Den roade minen höll sig kvar. "Jag har" han pausade kort, valde ord "mött honom." Blicken vändes hastigt mot Thzuki innan han åter blickade framåt. "Han.. intresserar mig. Det är en besynnerlig vintervren ni har i skogen."

Med ett lite nyfiket och undrande uttryck granskade hon den brune samtidigt som hans ord nådde henne. Tystnaden hängde mellan dom en kort stund samtidigt som Thzu funderade. Nog är den vite vrenen intressant och mystisk på sina vis men hon var inte riktigt säker på hur Azazel menade.
"Intressant säger ni, det kan jag inge annat än hålla med om. Men jag har aldrig riktigt haft ett direkt..." Thzu tystande och drog lite på mungipan samtidigt som blicken vandrade framåt och drog ett djupt andetag.
"Jag har inte hunnit samtala med honom som jag gör med dig nu, vilket är synd. Men tiden kommer väl då de är dags." sa hon med en mjuk och lugn stämma samtidigt som man kunde höra en ton av besvikelse långt bort.

"Han talar i gåtor, även när man inte tror att han gör så" brummade den lejonlike kort. Mjukt. Endast ett kort ögonblick senare tillade han. "Framme."

De breda tassarna stannade tillfälligt upp för att låta honom själv såväl som tiken blicka över platsen. Framför dem, ett språng bort, skymtade den glimmande ytan genom det gulnade gräset. Vattenhålet var lerigt, som alltid under torrperioder, men inte desto mindre drickbart. Doften av fukt, av vatten, smög sig in i Azazels nos på ett behagligt vis i den annars torra luften. Leendet brednade i hans ansikte och tassarna började åter röra sig framåt. Lugnt lunkande tills han nådde det leriga vattenbrynet. Gräset glesnade gradvis tills det endast återstod upptrampad lera. För den här tiden på året var vattenhålet ännu stort. Och snart skulle regnet falla. Om någon månad bara. Då skulle vattenhålet åter bilda den flod det egentligen var. Vid andra änden av vattnet kikade två zebror upp för att bevaka de nyanlända. En skock antiloper backade för att lämna platsen, men ångrade sig och återvände till det livsviktiga vattnet. Här delade alla plats. Vattnet förenade byte som jägare. En syn för den ovane.

Hon log lite lätt vid Azazels ord och såg den vita vrenhannen framför sig.
Nog talade han alltid i gåtor minsann, men hon tyckte att hela hannen var ett mysterium i sig och bara att tänka på honom fick en rysning att klättra längst den heta ryggraden.

När ordet framme nådde hennes känsliga öron vände Thzu sin blick ifrån hannen och möttes av en magnifik och fångade blick. Även om vattnet inte var mycket att hurra för så fanns det ändå nå som fångade varginnans mörka blick. Lite fascinerat stod hon kvar och såg sig om med en granskade blick innan hon försiktigt följde efter den bevingade hannen och såg ner på vattnet och blev lite osäker på om hon verkligen fick dricka av detta. Men hade han lett henne hit så borde hon väl kunna göra det.
Efter lite tvekan böjde hon sig slutligen ner och lät sig lappa i de friska vattnet. Varje gång som den skära tungan snuddade vid vattenytan fräste det ilsket till och vatteånga steg upp i luften och försvann. Leran färgade dom vita tassarna brunaktiga men hon brydde sig inte. Just nu fanns det bara hon och vattenhålet.

[Ledsen för segt svar.... men hela jag har varit lite off Dx]

Han log kort då han stilla betraktade tiken. För en som kom från de stora skogarna var kanske vattenhålet en mindre smaklig syn. För Azazel var det vatten som allt annat - utom havsvatten. Det var alldeles för salt. För ett ögonblick förundrades han över vattenångan som steg om Thzukis nos, men påminde sig själv om att hon sagt sig vara inferno. En eldig tik, minst sagt. Han skrockade kort för sig själv när han lät sig stega ut i lervattnet. Så snart vattnet nådde den rikligt hårklädda buken sänkte han sitt breda ansikte mot vattenytan. Tanken på det tidigare fällda bytet fanns kvar i hans sinne, men vattnet kompenserade något för den förlust han trodde sig ha gjort. Vatten behövdes alltid i ett varmt landskap som detta. Föda fick han söka mer senare. Om inte oryxen på något magiskt vis fanns kvar...

Vingarna höjdes över ryggen för att inte vidröra den bruna vattenytan när han långsamt rörde sig längre ut i vattenhålet. Vattnet nådde honom inte mer än till armbågarna, inte ens när han nådde vattenhålets mitt, men att få leriga fjädrar var inget han önskade. Päls var en sak att tvätta, fjädrar en helt annan. Tungan lapade djupa klunkar av vätskan. Tyst för sig själv gav han ifrån sig korta, vibrerande läten. Njöt av att för en stund få glömma värmen och känna kylan om benen och buken.

När han stått stilla en längre stund höjde han huvudet för att blicka över axeln efter tiken. Ett leende lekte i det breda ansiktet. "Bättre?" Rösten var inte höjd, men borde ändå höras väl över det inte så stora avståndet.

När hon hade sett den store vada ut i vattnet stannade hon upp en liten stund och granskade honom innan hon själv försiktigt tog några steg ut i vattnet. De fräste om hon men snabbt slocknade de och man kunde se de behagliga uttrycket i hennes ansikte och varginnan la sig ner så att magen och bogen även doppades.
Aldrig hade hon uppskattat vatten som på detta vis och det var första och sista gången som hon ville känna denna känsla. Huvudet hölls ovanför vattenytan men hon doppade även ner de under vattnet. Bubblor av syre bubblade ur den svarta nosen och hon höjde upp huvudet igen och andades in tungt. Aldrig hade hon känt sig så levande som nu, i alla fall så var det länge sedan hon hade den känslan och de påminde hon om hur skört livet egentligen var.

