Hyzenthlay stannade kvar på stranden och rös när hon såg hur långt ut Malvado vandrade. Hon var uppvuxen i bergen där det aldrig var varmt men snö är lättare att motstå än vatten.

- Ugh..
mumlade hon och skakade på huvudet.
- Du kanske ska vänja dig. Jag har en alternativ väg över.
flinade hon och fällde ut de vita vingarna och med ett enda mäktigt slag mot luften slungade hon sig lätta kropp i himlen. Hon gjorde en cirkel runt Malvado innan hon sänkte sig tillräckigt för att kunna höra honom.

- Ge mig ett tecken om du blir trött eller något händer. Jag kommer försöka hjälpa till då.
sa hon högt till honom.

Han skrattade.
"Ja, du har ju ett annat alternativ", flinade han och började gå längre ut i vattnet. När han knappt nådde till botten något mer sparkade han iväg med bakbenen och började simma. Vattnet var kallt, men han skulle nog klara av det, det var inte heller en lång bit som han behövde simma. I alla fall inte om man jämförde med öarna sedan.
"Jag ska säga till om jag behövde hjälp", bekräftade han. Det skulle dock ta emot att be om hjälp, om han nu skulle behöva det. Malvado var för det mesta väldigt stolt, och redde ut sina problem på egen hand. Men på något sätt hade dock hans stolthet fått ta ett steg tillbaka, i och med att han nu färdades med Hyzenthlay i sin flykt från Devils.

Hyzenthlay kände tydligt hans blandade känslor och skakade på huvudet.

'När situationen lämnar vår kontroll blir vi maktlösa. Då börjar vi kalla det tillit och förtroende, det ger oss ro.'
tänkte hon stillsamt och svepte fram med vinden.

[AVSLUTAD]