Det kändes som Theia befann sig i en dröm. En mörk och fasansfull mardröm som hon var oförmögen att vakna ur. Hennes liv var i spillror, allt var kaos. Vart skulle hon ta vägen? Pravada Vox hade varit hennes trygghet i livet, nu var hon tvingad att hitta en ny. Hon hade hört talas om en flock som slogs emot ondskan. En flock som alla var välkomna i. Men andra rykten talade om en flock lika brutal och skoningslös som deras fiender. Hon visste inte vad hon skulle tro på. Men på något sätt kände hon ändå att hon ville söka upp dem och ta reda på sanningen själv. Hon ville finna Qu. 

Därför var det med darrande, skräckslagna steg hon vandrade igenom Ken-Yaks karga landskap. Vinden piskade hennes päls och kylan fick hennes andedräkt att ånga. Hösten var verkligen här. Hon önskade komma bort från denna plats. Slätten kanske inte var speciellt mycket varmare, men blåsten kanske inte var lika bitande där. Förhoppningsvis fanns flocken kvar där. Hon hade inte hört någonting annat iallafall. Vad hon skulle göra om hon inte kunde hitta Qu, det var hon inte säker på själv. I nuläget ville hon egentligen bara ha någonting att sysselsätta sig med och hålla borta de negativa tankarna. 

Hon tog skydd bakom en klippa och satte sig ner. Det var utmattande att vandra och här fanns ont om villebråd. Hon behövde spara på krafterna om hon skulle orka ta sig igenom Ken-Yak. Hade hon tur kanske det gömde sig någon liten gnagare i de torra löven intill klippan. Hon smög tyst närmare och såg ner i lövhögen och väntade sedan på en rörelse. 

(Privat med Hyzenthlay)

Det var ett tag sedan hon träffade någon varg i sin vandring. Hennes senaste möte med Frost hade lämnat henne skärrad och skrämd, hon lyckades rädda sitt skinn av ren olyckshändelse. Hade hon inte fallit ner från den klippan hade hon kanske varit handikappad för livet eller till och med död. Vem vet vart Frost tänkte sikta sin eldkula mot? Kanske vingarna? Hyzenthlay kunde med hjälp av sina krafter ta fram minnet av det mötet och återuppleva den igen men valde att låta bli. Dock så suddade hon inte heller ut det obehagliga minnet. Hon var tvungen att ha den kvar, som påminnelse om att inte alla vargar i Numoori var goda.

Vädret här var inte direkt flygsäkert, hon hade flugit så länge som hennes krafter tillät men när hon under två tillfällen kände hur hennes kropp föll ner i en luftgrop och hon nästan slog I marken så valde hon att landa och fortsätta till fots. Vinden ersattes av kallt regn och den vita fakargen insåg att hon skulle bli tvungen att söka skydd och vänta ut den starka vinden innan hon kunde fortsätta igen. Magen kurrade, hon hade inte ätit på två dagar. Hennes senaste byte var en ung vaktel hon lyckades spåra bland buskarna. Mest fjädrar än riktig mat i den. Hyzenthlay började klumpigt springa mot en klippa för att ta skydd från regnet. Hennes vingar var genomblöta och tunga, i denna tillstånd var hon oförmögen att lyfta.

Det var inte ljudet av en sork gömd under löven som fick Theia att reagera. Det var ljudet av tassar som kom springande emot klippan. Den ljusa honan vände sig misstänksamt om och såg hur en bevingad hona skyndande in under klippan. Hennes päls och vingar var tunga av regnvatten och hon såg sliten ut. 

"Hej!" Sa Theia och log svagt, osäker på om honan var vänligt sinnad eller inte. "Du får också plats här, om du vill." Fortsatte hon sedan och satte sig ner, fortfarande lite spänd över det nya sällskapet. Hon sneglade på honan, hon såg inte ut att vara speciellt gammal även om hon var något högre än Theia. "Mitt namn är Theia. Vem är du?" 

Hyzenthlay hajade till och fokuserade blicken på främlingen som också tog skydd från vinden och regnet. Hjärtat började slå fortare av adrenalinruset men främlingens vänliga röst fick henne att inte ta till flykt direkt.


"Ehh..är du säker? Är jag på någons flockområde?"


Hyzenthlay tog några tveksamma steg fram och ett svagt leende dök upp på hennes ansikte. "Jag heter Hyzenthlay." Hon tog skydd från regnet och satte sig en bit ifrån Theia. "Jag kommer från de Norra Bergen. Jag är här första gången och vet inte om denna mark tillhör någon." Hon kastade en blick över det steniga området. "Själv skulle jag nog inte vilja bo här.."

"Nej inte vad jag vet iallafall!" Svarade hon med ett leende. Det verkade som honan var lika osäker som hon själv. Det kändes bra att hon inte var ute efter bråk. Theia var inte speciellt sugen på att behöva slåss om skyddet eller bli ivägjagad. 

