[Rollspel som utspelar sig mellan min två karaktärer, Paimonia och Kian. Bara för storyns skull helt enkelt. Inga svar, tack!]

Det var en djungel hon hade nått. Ett märkligt, underligt djungelområde. Inte hade Paimonia anat att det var detta som väntade henne på andra sidan bergskedjan hon klättrat över. Men inte heller klagade hon, det var varmare här, trots att vintern egentligen borde närma sig. Och nu hade hon nått de sydliga delarna av landet. En blick kastades upp mot himlen. Det började skymma. Det var dags för henne att finna skydd för natten. Även om hon var ivrig att nå sitt mål var hon också tvungen att vila. Hon behövde sina krafter.
Och så såg hon plötsligt ett träd, med lågt hängande grenar, som skapade en inbjudande koja att övernatta i. Genast styrdes stegen dit, men inte hann hon ta många kliv innan hon tvärstannade. Hennes telepatiska krafter sade henne att det redan var någon där inne.
"Vem där?"
Ett huvud flög ut mellan grenarna, och en varg med avlångt ansikte och otroligt stora öron såg på henne med ett förvånat uttryck.
"Jag kan fråga detsamma," svarade den andre med ett skratt. "Men när du nu vill veta, jag är Kian."
Med en smått bister blick på den andre sade unghonan sitt namn. "Paimonia."
Kian flinade emot den unga honan som bar snirkliga linjer över sin kropp. Han uppfattade dem som fascinerande och vackra. Detta var en trevlig överraskning, han som hade tänkt lägga sig och sova över natten! "Vad gör du här, Paimonia?"
Hon svepte med svansen bakom sig. "Letar efter skydd för natten. Men det verkar som att platsen jag valt inte var ledig."
Kian fnissade. "Nog får vi plats båda två!"
"Eeh..." Paimonia rynkade lätt på nosen. Hon var inte på humör för att dela sovplats med denna lustiga hane. Men å andra sidan, hon behövde få mer information, så varför inte ta tillfället i akt. "Du råkar inte veta något om Qu? Flocken alltså."
Kian såg förvånat på henne. Det var ett himla massa prat om flockar nu för tiden, tyckte han. "Ehm, nej. Jag kan inte påstå att jag hört något om dem. Men jag vet att det finns en himla massa flockar i väst! Jag kommer nämligen därifrån. Så många att jag inte ens kan namnen på dem!" Han skrattade åt sina egna ord. Det här med flockar var affärer som han inte riktigt förstod sig på. Kanske det var dags för honom att gå med i en flock, bara för att lära sig lite mer om dem?
"Jaså?" Paimonias ögon smalnade av en aning. Det var intressant, många flockar i väst? Trots allt hade ju den bevingade hanen talat om att Qu var på väg ditåt. Hon måste undersöka saken. Men hon måste få vila. "Hördu, Kian... Kan jag få se närmare på den där sovplatsen du funnit?" Ett smörigt leende var klistrat över hennes läppar.
"Javisst!" Glatt skuttade Kian ut och nickade inbjudande emot trädgrenarna. "Se dig du omkring! Hoppas den duger, det är tråkigt att spendera nätterna ensamma."
Pai kröp in under de lågt hängande grenarna. Detta var perfekt! Precis den plats där hon kunde få en god natts sömn. "Den duger fint!"
Glatt var Kian på väg att krypa in under grenarna han också, men en fräsande tik fick honom att backa. "Stick iväg, det här är min plats nu!"
"Men... men..."
Ett slugt leende gled över Paimonias läppar. "Bättre lycka nästa gång, grabben!" Sedan drog hon in huvudet under grenarna.
Kian stod kvar ett tag där utanför, snopen över vad som just hade hänt honom. Hon hade, mer eller mindre, lurat honom. Det verkade inte rättvist! Men å andra sidan, hon kanske behövde mer vila än vad han gjorde... Kanske det var för det bästa.
Kian ryckte lätt på axlarna innan han vände sig om och vandrade iväg. Han fick helt enkelt finna en annan sovplats.