Vet att vi hade en sådan på den gamla sidan. Creds till den som skapade den!

Anyway, FML - fuck my life. Get it? Skriv om allt som är förjävligt i ditt liv just nu.

Anledningen till att jag skapade den här tråden är att mitt liv är överjävligt nu. Jag brukar inte klaga på mitt liv, inte på allvar. Men nu ligger ja tamefan på botten och sparkar.

Jag fick drömjobbet för några veckor sedan, utomlands. Antibes med närmare ord. jag skulle ta hand om 5 hundar i en snorrik familj. jag sålde min hund, efter mycket smärta och tårar, jag la ner en jävla massa pengar på resan dit, 20 kg övervikt blir dyrt på ett flyg.
Efter knappt två veckor får jag sparken och åker hem till Sverige.

Nu sitter jag här, arbetslös, pank och totalt jävla krossad. Jag har sålt min älskade hund för två veckors jobb - två fucking veckor! Jag har sålt min hund för ingenting. Halva min packning, mitt xbox, mina kläder ligger i Zurich (där familjen hade sitt permanenta boende, villan i antibes var bara sommarstället).

Mina vänner flyttar alla iväg, en del har fått drömjobben, andra pluggar på universitetet.

OCH JAG SITTER HEMMA ENSAM HELA DAGARNA OCH ÄR ARBETSLÖS OCH BLIR TJOCK!

Mamma tjatar på mig att ringa till soc och skaffa pengar, arbetsförmedlingen hjälper mig inte ett skit utan är snarare ett hinder. Jag har tagit avstånd från de få vänner jag har kvar på samma ort.. och ja har ingen jävla aning om varför.

haha. vilket patetiskt liv :)

Det blir inte bättre av att jag blev dumpad av min pojk för att jag skulle flytta. Oh well, vi kan väl säga att det är rätt kört på den fronten nu..

Fml...

Edit: Kattjävlen har bitit mig så illa så jag ahr fått infekterade sticksår. yay. Life's getting better... xD

Men gud, gumman (L)
Fan, känner med dig <3

Tycker att det är är sorgligt att du fick sälja din vovve för jobbet som inte ens var värt det... Hade aldrig kunnat göra så som du, starkt gjort måste jag säga! <3

Anyway, har läst ditt inlägg flera gånger, men har aldrig svarat på vad som är jobbigt för mig. Och nu känner jag att det är hög tid att göra det. Det är så skönt att skriva av sig...

Hela mitt liv känns FML just nu, och helst av allt så vill jag bara skjuta mig i huvudet. Är halvt seriös, är bara så jävla rädd för döden.
För att dra min långa bakgrund kort så; min biologiska mor dog när jag var 2 år, och min biologiska pappa hade drogproblem, så att han skulle få vårdnaden om mig var det inte tal om, han insåg dock själv att han inte kunde ta hand om mig. Så jag hamnade hos min moster och hennes man som jag alltid kallat för mamma och pappa, de är inget annat för mig.
Under hela min uppväxt så har jag träffat min biologiska pappa, Mijat, då och då. Tyvärr inte med jämna mellanrum. Han flyttade ifrån Gbg för att komma bort från allt folk som drog ner han i skiten med droger & kriminalitet osv. I flera år har han bott i Skåne, Kristianstad. För tre år sen fick han en ny dotter, efter det blev bara vår relation sämre och sämre. Självklart var jag glad över att han fick en andra chans och jag hoppades innerligt att han inte skulle sumpa den.
Mijat, och hela hans släkt, är sådana människor som säger en sak med gör motsatsen. De kan inte heller sätta sig in i hur andra människor (jag) tänker och känner.
Mijat säger ofta att "blod är tjockare än vatten", med det så har han alltid menat att jag kommer alltid vara hans dotter, och Pelle (min icke biologiska pappa) kommer aldrig vara min pappa i blod.
"Blod är tjockare än vatten"... Vet ni va? Jag PISSAR på det uttrycket! (Är så jävla förbannad nu när jag skriver!). Blod är fan inte tjockare än vatten. Han har inte gjort ett PISS för mig, medans Pelle/Pappa ställer upp för mig i ALLA lägen. Han skulle bokstavligt kunna döda och bli dödad för min skull. Han skulle gå över lik för min skull. Det är HAN som betett sig som en pappa ska göra.
I alla fall, jag har alltid försökt att ha kontakt med Mijat, men han tog sällan kontakt med mig. I julas skällde jag ut han efter noter. Jag verkligen skrek i telefonen åt honom, kallade han dum i huvet, idiot, Gud vet vad asså. Jag hade velat att han kom upp, och hans krav för att han skulle komma till Gbg var att han fick ta med sig den här andra jävla dottern. Som jag inte vill träffa! Jag har många gånger snällt sagt till han att jag inte är redo att träffa henne en. Måste också tillägga att den andra dottern faktiskt har en mamma vid livet som hon träffar ofta (Mijat och mamman är skilda). Så vad är problemet?

