Namnbetydelse: Vind

Kaze är varmt brun i pälsen med svarta prickar/fläckar. Kinderna, läpparna, hakan, halsen och bogen är något ljusare än basfärgen. Hon har små tofsar på öronen. Ögonen är violetta. Några svarta prickar går i rad under vardera öga. Svansen något kort och fluffig. Tassarna är breda och klorna är utfällbara och vassa likt en katts. Hennes aderon-blod lyser starkt i henne och hon är en utmärkt trädklättrare. Nosen är ljus och likaså insidan av öronen.

Kaze växte upp med Nimorian som modersmål. Men hon fick tidigt lära sig även Nordspråk.

HISTORIA

Asuka var en vacker liten aderon och levde i en liten familjeflock som leddes av hennes gammelfarbror. Det var en något gaggig gubbe men han var stark och ledde dem rättvist. Asuka var den yngste av 3 syskon att födas i kullen och när Asuka växte upp stod hon väldigt nära sin fars kusins son Kai. Kai var modig och generös och han och Asuka hade väldigt roligt ihop. De lekte varje dag och hittade på bus. Det blev även sedan att de tränade ihop. Asuka's far och hennes kusin diskuterade om valparnas framtid. Det stod redan klart att de skulle förbli lojala mot familjen och stanna med den livet ut. Så varför inte låta den bli partners. De trivs ju redan så bra med varandra.
Då var det bestämt och det byttes lovord över de två ungdomarnas huvuden. De hade redan vuxit till två starka tonåringar och känslorna för varandra började djupna. Asuka kände att Kai gjorde henne hel. De kompletterade varandra så bra. Och de trivdes ihop. Asuka och Kai kunde redan se en framtid tillsammans. Men de var fortfarande unga.
De vuxna ville å andra sidan att allt skulle vara klart så snabbt som möjligt. Så att de två ungdomarna kunde få mer vuxnare platser i flocken där de fick mer ansvar. Och som partners skulle de snabbt komma in i systemet så att säga. En liten ceremoni genomfördes under fullmånen. Offer gjordes och det mässades och sjöngs för att själarna hos de unga tu skulle bli ett. Under ceremonin började Asuka löpa för första gången, kanske var det fullmånens påverkan eller så hade hon bara kommit i rätt ålder. De två lämnades ensamma på ängen där ceremonin utförts och nu var det upp till dem att fullfölja ceremonin till slutet. Asuka och Kai började dansa tillsammans. Sorglöst stämde de upp till sång båda två och de kände sig båda rusiga i hela kroppen. Kändes det så här att älska så var de två de lyckligaste i världen.
Men det var någon som hade stått och sett på en stund. En främling. En ung främmande hane som hade lockats dit av ljudet. Snart hade han lagt märke till den kittlande doften av löp. Han såg på den vackra lilla aderon-tiken och tänkte att hon vore perfekt som hans partner. Han ville ha henne och tillsammans med henne skapa en egen flock. Själv hade han blivit förvisad från sin födelseflock på grund av att hans far hade gjort något oförlåtligt och blivit avrättad. Den unga ljudvargshanen satte kroppen i rörelse och siktade in sig på hindret i bilden. Kai.
Det utbröt ett vilt slagsmål mellan de två hanarna och Asuka stod och bara såg på. Hon var för överraskad för att ens förstå vad det var som hände. När hon kom till sans igen försökte hon ge sig in i fajten och och hjälpa Kai som hon såg var i underläge. Hon fick in ett hugg på främlingen och denne tjöt till och slog till henne. Asuka föll och slog huvudet och tappade medvetandet. När hon återfick medvetandet igen så stod främlingen över henne. Kai's livlösa kropp låg en bit bort. Asuka greps av panik och ropade Kai's namn. Utan att få svar. Främlingen såg frågande på henne. Darrande av rädsla såg hon upp på främlingen och möttes av de vackraste violetta ögon hon någonsin sett. Hanen log vänligt åt henne och presenterade sig som Daiki. Han sa att han ämnade ta henne som partner och och att de tillsammans skulle leva ett gott liv. Därefter bet han tag i hennes skinn och betäckte henne. Asuka grät. Hon grät för att hon förlorat Kai. Men hon grät inte över sitt öde. För den där violetta blicken hade påverkat henne på något sätt. De hade etsat sig fast på hennes näthinna och hon kunde se dem även med ögonen stängda.
När Daiki tillslut klev av henne bad han först om ursäkt för sitt uppträdande. Men han hoppades att han genom detta hade satt hinder för att hon skulle kunna välkomnas i sin flock igen. Och med detta tvingas följa med honom. Men han hoppades att hon inte var allt för arg och ledsen på honom. Asuka kunde inte sluta gråta. Daiki grep tag i henne igen och det sög till i magen på henne. När hon såg sig omkring befann de sig på en helt annan plats. Istället för den öppna ängen med de vackra blommorna befann de sig nu i en lummig skog. Asuka såg sig omkring. Förundrar och glömde bort att vara ledsen. Hon reste sig upp och började se sig nyfiket omkring. Daiki backade och höll sig i bakgrunden. Han studerade henne tyst och lite skyggt. Kanske kände han ångest över vad han gjort mot Asuka. Men han ångade det inte. Han var säker på att han mött den rätta. Dagarna gick och de två stannade kvar i skogen. Asuka vågade inte se på Daiki. Hon vågade inte. Hon sörjde Kai och Daiki lät henne. Det gick en vecka och en dag när Daiki vaknade så möttes han av Asuka's klarblå blick. Hon stod och stirrade på honom och hade förmodligen gjort så länge. När han såg på henne med den där violetta blicken blev hon skygg igen och med ett pip backade hon undan och gömde sig bakom ett träd. Daiki skrattade lätt. Asuka kikade fram bakom trädet och stämde strax in i skrattet. Efter den dagen så sov de tätt tillsammans. När solen stod som högst en dag så grep Daiki tag i Asuka igen och den där sugande känslan i magen grep tag i henne igen. Hon knep ihop ögonen och när hon öppnade dem igen befann de sig i en annan skog. En skog som såg mer djungellik ut denna gång. Där stannade de. Månaderna gick och Asuka's mage växte. Hon kände sig skygg unför Daiki's beröringar men hon kände en starkare tillhörighet till honom än vad hon någonsin känt med Kai. Hon frågade sig aldrig varför. Hon var lycklig. Så kom natten då hon födde deras valpar. 2 stycken var det. En liten hane och en liten tik. Nobu och Kaze.