"Väl mött, Hyzenthlay." Hon nickade åt honan och blinkade några gånger. Honan kom alltså från Norra Bergen, där hade Theia aldrig varit. Det kändes egentligen också som en karg och otäck plats. Hon föredrog skog och slätter före berg och kyla. "Nej, inte jag heller. Ken-Yak är en ganska ogästvänlig plats. Jag är bara här på genomresa. Hur kommer det sig att du är här?" Theia såg fram emot att komma ut på slätten. Hon hoppades att Qu fortfarande höll till där. Kanske visste honan någonting om flocken. Det verkade iallafall som hon hade dåliga erfarenheter av andra flockars revir. Hade Qu jagat iväg henne? "Du råkar inte veta någonting om flocken Qu?" 

[color=#000000]Hyzenthlay ryckte på axlarna. "Jag vet inte vad jag gör här. Jag är på vandring, det är inte många vargar kvar uppe i Norra Bergen. Jag har varit ensam ett bra tag innan jag valde att flyga vidare." Hon funderade en sekund när hon fick förfrågan om Qu. "Om denna flock har jag bara hört legender. De slogs mot Devils och räknades som största flock i Numoori. Kunde de verkligen ha försvunnit?"[/color]
[color=#000000]Hyzenthlay tippade huvudet på sne. "Känner du till Devils? Visste du att de inte längre är i Öknen utan har stannat i Blodsbergen. Jag råkade gå in i deras revir av misstag och träffat på en varg med eldkrafter. Frost var hans namn. Vet du vem det är?"[/color]
[color=#000000]Hyzenthlay rös till av tanken på Frost och Devils.[/color]

 "Åh, oj då, det ante mig.." Mumlade hon när den vita honan berättade om att det inte fanns många vargar kvar i de norra bergen. 

 "Ja, jag har hört fantastiska berättelser om dem, men också en hel del skrämmande saker." Hon klippte med öronen och rynkade bekymrat pannan. Hon skulle inte dra några förhastade slutsatser, Qu kanske var en bra flock. Hon behövde hitta en stark flock som slogs mot det hon ansåg vara rätt. Qu kanske var den flocken - eller så var de inte det. Det var upp till henne att ta reda på. "Jag vet inte om de har försvunnit. Jag har aldrig träffat någon därifrån.. Jag hoppas de är kvar så jag kan ta reda på mer om dem." Hon sa det mest till sig själv, för att försäkra sig om att hon var på rätt väg. När ämnet snabbt byttes till Devils ryckte Theia till. Hennes mor hade bara nämnt Devils någon enstaka gång och då var det för att berätta om deras ursprung. Att långt bak i hennes släkt fanns Devilsblod. Devilsblod rann i hennes ådror. Hon mådde illa av bara tanken. Så smutsig hon kände sig då.

 "Usch, Devils. Jag känner varken Frost eller någon annan därifrån. De är avskum hela bunten." Svarade hon med avsmak. "Det är bäst att hålla sig borta från dem." Eller förinta dem, en gång för alla. Ett skevt leende lekte på hennes läppar när hon tänkte på det.

Hyzenthlay tippade huvudet på sne. Skrämmande saker om Qu? Vilka då? Hyzenthlay kanske inte kände till allt. Rykten och sagor kom sent upp till de Norra Bergen. Oftast var det några få ur flocken som lämnade den på jakt efter information och nya marker. De kom tillbaka med fantastiska berättelser som de berättade för hela flocken under norrskenets gröna ljus. Hon mindes fortfarande hur mysigt det var att ligga tät tryckt mot modern med tassarna gömda i hennes mjuka päls och ha hennes vinge över ryggen som skydd. Doften av bergsget som hon alltid fick äta först av och de dansande gröna eldar i kolsvarta himlen. Hyzenthlay hade bra barndom.

"Ja..jag har bara träffat en av de och vill nog inte träffa hela flocken. Men nu är ju öknen fria och säkra igen. Håll dig bara borta från Blodsbergen. Jag vet vad jag talar om. De är där."

Hyzenthlay nickade för att ge sina ord extra tryck.

"Kan du berätta vad du vet om Qu. Varför vill du hitta de?"

Så Devils var inte kvar i Öknen, det var nyheter för henne. Hon tog till sig av Hyzenthlays ord och påminde sig själv om att hålla sig borta från Blodbergen. 

 "Jag vet egentligen bara att de är en neutral flock som inte låter andra flockar trampa på dem. De verkar... bra, inte korrupta." Ja, bra var ett passande ord att beskriva Qu med. "Jag vill träffa dem för att kunna skapa mig en egen uppfattning om dem. Och kanske ansöka om medlemskap, om de passar mina mål." Om de passade hennes mål, mål hon inte ens själv var säker på vad det var. Jösses. Hon skakade långsamt på huvudet och mötte den andra honans regnbågsfärgade blick. "Vart är du på väg? Har du några mål, Hyzenthlay?" 