Sist jag pratade med honom var innan sommaren, när jag berättade att jag äntligen skulle bli adopterad av Pelle & Ulrika. Mijat har totalvägrat att gå med på det innan, men eftersom jag nu hade fyllt 18 så kunde jag bestämma detta själv.
Men han tog det bra när jag berättade det, sa att han förstod det och visste att jag skulle göra det.

Men i alla fall. I fredags ringer min riktiga farmor och gråter i telefonen och säger att Mijat dött av en överdos. JÄVLA F**** !!!! Hur i HELVETE kan man vara så förbannad KORKAD ?!!

Begravningen är på fredag nästa vecka, ska åka ner med en kompis. Pratade med farmor förut idag och hon blev så glad över att jag ville komma så jag började faktiskt gråta...
Men ändock; fortfarande sjukt jävla pissförbannad.

Om någon orkat läsa allt detta så ska den ha en applåd.
Det var skönt att skriva av sig. Ruggigt skönt faktiskt. Tyvärr så kan inte ord beskriva hur jäkla sur, arg, besviken och ledsen jag är. Men som sagt, riktigt gött att få skriva av sig bara.

Tramptassen- poor, poor you.. Har hund, skulle inte ha varit så modig att sälja den. Näe.... Så strongt, för så lite... ='( Stackars dig..! <3

Maldavo- kan inte säga att jag vet hur det känns, för det gör jag inte... Men det är sjukt hur vissa kan ha det så himla perfekt-bra, och andra så jävla dåligt!... ='(

Tack hörrni<3

Jag kan tillägga att Tequila, min hund, har det jätte bra i sitt nya hem, hon har fått så mycket som jag inte orkat ge henne så jag ångrar definitivt inte att jag sålde henne, även om jag saknar henne så det gör ont ibland.

Och Mallis, jag har läst ditt inlägg flera gånger och inte vetat vad jag ska svara - för jag tycker så otroligt synd om dig och jag fick tårar i ögonen när jag läste om vad som hänt din pappa. och nu är inte det här en prediktråd där man ska försöka trösta varann hit och dit men jag känner att jag bara mååste skriva det här ^^

Jag kan inte föreställa mig hur det känns för dig, hur dåligt du måste må, och nu låter det här så himla klyschigt men jag vet själv hur det är att ha dålig kontakt med sin pappa, även om jag idag faktiskt har hyfsat bra kontakt med honom, så vet jag hur mycket man kan hata sin pappa samtidigt som man älskar honom så otroligt mycket.

Tänk på den korta tid du fick med honom med ett leende på läpparna. Fine, det var starkt gjort av mig att sälja min hund, men jag tycker du är ännu starkare som måste gå igenom så svåra saker i ditt liv och ändå inte gå under. Ta hand om dig, jag tänker på dig.