Livet lekte på för den lilla familjen. Men Daiki lämnade dem längre och längre stunder. Han kom alltid tillbaka med tillräckligt med mat för att mätta dem alla, men Asuka började undra. Hon ville ha Daiki här hos henne och valparna. En dag kväll när Daiki kom tillbaka hade han två främmande unga hanar i släptåg. Han presenterade dem som Gen och Goro. De var bröder och sökte efter en plats att kalla hem. Daiki hade talat om dem om sina planer för en flock och de blev genast inställda på att följa honom. Asuka välkomnade dem glatt och de två främmande unga hanarna hälsade även försiktigt på valparna. De var väna i sina rörelser och hanterande av valparna att Asuka kände sig lugn. Ju fler de blev desto mer mat kunde de inbringa och mer säkerhet för de små. Åren började gå och under tiden fick de även sällskap av två unga tikar. Asuka kände sig glad över det feminina sällskapet men tänkte även att nu hade Gen och Goro varsin tik att spendera tid med. Kanske det kunde födas fler valpar i framtiden.
Men när Nobu och Kaze var 5 år gamla hände något som kom att påverka dem starkt under uppväxten. En kväll kom Daiki inte hem som han brukade. De två tikarna hade även de varit borta hela dagen Gen kom tillbaka med ett stort byte och Goro hade träningslekt med valparna hela dagen. Asuka undrade varför Daiki inte kom tillbaka. Men han hade väl bara hittat fler som ville följa honom och skulle snart komma tillbaka till henne igen. Trött slank hon in i sin lya och la sig till rätta. Goro skulle snart komma och lämna valparna. Asuka slumrade till men vaknade av steg som närmade sig. Hon ropade på Goro för det var förmodligen han som kom med valparna. Men det var Gen som kröp ner i lyan. Asuka såg oförstående på honom och frågade var valparna var. Gen sa att Goro var på väg och det lugnade Asuka en aning. Men hon släppte inte Gen med blicken. Snart kunde hon höra Goro vid ingången och slappnade av. Snart skulle hon ha sina valpar hos sig och nästa morgon var hon säker att Daiki skulle vara tillbaka igen. Asuka reste sig för att gå ut och hämta valparna men Gen ställde sig i vägen. Asuka bad honom flytta på sig men han stod kvar och blockerade den lilla ingången. Snart kröp Goro ner och Gen flyttade sig bara så mycket att Goro kunde ta sig in i lyan han med. Asuka började bli orolig och frågade efter valparna. Goro sa att de sov redan gott i hans egen lya. Asuka frågade vad de gjorde där. Gen flinade rått och sa att valparna fick sova där för att de tre vuxna skulle kunna ha lite kul. Asuka greps av skräck när Goro klev närmare. Han slog till henne med tassen och hon flög in i väggen och tappade medvetandet. När Asuka vaknade igen turades de två hanarna om att tvinga sig på henne. Asuka grät och ropade på Daiki. Men förgäves.
Jorden började skaka omkring dem. Gen och Goro tappade fokusen på Asuka och hon smet snabbt ut ur lyan som efter henne brakade samman och krossade Gen och Goro. Asuka tog sig in i den lya där valparna låg och sov och hon väckte dem bryskt. Yrvaket såg de på sin mor som bad dem att resa på sig och följa med henne. De tre lämnade skogen samma natt. De gick i flera dagar med lite vila och valparna klagade på värk av vandringen. Men Asuka var för skakad för att kunna stanna. Två veckor gick innan de tillslut stannade. De var framme i bergen och Asuka skapade en grotta till dem. Valparna somnade direkt och Asuka vågade sig ut och jaga åt dem.
De stannade i bergen och Asuka tränade sina valpar varje dag. Hon gjorde dem mer medvetna om sina krafter och om omgivningen och de lärde sig snabbt. Men det var inte bara valparna som växte utan även Asuka's mage. Nobu och Kaze frågade henne ofta om det och Asuka ljög och sa att magen växte för att hon åt så mycket. När det var dags smet Asuka ifrån Nobe och Kaze och lämnade dem ensamma medan hon födde de nya valparna i hemlighet. Hon dödade dem redan innan de hann ge ifrån sig sina första ljud. Hon begravde de små kropparna och gick sedan och tvättade sig ren i en bergskälla. Hon fångade några harar och tog sig sedan tillbaka till Nobu och Kaze, de valpar hon älskade så högt. Daiki's valpar. Men när hon kom i närheten av grottan slogs hon av en känsla av att det inte stod rätt till. Hon släppte hararna och