Hyzenthlay rös till, hon var fortfarande våt av allt regn och kunde inte värma sig ordentligt, hon lyssnade intresserat på Theias svar och nickade fundersamt. Kanske borde hon hänga med till Qu? Hon vill ju finna en flock där hon blir accepterad.

"Låter som en bra flock, det är lättare att leva ihop med en flock.."

mumlade hon medhållande och såg sedan mot Theia när hon undrade vad hon hade för mål. Denna fråga fick Hyzenthlay att fundera några sekunder.

"Mhm.. Jag har inga speciella mål..Jag vill gärna också gå med i en flock där jag blir accepterad, men det är tveksamt att någon kommer vilja ha mig. I alla fall just nu. Jag har ju inte ens några utvecklade krafter. Jag är ingen superjägare."

Hyzenthlay var mycket medveten om sina fel.

"På tal om krafter..du råkar inte vara en eldbändare av nån sort? Jag fryser vingarna av mig och en liten brasa hade vart trevligt"

Ett sting av smärta och saknad sköljde över henne då Hyzenthlay talade om hur det var lättare att leva med en flock. Theia saknade flocken så fruktasnvärt mycket. 

Theia log åt den andre honan när hon hörde hennes andra uttalande. "Äh, nu är du bara negativ. Klart någon flock vill ha dig. Jag tror definitivt de ser potential i dig. Alla vargar utvecklar inte krafter, då får man specialisera sig på något annat istället." Svarade hon i en uppmuntrande ton.

Theia skakade på huvudet och såg på honans regnblöta vingar. "Tyvärr, jag vet varken om mina jordkrafter eller helande kunskaper kan hjälpa oss nu." Hon ryckte tafatt på axlarna och såg sig omkring. Fanns det ingenting de kunde värma sig med? "Det är åtminstone torrt här. Om vi sitter nära  varandra kan vi hålla värmen mycket lättare."

Hyzenthlay nickade och utan onödigt blyghet la hon sig nära tryckt mot Theias sida. Det var fortfarande kallt men Theia värmde en sida av henne och det var bra.

- Jordkrafter och helande? Det låter coolt. Kan du använda de?

Hyzenthlay har fortfarande inte utvecklad några aktiva krafter och var osäker på om hon egentligen hade några. Hennes föräldrar har berättat vad hon skulle kunna ha men än var hon dålig på att använda de.

Det kändes tryggt att ha någon vid sin sida. Theia kunde känna värmen från den andra honans kropp och för en sekund inbillade hon sig att det var hennes flock som låg där. Hon såg på den andra honan och skrattade mjukt åt hennes fråga om krafterna.

 "Absolut, titta här!" Svarade hon med ett stolt leende. Hon drog ett djupt andetag och sökte sedan med blicken efter ett passande sätt att demonstrera sina jordkrafter. Blicken fastnade på en död liten buske framför dem. Hon fokuserade på busken och lät en del av markens energi strömma ut i busken och få den att blomma. Theia släppte busken med blicken och såg på Hyzenthlay för att se hennes reaktion.

 "Jag kan hela skador också, men det kräver mer energi och jag är inte lika duktig på det som jordkraften." Hon reste sig upp och såg ut över den ödsliga slätten. "Det är dags för mig att fortsätta min färd." Hon kastade en blick på den vita honan igen. "Dina krafter kommer säkert utvecklas, i sinom tid. Väl mött Hyzenthlay, tack för pratstunden!" Hon log strålande emot henne och började sedan vandra iväg ut i stormen igen.

Hyzenthlay kände att kylan inte längre var bitande och hon slutade skaka. Hennes vingar var fortfarande blöta men inte tunga. Hon såg nyfiket på när Theia demonstrerade hennes krafter. Den vissna busken som såg helt död och torr ut plötsligt blommade vackert, nya blad såg friska och glänsande ut precis som på våren.

- Oj..det var häftigt!

Hon såg imponerat på den äldre tiken och log tacksamt.

- Det måste vara väldigt svårt att göra det du kan göra. Hela och kontrollera jorden. Coolt! Sådana krafter hade ingen i min familj.

När Theia reste sig upp så reste sig även Hyzenthlay. Hon var förvånad att tiken valde att fortsätta sin vandring i stormen.

- Är du säker? Det är ju väldigt blåsigt?

Hon såg Theia gå iväg och kikade ut från sitt gömställe. Vinden grep genast tag i pälsen på hennes huvud och fick Hyzenthlay att grimasera i obehag.

Den ljusa honan vände sig om och log.

 "Ja, jag måste fortsätta min vandring. Vi ses säkert igen någon gång!" Hon var inte bekymrad över den kalla vinden, hon var inte ens rädd att gå vilse. För kanske var det just vilse hon behövde bli för att hitta det hon sökte. Hyzenthlay var trygg under klippan så Theia hade inte dåligt samvete över att ha lämnat henne där.

Hennes nya liv började nu. Pravada Vox fanns inte mer, men kanske kunde en annan flock fylla det tomrum PV hade lämnat efter sig. Om det var Qu, ja det fick framtiden visa. 

- AVSLUTAT -