabbt hoppade Loki fram bakom honom och bett morrandes tag i främlingens manke.
  "Turn around. This is your last warning." Sa han mörkt och lät vinden runt dem växa sig stark med hjälp av hans krafter. Löv, damm och annat som låg på marken följde med den starka vind strömmen, liksom Xerxes tjocka päls som dansade ilsket i vinden.

Det hela skedde snabbt. En plötslig kraft pressade Rowen ur balans. Något rev upp ett ytligt sår på Rowens buk, men han skyddades av sitt hårda pansar. Den tysta vrenen som stått bakom den vite störtade fram. Innan något mer hann hända uppenbarade sig anden åter. Det såg inte längre ut som en valp, utan ett rasande monster. Fenorna längs dess sida var utspärrade och den väste hotfullt. Dessutom svävade den några decimeter över marken.
   "Do not touch me, pup.", pressade Rowen fram genom de hårt slutna käkarna. Metallen bildade en hård skorpa runt hans vänstra tass i samma stund som han smällde hårt mot det ena benet på den behornade vargen. Ett högt läte hördes. Denne stapplade bakåt för att säcka ihop. I sin irritation hade drakvargen slagit hårt, och metallen var inte att leka med. Rowen ville inte orsaka mer skada, men han tolererade inte heller vilket beteende som helst.
   "I hope Aisu is proud of you.", svarade han och stirrade stint på den ledande vargen av de båda. Sedan fnös han, skakade på huvudet och smet in i de närliggande buskagen, nu med den arga anden vid sin sida.

Xerxes fnös åt främlingen innan den försvann. Han slängde sedan en orolig blick mot Loki innan han långsamt närmade sig Loki.
  "Hur allvarlig är skadan?" Loki slickade försiktigt på tassen innan han tittade upp på Xerxes med ett smärtsamt leende.
  "Det är ett ganska djupt sår." Sa han och Xerxes försökte ignorera fläcken av blod som bildats vid hanens mungipa. "Men jag kan gå. Det kommer läka" Sa Loki och satte ned tassen på marken utan problem. Xerxes nickade och var synligt lättad. 
  "Kom. Nu går vi hem." Sa Xerxes och de båda försvann bakom buskaget liksom fienden gjort. 

(Avslutat)