sprang in i grottan och upptäckte att den var tom. Hon gav sig genast ut för att leta och ropade deras namn. Kaze var den som hörde henne och ropade tillbaka. Asuka hittade tikvalpen på en klippavsats och drog henne till säkerhet varefter hon frågade ut henne om vad som hänt. Och var är Nobu? Men Kaze kunde inte svara på det. Valparna hade hört något utanför grottan och Kaze var säker på att det inte var mot. Nobu hade gripit tag i sin syster och teleporterat dem båda bort från grottan. Kaze hade hamnat på klippavsatsen men Nobu hade inte dykt upp vid hennes sida. Klippavsatsen var tillräckligt stor för dem båda men Nobu var bara borta. Asuka höll tillbaka tårarna. Hon var tvungen att vara stark för Kaze. De tog sig ner från bergen och in i en Höstklädd skog. Under vandringen ropade de ofta på Nobu, men hanvalpen fanns inte att finna. De två tikarna slog sig ner i Höstskogen och stannade där. När Kaze hade fyllt 10 år tyckte Asuka att det var på tiden att hon fann en passande partner till sin dotter. Asuka's hälsa hade börjat svikta och det för förmodligen mycket på grund av sorg och depression. Och hon ville inte lämna den här världen och ge sin dotter en oviss framtid. Så de började vandra. Kaze han fylla 12 innan de mötte på en flock som lät dem stanna. Kaze fann en vän i den jämngamla hanen Riku. Han fanns vid hennes sida när Asuka somnade in ett år senare. Kaze sörjde sin mor och var aktiv under begravningen. Riku stöttade henne och fanns vid hennes sida och hjälpte till där han kunde.
Kaze uppskattade Riku's närvaro väldigt mycket och började tycka mer och mer om honom. Riku kände det samma och ville alltid stå vid Kaze's sida. När de båda var 15 år sa Kaze att hon ville lämna flocken och ser sig om i landet. Hon trodde fortfarande att Nobu levde och kanske ville ödet låta dem mötas igen. Riku förstod och sa att han följer henne vart hon än vill vandra. Så de två unga vargarna gav sig av för att utforska Numoori. De vandrade länge och väl och tränade även varje dag. Riku var glatt förundrad över Kaze's krafter. Hennes otroliga snabbhet som han inte ens kunde drömma om att hålla jämn takt med, och hennes extremt känsliga hörsel. Kaze's första löp kom sent för hennes ålder men hon kände att det var precis rätt. Blygt kröp hon närmare Riku som generat och överraskat omfamnade henne. Efter den natten kände de sig närmare varandra än någonsin. Och Riku övervakade stolt Kaze's växande mage. Men under en vild storm kom de ifrån varandra. Kaze irrade runt i stormen länge innan hon hittade en övergiven lya som hon kröp in i för att vänta ut stormen och samma natt födde hon sin första kull valpar. Dock var det bara ett enda litet knytte som visade tecken på liv och när stormen dragit förbi tog hon med sig den överlevande valpen och gav sig ut för att leta efter Riku. Flera år gick och valpen som Kaze gett namnet Naoko växte sig större och starkare och Kaze kunde se både sin far och Riku i sonen. Hon tränade Naoko lika helhjärtat som hennes föräldrar tränat henne och när Naoko följde henne överallt. Men en morgon under frukostjakten försvann Naoko. Kaze blev livrädd och ropade hans namn och sprang hit och dit och lyssnade efter honom. Men sonen fanns ingenstans att finna.
Alla händelser i livet har präglat Kaze hårt. Hon tror inte längre på någonting och allra minst på band mellan två vargar. För sådana band är allt för lätta att slita av. Hon är en väldigt vilsen själ som ensam vandrar omkring i Numoori och hoppas att hon en dag ska finna de hon söker. Smärtan vill hon inte försöka bli av med för det är smärtan som påminner henne om vad hon saknar.

Tidslinje.
✖ Tiden ger dig svar - Silverpile - Lawenya
✖ A Magic Moment - Silverpile - Deimos
✖ I hate snow - Snöslätten - Buraindo
✖ I really hate snow - Snöslätten - Gavin
✖



--------------------------------------------------------------------------


Relationer.

~familj~
Daiki - father - Where did you go?
Asuka† - mother - I love and respect you, mother. R.I.P♥
Nobu - brother - Where did you go?
Riku - partner - I am scared that you are no longer in this world.
Naoko - son - Please don't tell me your life is over. You're a part of me.

~Övriga~
Lawenya - fånig - Bara ett uttråkat minne som snabbt bleknar.