Pågående Event
Senaste ämnen
» [Avslutat] Till dödslistan
Alla är vi döda EmptyIgår på 10:55 av Yargol

» [Avslutat] Titeländringar
Alla är vi döda EmptyIgår på 10:51 av Yargol

» [Avslutat] Titlar
Alla är vi döda EmptyIgår på 10:51 av Yargol

» Äntligen hemma [P]
Alla är vi döda EmptyIgår på 00:33 av Flippa

» Utan mitt liv [Flippa]
Alla är vi döda EmptyIgår på 00:13 av Flippa

» [VE20]Skulpterande snö[P]
Alla är vi döda Emptyons 20 jan 2021, 18:23 av Rök

» Skapandet av en Yeti [Lune]
Alla är vi döda Emptytis 19 jan 2021, 12:01 av Trian

» Ett nervöst bakhåll [P]
Alla är vi döda Emptytis 19 jan 2021, 10:17 av Trian

» Its on [P]
Alla är vi döda Emptytis 19 jan 2021, 00:19 av Matvei

Vem är online
Totalt 4 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 4 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Heads up! Uppdatering av karaktärslistor och titlar
Alla är vi döda Emptytor 10 dec 2020, 15:57 av Yargol

Hej allesammans!

Nu när Numoori äntligen tycks vakna upp lite igen efter årets långa dvala så passar vi i Crew på att se över medlemslistan och alla karaktärer och konton vi har på sidan. Vi har med detta upptäckt att där är väldigt många karaktärer och konton som i dagsläget saknar rätt titel eller någon form av notis om vad som hänt dem, och det gör därför just nu att det ser ut som att flera spelare …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 1
Vinterevent 2020
Alla är vi döda Emptytis 01 dec 2020, 00:29 av Admin

.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.

Mörker och stjärnklar natt bryts snart av ljus
Och plötsligt nu som förr
Med färger från en dröm
Så ser vi himlen åter dansa


.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.






Välkommen till vårt officiella vinterevent 2020 som är en direkt callback till norrskenseventet 2014.

Det vi fick bevittna då …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




 

 Alla är vi döda

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Erathor

avatar

Spelas av : Vic

Alla är vi döda Empty
InläggRubrik: Alla är vi döda   Alla är vi döda Emptytis 18 nov 2014, 14:40

[Detta är ett ensamt rollspel där endast Erathor deltar, vänligen svara ej.]

Det var kallt och rått trots den tidiga morgonen. Solen skulle inte vakna förrän om någon timme men tack vare snön var landskapet förhållandevis upplyst. Det var svårt att föreställa sig att om bara någon månad skulle temperaturerna vara ännu mer extrema. Morrhåren likväl som hakan var frostbeklädda och de spetsiga öronens toppar var sedan länge bortdomnade. Att han äntrat landet genom detta arktiska område och överlevt var obegripligt. Kanske var han död utan att inse det själv? Inget mer än en vilsen själ utan skepnad. Det var en bisarr men samtidigt befriande tanke.
  Länge stod han orörlig bland det blåvita landskapet. Det tycktes inte finna något slut på det. Vidderna bredde ut sig i oändlighet tills de slutligen tonades ut i himmelens bleka kulörer. Någonstans där borta fanns ett hem som inte längre existerade. Blotta tanken fick det att smärta i hans bröst och ett malplacerat leende tog form i hans anlete. Den sorg han fruktade så mycket och hållit gömd vällde upp. Den grep ett handfast tag om honom och försökte tvinga ner honom till marken och riva den skyddande fasad han bar. Allt för länge hade den legat begravd djupt någonstans i det undermedvetna. Detta var dess enda chans till frihet, därefter skulle den åter begravas.
  Den torra luften rev honom i luftvägar och nos när en djup suck lämnade honom. Blicken gled sakta ner mot de svarta tassarna. Kölden tillsammans med rädslan fick benen att skaka. Han skulle aldrig glömma. Hur kunde han? Deras bortgång smärtade, men hans närvaro desto mer. Hade han lurat döden? Det var bisarrt. Skrattretande till och med.
  Leendet falnade. ”Jag dog med er, mina vänner.” andades han ut. Trots ordens tunga innebörd bar dem en närmast melodiös ton. Han talade på ett språk som för många var främmande. Ett mystiskt och uråldrigt språk som inte tillhörde Numoori. Ett språk han förmodligen aldrig skulle ha användning för igen.
  Ögonen stirrade frånvarande ut över det ödsliga landskapet. Det fanns ingen som kunde skänka honom frihet. Ingen utom han själv. ”Alla är vi döda.” Det var bäst så. Det var det han ville. Att dö med dem. Han hade dött många gånger tidigare, men detta skulle bli hans sista.
  Med grumlig blick såg han tillbaka på mötet med den vite. Ecthelior. Hur löd hans ord nu igen? ”Det finns ingenting för mig här längre.” Med de orden förkastade han sitt namn, sitt ursprung och sitt liv. Han var en fallen krigare med ett förflutet som skulle förbli i det dolda. Hans enda chans till överlevnad var att acceptera och förtränga sorgen, men aldrig helt glömma. För en gång skull skulle han lyda sin överordnade, utan protest, och aldrig återvända så vida Han inte sade annorlunda.
  Ett matt leende tynade fram i ansiktet och med en sång fylld av vemod och längtan ägnade Erathor sina egna en sista sorgsen tanke. Alla är vi döda.

[Jättesammanfattat. Förmodligen uppdaterar jag detta när jag har tid, lust och ork.]
Till överst på sidan Gå ner
 
Alla är vi döda
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Bergen :: Glaciären-
Hoppa till: