Med snabba och smidiga steg rörde sig en rödfärgad tik över slätten. Stegen var starka och det dundrade lätt under henne då dom kraftiga tassarna slog i marken. Den tjocka pälsen vajade lätt i rytm med hennes steg och den kraftiga honan gav ett kraftfullt och dominant uttryck där hon drog fram. Under den tjocka pälsen rörde sig kraftfulla muskler som ännu inte hade vuxit klart. Ännu var hon ung och långt ifrån vuxit klart.

Hon saktade ner och travade lätt fram innan dom ljusa tassarna stannade i det våta höga gräset. Dom gula ögonen såg sig omkring och det fanns inte mycket att se, det gula gräset som sakta men säkert dog ut i höstens dräpande hand. Hösten, vinterns högra hand som lät honom göra allt förjobb innan den riktiga ondskan slog till.

En djup suck lämnade den robusta tiken innan hon försiktigt började att röra på sig. Mycket riktigt visste hon att denna mark tillhör en flock och mycket väl vilken flock visste hon men det berörde inte henne alls. Här fanns det inga fiender till henne om dom inte var så långsynta att dom skulle dräpa henne för att hon var dotter av Thzuki, men det verkade väldigt långsynt tyckte hon.

[Öppet för den som vill~]

Det var med blandade känslor den unge tiken tog de första kliven in på slätten. Gräset som kittlade tassarna kändes annorlunda, främmande. Det var vanligt gräs, precis som gräset som bredde ut sig över Höstskogens mark, men det kändes ändå så väldigt konstigt. Förmodligen var det bara för att hon var längre hemifrån än någonsin förut, och hon hade lämnat hemmet och familjen utan någon plan att återvända. Hon hade lämnat Höstskogen och allt vad det livet innebar bakom sig, det var det förflutna och hon började nu en ny era. Hennes era.
Delta fortsatte över slätten med spänning i kroppen. Hon rörde sig lätt över marken i en svävande trav. Nosen försökte sålla bland alla de dofter som Numoorislätten erbjöd. Dofterna från vargar blandades med de från villebråd och doften av en sakta döende sommar. Hösten började ta sin plats i landet och hon kunde inte låta bli att undra över om det hade varit smartare av henne att stanna med familjen tills dess att vintern hade kommit och gått. Men å andra sidan skulle hon antagligen dött på insidan om hon stannade hos dem. Hennes värderingar var helt annorlunda än de som föräldrarna envisats med att försöka trycka in i hennes huvud. Hon hade gjort rätt beslut. Hon kände sig på något sätt stolt över att hon faktiskt hade lämnat familjen, även om det hade varit efter många om och men. Men hon hörde inte hemma där, även om föräldrarna hade försökt förändra henne.
Dofterna av varg tilltog allt mer ju längre in på slätten hon begav sig, och en specifik doft växte sig så pass stark att hon misstänkte att vargen befann sig, eller åtminstone precis hade befunnit sig, i närheten. Traven övergick till ett långsamt lunkade och gav Delta större möjlighet att betrakta omgivningen. Den gav ett minst sagt rofyllt intryck och hon kände sig på något sätt tillfreds med sig själv.

Hon travade fram med långa starka steg då någonting bröt stillheten runt henne. En doft hade letat sig in i den känsla nosen och det var allt annat än blött döende gräs hon kände. Den glödande ljusa blicken blev smal och hon stannade upp med huvudet högt buret, öronen spetsades och hon vädrade lätt. Nog var det en främmande individ alltid, en varg som befann sig någonstans i närheten. Hon svepte till med svansen och började att röra sig emot de håll källan till doften befinner sig. Först rörde hon sig i en lugn takt men det behövdes inte många meter fören hon var upp i ett långsammare trav, kroppen var något sned men trotts det så sprang hon i en rak linje och det lunkande travet blev till snabbare och snart flöt hon fram över gräset. Huvudet var aningen sänkt och svansen gungade i takt.