När Azazels stämma nådde henne nickade hon lugnt tillbaka och sänkte åter ner huvudet emot vattnet och öppnade munnen för att låta vattnet rinna in. Kanske inte de renaste vattnet men trotts de så smakade de mycket bättre än de såg ut.
"Hur ska jag kunna tacka er för detta Azazel?" hon såg lite undrande emot hannen och la huvudet lite på sne där hon låg.

Han skrockade kort och vände om för att bättre vila ögonen på Thzuki. Leendet hängde kvar när han svarade henne: "Kanske en gentjänst, liknande det jag givit er? Jag har inget i åtanke i nuläget." Han pausade och lät huvudet tippa lätt på sned. Vattnet var inget han ägde, men en tjänst hade han givit genom att visa henne vägen till det. En gentjänst vore inte fel. Kanske skulle han komma att vandra vilse i Kaiwoods skogar en dag, och då kunde en sådan tjänst inte sitta fel. "Det får tiden utvisa" skrattade han sedan och lät leendet bredna i ansiktet.

En gentjänst sa han.
Hon satte sig upp och funderade lite grann och mötte hans leende med ett lugnt skratt.
"Visst min käre Azazel, det ska väl inte vara omöjligt." hon log lätt och nickade respektfullt emot hannen innan hon tog några steg till ut i djupare vatten och la sig ner åter igen.
Att få känna de svala vattnet dräpa värmen var förvånansvärt trevligt och hon skulle kunna ligga kvar här hela dagen men kände att de var dags att börja röra sig hemåt igen, hem emot Kaiwood och dess svala skogar. Där hennes hem fanns, hennes hem och fristad. Med ett lätt nynande rullade hon runt ett varv i vattnet och reste sig upp alldeles blöt och lerig i pälsen. Men berörde det henne, nej inte alls. Snart skulle ändå pälsen vara torr igen och leran skulle damma lös ifrån henne och vinden skulle hjälpa till. Kanske såg hon ut som ett lermonster för tillfället men snart skulle den ståtliga varginnan träda fram igen så fort hon tog sig upp ur vattnet. Hon skakade ur sig de mesta av vattnet och leran och satte sig ner innan hon drog ett djupt andetag, och lyssnade till allt ljud som fanns runt omkring henne.

Han nickade bekräftande, nöjd med svaret. En gentjänst för hans tjänst.

De blå blickade bortåt det håll de båda kommit vandrande. Medvetenheten om det byte han fällt tidigare letade sig åter in i tankarna. Borde han återvända och se om det fanns kvar? Han hann inte ta många steg innan ögonen vändes åt tiken då hon rullade runt i vattnet. Han kunde inte annat än att skrocka glatt och le så att ögonen slöts. När hon sedan vandrade upp ur vattenhålet följde han efter och stannade i vattenbrynet. Leran tyngde den kraftiga pälsen under den lejonlikes buk och det droppade om den nedre delen av fakargens man. Svansen höjdes i en båge för att låta den tofsprydda tippen lyftas ur vattnet. När Thzuki satte sig ner tog Azazel åter till orda.

"Jag borde återvända till det kreatur jag fällt. Har jag tur ligger något kvar." Stämman var mer road än oroad, men hoppet om att finna hela bytet på samma plats var vagt. Han vände sitt leende ansikte emot Kaiwoods eldiga tik.

[Kanske dags att börja avsluta? C:]

Blicken vändes emot de håll dom hade kommit ifrån och ett belåtet leende sprack upp. "Oroa er inte för den. Kommer ni bara ovanifrån så borde den vara orörd." hon mindes tydligt den värmande cirkeln hon hade lagt runt om djuret och de borde vara kvar, kanske inte lika stark som tidigare men nästan.

Thzuki reste sig upp och log emot hannen och sänkte huvudet lite grann för att visa sin tacksamhet emot hannen. Den blöta svansen svepte bakom henne och hon vände sig om för att lämna platsen.
"Jag ska inte glömma min tacksamhet emot er Azazel. Hoppas vi ses snart igen." stämman var aningen road och man kunde klart se att hon hade uppskattat detta möte och hannen. Det var inte ofta hon kunde samtala på så goda vis som denna gång men visst hade hon uppskattat de. Det var trevligt att i alla fall någon gång få samtala i lugn och ro, utan att behöva bygga upp en tjock vägg framför sig.

Det roade leendet antog en aningen sned karaktär när Azazel försökte förstå vad Thzuki kunde mena med vad hon sade angående hans byte. Hade hon gjort något han missat? Ögonbrynen höjdes förväntansfullt. Nyfiket. Snart skulle han få veta vad. Han nickade tacksamt åt henne när hon tog avsked och svarade med ett glatt brummande "På återseende, Thzuki." Han betraktade henne kort innan kroppen vändes för att göra sig redo att ta luft under vingarna. Hukade sig och kastade sig med en kraftig rörelse uppåt i luften. Vingarna fylldes med luft och gav ifrån sig ett klart dunsande läte. Några få slag, sedan lät han de varma vindarna ovan marken bära den tunga kroppen uppåt i en vid cirkel. Han cirklade platsen för att långsamt stiga med termiken, innan det bar av åt det håll han tidigare kommit ifrån tillsammans med den eldiga tiken.

[Avslutat, om inte du har något att tillägga C:]

[Nejdå jag tycker att de låter bra : D ... *vet inte var man gör texten större Dx *fail!*]

Avslutat~