Det dröjde inte länge fören hon kunde se en större gestalt längre bort och hon stannade av, höjde huvudet för att granska den främmande individen. Öronen spetsades och det lös om dom brandgula ögonen. Vad hon kunde avgöra så var det en tik, lite äldre än henne och ty så mycket större än hon anat. Försiktigt rörde hon sig emot den främmande individen med vagt nyfiket uttryck.

[Derp, försökte förklara hennes trav så gott jag kunde men well. hon travar som en Schäfer, kroppen är sned men dom rör sig rakt fram ändå. Och här är Säls förklaring ^^' "Han rörde sig framåt som en miniatyrlax på en tandemcykel" ]

Delta fick svar på sina misstankar om att vargen hon känt doften av fortfarande var i närheten. Främlingen dök upp framför hennes synfält, och det snabbare än vad Delta hade kunnat ana. Hon stannade till och  Hon flyttade tyngdpunkten till frambenen och bakbenen stod krökta och ryggen hennes sluttade kraftigt. Hon försökte så gott hon kunde att gå och stå rakt, men det var svårt när hon gått på samma sätt hela livet. Hon kände av problemet med sin hållning när hon förflyttade sig långa sträckor utan rast. Men det var så här hela hennes familj såg ut, vilket gjorde henne aningen förvånad när hon upptäckte att den andra tiken var desto mer rakare rygg.

"God dag", hälsade hon. Rösten hennes var artig, ty den främmande tiken verkade inte fientlig och Delta hade inga planer på att vara det heller. Som ny utanför Höstskogens gränser visste hon inte riktigt hur hon skulle förhålla sig till resterande Numoori, och respekt var väl alltid en bra början.
Hon granskade den eldröda tiken hon hade framför sig. Främlingen var yngre än vad hon själv var, men ändå kraftigt byggd, precis som Delta.
"Delta är mitt namn", lade hon sedan till.

Nyfiket granskade hon den främmande tiken och la märke till några underliga men intressanta detaljer. Tikens hållning var något hon aldrig förr hade skådat och hon fann det inget annat än lustigt. Sen tikens otroliga storlek, Bushi hade träffat på några fåtal storvuxna vargar och förundrades lika mycket varje gång.
Öronen spetsades och vinklades framåt då tiken talade, ögonen bar en varm lysande känsla och den röda tiken nickade lätt tillbaka utan att säga nå. Hennes mor hade strängt lärt upp henne att oavsett vem eller vad du träffar på så går artigheten först sen vad som händer efter det spelade inte så stor roll.

Tiken pressenterade sig som Delta. Det ryckte till i ena mungipan och den skära tungan fuktade den mörka nosspegeln och hon nickade försiktigt.
"Hälsad Delta. Mitt namn är Bushi." stämman var fylld av stolthet då hon nämnde sitt namn, det var få som visste betydelsen av namnet men hon gjorde det. Och hon bar det med stolthet då det var hennes egna mor som hade get det till henne.

[Meeeh, rolla bra vad är det :'D]

Tiken, Bushi, uttalade sitt namn med stolthet, nästan löjligt mycket sådan. Det ryckte till lite i Deltas ena mungipa och under bråkdelen av en sekund hade den dragits upp för att sedan falla tillbaka igen. Närmare ett leende än så var ovanligt hos henne. Men det fanns inget hånfullt hos henne.
"Jag inte undgå att lägga märke till ert tonfall, Bushi. Säg mig, varför denna stolthet?" frågade hon lugnt. Ett namn var ett namn, varken mer eller mindre. Det kunde sällan berätta varifrån man kom ifrån eller vem man var. Hennes namn var Delta, men det sade ingenting om vem hon var, vad hon värdesatte i livet eller vart hon var på väg.

[Sätter rollet som avslutat. Men säg till om du vill fortsätta ändå.]

Edit: Avslutat